Det var så de sjöng, Eivor och de tre andra flickorna som tågade runt för att förnöja grannarna därhemma i Åtvidaberg. Det är 60 år sedan, men den svartvita bilden finns kvar som ett bevis på vinternöjet.
– Vi gick Trettonstjärnan, säger Eivor, som numera bor i Norrköping och har hört av sig efter att ha läst här på Personligt om hur stjärngossar en gång i tiden hade sitt eget tåg i trettonhelgen.
Åtvidabergs egen version av tåget, årgång 1955, innehöll fyra grannflickor. Det var Eivor och klasskamraten Gunvor som gick i sexan på nybyggda Långbrottsskolan, och så Lillemor och Ingun.
Det var den senare som fick uppdraget att föreställa Judas. Sotad i ansiktet, svartklädd och med en svart damväska som kunde rymma de 30 silverpenningar som förrädaren Judas lät sig köpas för. Fast i det här fallet lät sig Judas och de tre stjärngossarna nöja sig med vanliga slantar och en och annan karamell.
– Jag minns inte vem som kom med idén, men vi tyckte det var roligt och sjunga kunde vi ju.
Lillemor fick i uppdrag att hålla i lyktan, förmodligen tillverkad av en kartong, klädd med silkespapper, som inuti kunde lysas upp av en ficklampa eller ett levande ljus. På lyktan står årtalet 1955.
När mörkret föll på trettondagsafton gav de sig i väg, för att besöka grannar i trakterna runt Sunnebotorget och i Långbrottsområdet, med en rad julsånger på repertoaren och där inledningen var Alice Tegnérs visa "Goder afton, goder afton". Mottagandet var blandat.
– Småbarnen blev antingen rädda för Judas eller så tyckte de att det var kul.
Nyligen pratade Eivor med en god vän som kommer från trakterna kring Åtvidaberg. Också hon hade minnen av Trettonstjärnan och dess föregångare, när grabbar klädde ut sig till stjärngossar och gick runt och skämtade och sjöng lite nidvisor under 1940-talet.
– Jag undrar om det finns fler som har minnen av de här tågen, säger Eivor.
Här på familjeredaktionen undrar vi samma sak. Finns det flera läsare med minnen av tåg med stjärngossar, Judas och annat spektakel i trettonhelgen? Välkomna att höra av er.