Jan står upp för svensk film

Han är på plats i Berlin för den tyska världsmetropolens årliga filmfestival Berlinale. Här är hans dagar fyllda av vitt skilda arbetsuppgifter. Ena stunden brer han snittar till en invigningsmottagning för internationella filmbranschmänniskor, den andra förbereder han en presskonferens med de svenska filmare som tävlar på festivalen.Pressmötet ska hållas på Sveriges ambassad
i staden. Och han har ett möte inplanerat med på Filmmuseet i Berlin inför en stor utställning om Ingmar Bergman som ska hållas där nästa år. Anita Ekberg nobbade svit efter svit
Som presschef på Svenska Filminstitutet är det vardagsmat att jobba utrikes. Det ingår många besök på festivaler runt om i världen, bland annat i Cannes.
- Jag jobbar ihop med Filminstitutets utlandsavdelning. Vi ser till att svenska filmer uppmärksammas i utlandet, förklarar Jan Göransson. Och på hemmaplan lyfter han arbetet med Filminstitutets arkiv över filmer från fornstora dagar. - Det är ett av de äldsta i världen. Det är ett fint gammalt arkiv med mer än 20 000 filmer. När vi har restaurerat en gammal film och håller nypremiär bjuder vi in äldre skådespelare som Sickan Carlsson, Annalisa Ericson, Harriet Andersson och Anita Ekberg.- När Anita Ekberg var gäst hade vi ordnat svit till henne på Grand Hotel. Men den föll henne inte i smaken.Efter att tittat på den sjätte sviten i ordningen sade hon: "Vad är det här? Jag kunde lika gärna bo under en bro".En röd ballong på Harlekinen
Filmen gjorde tidig entré i Jans liv. Fem år gammal möttes han av synen av en röd ballong som virvlade runt över Paris stadssilhuett på den vita duken. Det var i en barnfilm på biografen Harlekinen på konstmuseet hemma i Norrköping. - Det gjorde ett mäktigt intryck. Det var då mitt stora intresse för film vaknade.Under uppväxten i 60- och 70-talens Norrköping bjöds en dynamisk filmmiljö med grandiosa gamla biosalonger. Mamma Alva jobbade på Röda Korset och samlade in pengar på så kallade husmorsfilmer som visades på Aveny, mitt emot Spiralen.Signe Hasso kom till stan
Under de tidiga tonåren såg Jan till att få medlemskap på Biograf Harlekins filmklubb Lördagsstudion, där filmentusiasten Rolf B Jansson visade och introducerade filmklassiker som filmernas film Citizen Kane och 50-talsskräckisen Vaxkabinettet.- Jag ljög om min ålder för att få komma med. De hade 15-årsgräns. Men jag var bara 14. Jan var också medlem i Sveriges Förenade Filmstudios som visade smala titlar i sin filmklubb Torsdagsstudion. Han missade heller inte visningarna på den privata filmstudion Älgfilm. De ägde rum på Djäkneparken. - Vi satt på pinnstolar. Det blev ofta avbrott för att filmerna gick av. Men det gjorde inget. Filmerna var så bra att man glömde tid och rum.Och självklart var Jan på plats när Signe Hasso kom till Norrköping, direkt från Hollywood
i mitten på 70-talet.- Hon skulle signera böcker på det nyöppnade Åhléns. Det var första gången jag såg någon som troligen genomgått en ansiktslyftning. Det var ju inte riktigt vanligt bland Norrköpings damer på den tiden.Praktiserade på Dramaten
Jan hälsar på hemma i Norrköping minst en gång varannan månad. Han är väldigt imponerad av filmfestivalen Flimmers arbete med att visa filmer från hela världen.- Men jag tycker det är synd att det är så svårt att få en biljett när en ny populär film visas. Norrköpingsborna är värda fler salonger så att det också finns utrymme för ett mer varierat utbud, säger han. Jan gick humanistisk linje på De Geergymnasiet. I stället för att skriva uppsats som specialarbete satte han och några kompisar upp shower, inspirerade av Hollywood-musikaler. Han drömde om att bli antingen regissör eller skådespelare och besökte ofta Anderssons bokhandel, där det fanns en hylla med filmböcker som han brukade bläddra i. - Jag hade inte råd att köpa dem. Som tur är fanns de att låna på stadsbiblioteket. De böckerna blev viktiga för min utbildning inom filmens magiska värld.Han började på kulturvetarlinjen i Linköping. Filmvetenskap ingick i studierna. När det blev dags att söka en tio veckor lång praktik vände han sig till Svenska Filminstitutet. - Jag fick aldrig något svar från dem, så det blev Dramaten i stället. Jag minns att jag minsann tänkte att jag aldrig ville jobba på Filminstitutet. Jag tyckte att de var nonchalanta, berättar han och ler åt sina ord.Allt är förlåtet
I mitten på 80-talet recenserade han filmer
i Linköpingsstudenternas tidning Linsen. Det första riktiga filmjobbet blev på Statens Biografbyrå, i folkmun kallad "Filmcensuren". Sen visade det sig att Jan blev uppvaktad av Svenska Filminstitutet, där han velat praktisera tjugo år tidigare. Institutets dåvarande chef Åse Kleveland ville att Jan skulle bli presschef. En tjänst som inte funnits tidigare. Meningen var att nå ut kraftfullt med information om svensk film i tidningar, radio och tv. - Jag kom snabbt över mina tidigare funderingar på Filminstitutets eventuella oförmåga att se mina kvaliteter som svenska filmens ödmjuka tjänare, förklarar han. Tillrättavisad av Jeanne Moreau
En film som imponerade storligen när Jan som 16-åring satt i biomörkret på Harlekinen var François Truffauts Bruden bar svart med fransk films primadonna Jeanne Moreau i huvudrollen. Häromåret var hon Filminstitutets gäst. Det var Jan som hämtade henne - Jag blev omedelbart tillrättavisad när jag kallade henne "madame". Enligt gammal sed kallar man alltid franska aktriser "mademoiselle". Men hon förlät mig när hon insåg att jag var den som ordnat en träff med hennes gamla väninna Bibi Andersson.Och han själv fick chansen att vara med på ett hörn. - Det var en magisk känsla att få dricka ett glas champagne med dessa två legendariska filmikoner, säger filmentusiasten från Norrköping.

Jan står upp för svensk film

Vi träffas i Berlins Filmmuseums stora foajé. Jan Göransson har precis delat ut Svenska Filminstitutets internationella reklamtidning om svensk film.