Varje söndag står han där framför tv-kameran.
Engagerad och påläst – i tre och en halv timmes direktsändning.
Han försöker att kunna sina manuskort så bra att han inte behöver titta ner. Minsta lilla ögonkast åt sidan kan lätt ge ett nervöst intryck. Det har han lärt sig efter sina 23 år i TV4:s strålkastarljus.
Anders Pihlblad – 52-åringen som föddes i Visby, växte upp i Norrköping och som i dag bor med man och barn i Stockholm.
– Jag har en väldigt nära relation till alla tre städer. Vår familj är ofta på Gotland och jag hälsar på mamma nästan varje vecka på äldreboendet i Norrköping. Fast nu hälsar jag inte på henne alls när det är besöksförbud.
Det kan sägas direkt. Anders är precis lika sympatisk privat som framför tv-kamerorna. Han är mitt uppe i planeringen av "Nyhetsmorgon". Coronautbrottet – som på kort tid har lamslagit en hel värld – gör att nyhetsarbetet sätts på prov. Gäster bokas av, kollegor blir sjuka och läget förändras timme för timme.
– Det är en konstig tid just nu. Många som inte behöver vara i studion jobbar hemifrån. Eftersom jag har mycket att förbereda tänkte jag att det var mest praktiskt att vara här. Men nu sitter ändå alla hemma på sin kammare ...
Anders föddes 1968 – ett stenkast från ringmuren. Han växte upp som mellanbarn med en storebror och en lillasyster. Pappa var yrkesmilitär på ön. Mamma kom senare att ägna sig åt ungdomar som fastnat i drogmissbruk. När Anders var sju år flyttade han med mamma Eva och sina syskon till Östergötland.
– Det var ganska tufft att växa upp i Norrköping. Speciellt om man kommer som gotlänning och har en konstig dialekt.
Att han skulle bli journalist bestämde han sig för redan på mellanstadiet. Frökens man, Mikael Wadström, jobbade som reporter på Norrköpings Tidningar.
– Jag var frågvis och gillade att skriva. Jag tänkte att jobbet som journalist skulle passa mig.
Tillsammans med sin klasskompis, och tillika Norrköpings Tidningars nuvarande chefredaktör Mats Willner, gjorde han inhopp på sporten.
Efter avslutad journalistutbildning kom Anders som 20-åring till SVT i Malmö. Han kastades direkt in i hetluften som researcher i "Skytte". Programmet var namngivet efter Göran Skytte – dåtidens stora skjutjärnsjournalist.
– Det var en spännande och omtumlande tid. Jag gick från lokaljournalistiken till att jobba med en superkändis och ett program som alla tittade på. Men det var också roligt för jag fick ett stort förtroende.
Anders fortsatte till Aftonbladet där han jobbade som politisk reporter i fyra år. 1997 fick han anställning på TV4. Han kan fortfarande minnas sin första direktsändning som programledare för "Nyhetsmorgon".
– Det var en pärs! Jag skulle köra en hel vecka, måndag till fredag. I efterhand har jag tittat lite på vad jag gjorde. Det var inte bra, men det gav ändå mersmak. Det är väldigt roligt att jobba med direktsänd tv.
Det var också på TV4 som han träffade sin man, eller själsfrände, som Anders själv uttrycker det. Henrik Alsterdal, nyhetsankaret som i dag syns mest i "Efter fem". De hade jobbat på samma kanal, men aldrig riktigt pratat med varandra.
Minns du ditt första intryck av Henrik?
– Jag tyckte att han var väldigt svårpratad. Lite dryg så där. Men jag kunde inte ha mer fel ...
På en firmafest sa det plötsligt klick. Det var maskeradtema och Henrik hade en gul gummianka runt halsen.
– När man möter sin själsfrände kan det ta ett tag innan man förstår det. Men vi har verkligen vuxit ihop till ett team. Vi tycker väldigt mycket om varandra och vi är noga med att göra mycket tillsammans.
I dag har Anders och Henrik varit tillsammans i 14 år. 2013 gifte de sig på Mallorca. Tillsammans har de barnen Nike, 10 år, och Erling, 9 år.
Var det självklart för er båda att ni ville ha barn?
– Ja, det var vi överens om tidigt. Men barn är inte en självklarhet för någon ...
Han tystnar.
– Det är först när man får barn som man förstår att "oj, det är det här som är livet". Åtminstone var det så för oss. Vi bygger mycket kring vår familj. Det mesta kretsar kring barnen och deras aktiviteter, att de ska ha det bra. Och så har de fantastiska mammor också.
Hur är du som pappa?
– Snäll. Noga med att de gör sina läxor. Men om jag säger något och de har ett annat förslag, så vet de att det alltid går att diskutera saken.
Under sina år på TV4 har Anders gjort allt från att bevaka prins Harrys och Meghan Markles bröllop på plats i London, till att intervjua Bill Clinton – i 55 sekunder.
Oj, det var snabbt?
– Ja, jag tog hans hand och ställde frågor samtidigt som jag fortsatte att skaka handen. Jag släppte aldrig greppet.
Han har också lett TV4:s stora partiledardebatter. Senast 2018 tillsammans med kollegan Jenny Strömstedt.
– Vi jobbar i många veckor med de här programmen. Och vet du, det är bara ångest! Det är verkligen jättejobbigt. Men man jobbar med fantastiska människor och när programmet väl är igång är det bara roligt ... det är coolt liksom.
Ställer du höga krav på dig själv?
– Inte bara det. Partiledarna är på tårna, de lever med en press också. Allt måste bli rätt. Sedan kan en partiledare plötsligt leverera en nyhet, mitt i sändning. Då ska man ha koll på att "är det här verkligen en nyhet". Det jobbigaste, men också det roligaste jag har gjort, är just de här livesända debatterna.
Men även om Anders lever i ett ständigt nyhetsflöde är det inte de största händelserna som gjort starkast intryck. För ett år sedan intervjuade han cancersjuka Molly Myrestaf inför "Cancergalan".
– Molly dog några veckor senare. Det var ett så fint samtal och en så oerhört fin person. Det känns orättvist att en så ung person inte får leva vidare. Det är en intervju som jag aldrig kommer att glömma.
Hur gör du när du blir märkbart berörd framför kameran?
– Man är inte mer än människa. Jag har haft tårar som har fallit i sändning ... I höstas träffade jag Kim Walls föräldrar i Trelleborg. Då kände jag att rösten stakade sig. Jag har själv jobbat med Kim Walls pappa och jag träffade Kim när hon var liten. Då är svårt att inte bli berörd.
Han ska snart återvända till arbetet som väntar utanför båset i TV4-huset.
Hur gör du för att koppla av när du kommer hem?
– Åh, det är inte alls svårt ...
Anders skrattar.
– Då har man barn som pockar på uppmärksamheten. Läxor som ska göras, fotbollsträningar. Våra barn är totalt ointresserade av vårt jobb – och totalt oimponerade.