Extra svårt eftersom han är uppenbart överväldigad av äran, trots att han genom åren fått en rad fina priser.
- Det är ett helt otroligt fint pris. För mig har Tage Danielsson varit en otrolig inspiration. Grallimmatik är en av de roligaste böckerna jag vet, jag vet inte hur många gånger jag har läst den. Och jag törs knappt tänka på hur mycket jag har snott av honom genom åren, säger han.
Priset ska gå till någon som verkar i Tages anda. Känner du ett släktskap?
- Ja... Han var också väldigt förtjust i att kombinera det akademiska och det populärkulturella och hittade en balans däremellan.
En annan gemensam aspekt är viljan att arbeta i par. Hasseåtage. Janåmaria. Men på grund av de hårda statuterna - ett Tage Danielsson-pris går inte att dela - valde juryn att ge priset endast till Jan Berglin.
En frontfigur
Något som inte grämer paret Berglin så särskilt. Om Jan Berglin har fått en stämpel av att vara lite hemlig och tillbakadragen så är det inget i jämförelse med frun Maria, som varit mer eller mindre osynlig under alla år.
- Han är frontfiguren, säger Maria Berglin, när vi hälsar på hemma hos Berglins för att söka svaret på frågan: Var får de allt ifrån?
Det är här, i en stor vit villa i Gävle, som några av Sveriges mest omfamnade serier och samtidsskildringar skapas. Här lever och arbetar makarna Berglin.
Paret gifte sig redan 1981 ("folk trodde att vi var pingstvänner") och det var då samarbetet började, i en lägenhet i Uppsala.
Slånbärslikör i glasen, ett ständigt pågående parti Mah Jong och så satt de på varsin sida köksbordet och tränade seriehumor. Först ritade de var sin teckning, sen skickade de över bordet och satte pratbubblor på varandras teckningar.
Olika uppgifter
Sedan ungefär tio år signerar de serierna med bådas namn.
- Janne brukar ha ett papper där det är fullständigt kaos med gubbar och text överallt. Då tar jag ett papper och ritar fyra rutor och börjar organisera upp. Det är väl skillnaden mellan oss, säger Maria.
- Jag gör grovarbetet medan Maria strukturerar upp och ofta sätter förhöjningarna. Någon detalj eller ny vändning som spetsar till det, säger Jan.
Annars är det ett evigt samlande av händelser, och ett evigt jiddrande, bollande och spånande i jakten på att förvandla samhällets trender och idiotier till publicerbar mitt-i-prick-humor.
Kreativt hem
Själva är de väl också som folk är mest, fast med lite friare yrke och med lite färre utklippta Berglin-teckningar på kylskåpet. Men de har en Berglin-almanacka vid köksbänken.
Badrummet är inte det flådigaste (plastmatta - de lever som de lär), men annars är det ljust och fräscht och välstädat i det Berglinska hemmet. Jans ögonsten är det imponerande biblioteket med rad efter rad av böcker i gammalt brunt skinn.
På övervåningen ligger ateljén. Det domineras av Marias skrymmande målningar och skulpturer. Jan har ett förvånansvärt litet skrivbord, där han sitter och skissar och tecknar med vänsterhanden, innan Maria tar över och gör tuschvalörerna och akvarellfärgläggningen.
Parets läsarkontakt är medvetet sparsmakad. De vill inte låta sig påverkas och de har ingen riktig koll på vilken målgrupp de har.
- Jag hoppas att vi inte är för snälla och inte för elaka. Vi vill nå så många som möjligt utan att bli platta. Stå-upp-komiker blir jag helt ställd av. De är så fruktansvärt fräcka. Allting handlar om sex, och det är så råbilligt, säger Maria.
- Ja, sexskämt är enkla. Vi gör det ju ibland också, och det blir folk jätteglada åt, säger Jan.
- Det är svårt att vara nån annan än man är själv. Samtidigt som man inte vill sitta på nån parnass. Vi är ju litterära, särskilt Janne som är boksamlare. Men det är inte bra om vi stöter bort folk, säger Maria, som brukar rensa när Jan blir för ivrig med att slänga in litterära citat.
Hur ser ni på er roll som politiska tecknare?
- De som är dumma ska ha det. Ungefär. Nej, jag vet inte... Vi är väl mer vänster än höger, men med åldern blir det inte lika enkelt, säger Jan.
Samlar på namn
Han blir mer upphetsad när han får frågan om alla namn som dyker upp i serierna; Vringhed, Fjukebratt, Fjätterblad...
- Vi samlar på namn! ropar han, försvinner ut i hallen och kommer tillbaka med en liten hög tidningsklipp.
- Det här är bara de senaste, säger han och sprider ut namnkombinationer på köksbordet. Lars Pommy Lindenbaum. Anna-Bella Jumbe Lätt. Vulf Hessulf. Alla autentiska.
Just tidningsklipp är en ständig källa till input. Maria halar fram sitt senaste fynd. En annons med rubriken "Testa ditt DNA gentemot Bernadottesläkten". Ett givet frö till en fyrruting så klart. Särskilt med Marias kulspetsanteckning i marginalen - "jag är ju både ordblind och pilsk".
Sen börjar de spåna igen. Alla de där kick-offerna, där folk ska cykla i lera och köra bil som styr åt motsatt håll, vad är det bra för? Och varför i hela världen ska Morgan Alling hålla i Handelsbankens inspirationskväll om fonder?
Pressen att leverera fräscht varje vecka är hård. Men de tror inte att de kommer att överge konceptet.
- Man kan bli lite nervös. Så fort man har gjort en som man är lite nöjd med så bara "fan, nu är det måndag igen". Men vi kommer nog inte ändra formatet, och vi kommer att fortsätta följa det som händer. Om världen blir bättre slutar vi väl, säger Jan.