Alsing Svenssons hela liv var skärgården
Skärgårdsprofilen Alsing Svensson har lättat ankar från jordelivet. Därmed har en av de mer genuina skärgårdsprofilerna i Gryts skärgård gått ur tiden.
Foto: Anders Gustavsson
Hans livsresa i Gryts skärgård grundlades när föräldrarna Beda och Harald Svensson flyttade till Fångö 1920. Då hade de förvärvat en del av den gård, som tidigare hade tillhört släkten.Den gården skulle Alsing Svensson komma att äga hela sitt liv. Och därifrån skulle han också staka ut framtiden efter den sexåriga skolgången på Liljeholmen samt ett år inom fortsättningsskolan i Gryt.Efter skolan började han gå i pappas fotspår. Greppade mursleven och blev lärling. Fortsatte sedan som murare fram till 1948 då han bestämde sig för att bli yrkesfiskare. Med 5000 kronor på fickan begav han sig till Blekinge, slantade upp pengarna och tog sig hem i en Blekingekoster, som fick namnet Drott och som han ägde fram till sin död. Ny mundering
Många är de kilo strömmingar som han har dragit upp ur "det gamla Litorinahavet", som han stundtals kallade Östersjön. Och många är det lådor med fisk som han till det taktfasta dunket från Drott landade i Fyruddens hamn under sin tid som fiskare fram till 1959.Då lämnade han nät och skötar, tog på sig en ny mundering och inrättade sig som båtsman vid lotsstationen på Häradskär, där han också bodde. Stationen lades ner 1968. Alsing Svensson återvände till fisket och till föräldrahemmet på Fångö, där föräldrarna och systern också bodde.Politiskt aktiv
Vid sidan av arbetet var han mycket aktiv i föreningslivet. Under flera år hade han flera styrelseuppdrag i Hamnföreningen vid Fyrudden. Han var även politiskt aktiv socialdemokrat i dåvarande Gryts kommun. I ortens hembygdsförening var han styrelseledamot i mer än tio år och dess ordförande i sju år. Dessutom satt han som ordförande i Gryts Sjöfågeljaktsförening under en tid. Hedersordförande
Alsing Svensson blev under 1990-talet utnämnd till Gryts Hembygdsförenings hedersordförande. Hans kunskaper om hembygden var omvittnat goda och många är de personer som har medverkat i hans guidade turer kring Fångö koppargruva. Alsing Svensson var inte de yviga gesternas man-likt en skojfrisk Österman från Roslagen. Nej, Alsing Svensson uppfattades nog allmänt som en flegmatisk person, lite tvär, men med en komisk ådra som stundtals kunde leverera underfundiga och roliga kommentarer.Den forne TV-producenten Larz-Thure Ljungdahl, färdigställde så sent som för drygt ett år sedan en 66 minuter lång dokumentärfilm om Alsing Svensson. Den förhandsvisades för Alsing Svensson i mellandagarna 2006, då han vistades på äldreboendet i Gryt.-Jag är nöjd. Ljungdahl borde få Nobelpriset, skrockade Svensson efter filmvisningen och klappade så förtjust som en Alsing Svensson kan klappa med sina väderbitna händer.Ett slags sista brev
Det är en rak berättelse om en man som fortfarande hämtar vatten i brunnen, steker nyfångad strömming och går på dasset.-Hela ditt hem är ju en hembygdsgård, säger Larz-Thure Ljungdahl i filmen.Filmen blev ett slags sista brev från skärgården-från förr i tiden-från en som bott och verkat där i 86 år. Det blev något av ett koncentrat av en skärgårdsbos funderingar, vedermödor och umbäranden.Men också en spegling av en man som ägde en stor tillfredsställelse och hade starka reflektioner över en skärgård som han levt och verkat i, något som han bland annat formulerade i dikten Hembygd, varur vi lånar de här raderna:Fastlandets skogar och åkrar och sjöar
ryms i detta gemensamma ord
skärgårdens vatten med alla dess öar
allt på en liten fläck av vår jord.Den sista tiden tillbringade Alsing Svensson på Åldersro i Gryt, där han avled fredagen den 22 februari, 86 år gammal.Närmast anhöriga är kusiner samt kusinbarnet Anders Gustavsson, som stod honom mycket nära, i synnerhet de sista åren.
Så jobbar vi med nyheter