Barndomens jakt på den åtråvärda leran i Glan på familjens sommarnöje på Hasselviken gav mersmak. Caroline Creutzer är skulptör med världen som arbetsfält.
Ateljén intill hennes hus i Berlin är ljus och rymlig. Här finns mejslar, hammare och filar. Stora block av marmor står uppradade. De har transporterats hit från Toscana i Italien.
Caroline har själv varit på plats och valt ut dem. Hon åker regelbundet dit för att skulptera med en italiensk mästare.
Vi hjälps åt att lyfta en byst, ett porträtt av hennes dotter Anita, som hon precis arbetar med. Den är för tung att bära ensam.
- Mina marmorblock väger lika mycket som en elefantbaby, förklarar hon och ler stort.
Ett begrepp i Berlin
Caroline bor i Berlin sedan elva år tillbaka. Här är hennes konst ett begrepp och den tyska pressen skriver ofta och gärna om henne.
Många timmar ägnas åt att såga, mejsla och borra i tung arbetsrock, hörselskydd, skyddsglasögon och ansiktsmask.
- Folk blir så förvånade när jag tar av mig ansiktsmask och de inser att jag är kvinna. Det är lite Rambo över det hela.
Barn- och ungdomsåren tillbringades i familjens hus på Hasselviken. Mormor Mary Sörlin utgjorde navet. Det var kring henne, sexbarnsmamman, som alla samlades. De var alltid många i huset.
- Vi var aldrig mindre än tio personer runt matbordet. Det fanns alltid folk där. Mormors hem fungerade som mötesplats för oss alla.
Det blå guldet
På Hasselviken kändes dagarna som ett oändligt färgglatt äventyr. Livet utspelade sig i de två husen och nere vid sjön. En av de stora aktiviteterna var att dyka efter blålera, "det blå guldet", som Caroline kallar det.
Hon och grannflickan Lena Svensson lade lerklumpar på bryggan och gav fantasin fritt spelrum: där växte katter, hundar, träd och lustiga gubbar fram. Efter att ha fått torka i solen målades de i allsköns färger: orange, silver och chockrosa.
- Vi höll på i timmar. Tv var inte att tänka på. Vi hade aldrig långtråkigt. Somrarna flöt fram som ett behagligt pärlband av händelser.
Vill träffas igen
Senaste gången Caroline träffade Lena var i sena tonåren.
- Det hade verkligen varit skojigt att träffa henne igen. Du kan ju skriva att jag blir jätteglad om hon hör av sig om hon läser det här reportaget.
Carolines mormor var en stilig madam och mycket festglad. På Hasselviken bjöds det ständigt på musik och sång. Ofta satte sig någon vid pianot i finrummet. Andra gånger plockade någon fram dragspel eller gitarr.
- Mormor hade en röst som Zarah Leander. Som ung drömde hon om en karriär som operasångerska. På Hasselviken blev det låtar av Jussi Björling omgjorda till snapsvisor. Man samlades kring mat, musik och dryck.
Vinkonnässören Bengt Frithiofsson, känd från bland annat TV4:s Nyhetsmorgon, var gift med Carolines moster och lärde sig mycket om vin på Hasselviken. Familjevännerna, programledaren från tv, Karin Falck och hennes bror tv-journalisten Runo Edström, var också de flitiga gäster.
Vi sätter oss i Carolines kök. Hon bjuder på kaffe, kakor och frukt. På hedersplatsen intill väggen tronar sju skulpturer.
De utgör en serie och kallas för På sommartrappan. Stor del av tiden på Hasselviken tillbringades på altanen och trappan som ledde ned till trädgården.
- Vi satt ofta på den trappan. Vi åt glass, läste Kalle Anka och Bamse, drack hallonsaft och åt kanelbulle, rensade kantareller. Mina skulpturer är en hyllning till de stunder vi hade där. De utstrålar mycket ömhet och frid.
Höll livet ut
Familjen på Carolines pappas sida var också den välkänd i Norrköping. Det var Carolines farfar Sten Nyborg och hans bror Karl Fredrik Nyborg som drev Nyborgs yllefabrik.
- "Nyborgs blå Chevioten", en finkostym de tillverkade, var en klassiker. Den var så tålig att den höll livet ut. Kostymen blev med åren på sin höjd lite blank om baken.
När de nya konstgjorda textilerna dök upp på marknaden tvingades företaget lägga ned 1956. Carolines farfar och farmor flyttade utomlands, till Portugal. Själv har Caroline bott många år i Frankrike och USA, där hennes pappa var verkställande direktör för AGA.
Med mormoderns bortgång i slutet på 80-talet gick en epok i graven. Hasselviken är inte längre i familjens ägo. Men Carolines morbror Tor Sörlin, som drev Sörlins Förlag och Bokhandel, hans hustru Kerstin, samt kusinerna Lottie, Chris och Eva bor kvar i Norrköping.
Caroline har funderingar på att ställa ut sina skulpturer i sin gamla hemstad.
- Det skulle vara ett fint sätt att sluta cirkeln med att få visa min konst i trakten där allt tog sin början.