Nu är det dags att spela sketch, sa magistern i Östra Husby folkskola när Margareta Gustafsson gick i första klass.
– Jag räckte upp handen direkt. Egentligen var jag blyg men lockelsen att klä ut mig och vara någon annan var stark, säger hon.
På den vägen har det fortsatt. Att få "leka", berätta historier och underhålla har varit och är en stor del av Margaretas liv. Hon växte upp i Glädingstad strax utanför Östra Husby och teaterintresset letade sig in i hemmet.
– Mamma var suverän på att hjälpa mig och mina kompisar att klä ut oss. Vi byggde en scen i trädgården och så tränade vi på olika nummer.
När sketcher och sånger var inövade gjordes det affischer och för ett biljettpris på 25 öre kunde grannarna se föreställningen.
– Vi hade vakter och sålde korv. Pianot hade vi dragit fram till vardagsrumsfönstret så mina kompisar Gittan Wernström och Eva Johansson kunde ackompanjera våra nummer.
1992 fick Margareta ett samtal från Lamberth Andersson som var en av grundarna till Föreningen Vikbolandspelet, som då repeterade Anna Drakes hämnd, en pjäs om Broxviks historia på Klockargården i Konungssund.
– Han undrade om jag ville var med, så jag åkte dit och kände direkt att här hör jag hemma. Det var som att komma tillbaka till skoltiden när man fick leka, spela roller och berätta historier.
Tre somrar i rad spelades pjäsen på gården till Broxviks herrgård inför fullsatta läktare.
– Jag hade bara tre repliker i första uppsättningen. Efter hand blev jag mer och mer involverad. Jag gick med i styrelsen och började vara med och skriva manus.
Sedan uppsättningen av Anna Drakes hämnd har Margareta varit delaktig i över tio olika folklustspel och revyer med Föreningen Vikbolandsspelet. I föreställningar som Wikbolandet Nästa, Panik på posten och Piller och paskaviller till den senaste Dängen i svacka, har hon gjort allt från att producera och skriva manus till att själv stå på scenen.
– Nu är vi precis klara med ett nytt manus som heter Härket i granngår´n. Den utspelar sig på Vikbolandet och handlar om två gårdar och deras olika åsikter om vatten och vägföreningen. Planen är att spela den i början av juli nästa är år men vi får se hur det blir med tanke på coronan.
Margareta har också jobbat som guide och med dramatiserade vandringar i Industrilandskapet åt Norrköpings kommun. Där har hon i rollen som fabriksarbeterskan Johanna berättat om livet i staden på 1910-talet.
– Jag har gjort 400–500 vandringar genom åren. En gång var jag Johanna inför en fullsatt De Geerhall. Det är nog det närmaste Hollywood jag kommit hittills, säger hon och skrattar.
Margareta är sedan mitten av 1970-talet gift med Lars Gustafsson och de har tre barn: Martin, Carin och Desiree.
– Jag brukar säga att vi har födda och "fådda" barn. Desiree är frukten av mitt jobb inom socialtjänsten. Hon flyttade till oss som fyraåring och var familjehemsplacerad här. Nu är det tio år sedan hon flyttade hemifrån och familjehemskapet avslutades så nu är vi "bara" hennes föräldrar.
Att Margareta nu ska fylla 70 år tycker hon känns konstigt. Men eftersom hon på grund av coronapandemin inte kan ha någon fest anser hon att hon är 69 ett år till.
– Någonstans vet man att tiden är utmätt och jag försöker tänka som titeln på Miss Lis låt "Lev nu dö sen" och försöka göra det jag mår bra av. Vi ska fira med barn och barnbarn genom att grilla korv och äta tårta vid Dalmyragruvan.