- Jag har fortfarande en naturlig och sund nyfikenhet på människor. Jag får en kick när det bränner till - när någon verkligen berättar något intressant, sensationellt eller viktigt. Då lyfter hela programmet och jag blir euforisk, förklarar Ulf Elfving.
Hans välkända stämma har kunnat höras i radio de senaste 40 åren, där han varit programledare för det ena framgångsrika programmet efter det andra. Samhällsprogrammet Efter tre är han speciellt stolt över.
- Det var en fantastisk resa. Vi började med några hundra tusen lyssnare och ganska fort ökade det till en bra bit över två miljoner. Ett kvitto på att man jobbar någorlunda bra, säger han lite lågmält utan att med ett ord nämna att han för sina insatser fick Stora journalistpriset 1989.
Stor svart radioapparat
Radiointresset hade sitt ursprung i en stor svart radioapparat som stod
i vardagsrummet i barndomshemmet på Luntmakargatan i Stockholm.
Ur den strömmade röster som tillhörde dåtidens välkända medieprofiler som Uno Stenholm, Bo Järborg, Sven Jerring, Lennart Hyland och Sven Aurén. Ulf Elfving lärde
sig härma dem "rätt hyggligt".
- Det fascinerade mig. Vi bodde på en lugn gata. Radion var kanalen ut till den stora världen.
Men sig själv har han aldrig njutit av höra. "Jag avskyr att lyssna på mig själv. Jag hör bara massor med fel", förklarar han
i en intervju med Christina Kjellberg i tidskriften Fokus.
Inte heller tycker han att han är något att intervjua. "Jag är omöjlig. Jag har inget att säga och det jag säger låter inte bra."
Då är det skillnad när det är han själv som ställer frågorna. Ulf Elfving brukar få mycket beröm för sin mjuka intervjuteknik, som har fått många att lätta på hjärtat. Vad är hemligheten?
Att känna trygghet
- Det gäller att få människor att känna trygghet
i samtalssituationen. Viss respektlöshet och humor är bra gentemot personer som är vana att folk kryper för dem.
Ulf Elfving var 15 år gammal när han blev allt i allo på Eskilstunakuriren, för att sedan återkomma i ytterligare sex somrar, för att skriva och redigera. I en 60-årsintervju berättade han om att han tidigt närde drömmar om att jobba på radio, men efter studentexamen började han läsa statsvetenskap, sociologi och franska på universitetet.
Men så vann han en skivpratartävling.
"Om jag inte missminner mig så var det i P3. Man fick banda ett skivprogram där man spelade låtar inom genren underhållningsmusik och pratade mellan dem. Sedan lyssnade de och bedömde våra röster", har han berättat.
Vinnande koncept
Ulf Elfving spelade en blandning av franskt, svenskt och "en hel del hissmusik". Ett vinnande koncept som gjorde att han fick en snabbkurs i konsten att vara hallåman.
Strax därefter kom erbjudandet om att leda Svensktoppen.
I sju år höll han i den svenska låtlistan och sedan avlöste det ena programledaruppdraget det andra. Och han gick vidare till tv, men valde att återvända till radion.
Hur snäll och vänlig han än vanligen är, så blir han som förbytt i vissa situationer. Trav kan få honom att bli exalterad, för att inte tala om fotboll eller ishockey. När Djurgården gör mål - då går han i gång på riktigt.
Men allra mest lever han ut känslorna bakom ratten.
- Jag släpper ut en hel del adrenalin, jag gormar och svär - jag törs inte återberätta svordomarna. Jag blir både grym och elak. Inte att jag hatar mina medtrafikanter, det är bara ett sätt att öppna ventilerna och släppa ut lite känslor. Tack och lov så hör de inte.
- Sedan kliver jag ut ur bilen och är glad och snäll.