Nicklas Jonsson och Sofia Waller hann gå igenom mycket den första tiden som Valters föräldrar.
28.06.17 "Du smög dig på utan att göra dig hörd. Mamma kände ingen smärta, men vid en undersökning så visade det sig att du redan var på väg."
För Sofia och Nicklas kom beskedet om graviditeten i februari som en överraskning. De hade inte planerat att bli gravida, men livet ville annorlunda. Nicklas, som då jobbade som resemontör, var på uppdrag i Asien och de fick glädjas tillsammans över telefonen den första tiden.
– Första ultraljudet var normalt. Och inte heller på undersökningen i vecka 18 såg något konstigt ut. Men i vecka 19 vaknade jag av att det var blod i sängen. Jag ringde sjukvården, men de sa att det kunde vara normalt, säger Sofia.
– Jag var tillbaka i Indonesien, men vi var inte direkt oroliga. De sa ju att man kunde blöda och vi kände att vi kunde lita på det, säger Nicklas.
Sofia höll sig hemma från jobbet, men hon mådde i övrigt bra. Men under ett par dagar fortsatte hon att blöda och hon åkte in för en undersökning.
– De såg inget konstigt på ultraljudet. Jag skulle ta det lugnt, men sedan hände det mycket under en kort period. Bland annat flyttade min pappa till ett boende och vi köpte hus. Om det var en bidragande orsak till det som sedan hände vet man inte, säger Sofia.
Den 16 juni kom Nicklas hem från Indonesien. Dagen efter, då Sofia var gravid i vecka 22, åkte de in till Vrinnevi för en undersökning.
– Då hade vattnet gått, men det visste vi inte då. Efter en undersökning kunde de se att det var fostervatten som hade läckt. Det var som en punktering, säger Sofia.
Att själva få komma hem tillsammans med Valter, efter tre månader på sjukhus, var en oerhörd lättnad för Sofia och Nicklas.
De skickades direkt till Linköping. På Vrinnevisjukhuset är de nämligen inte förberedda för så extremt tidigt födda barn. Sofia fick en spruta för att barnet skulle utveckla lungorna och dagarna som inlagd var långa. Sofia skulle hålla sig stilla och Nicklas åkte då och då hem för att umgås med sin då femåriga dotter från ett tidigare förhållande. Sofia fick lugnande besked och paret tänkte att de kanske skulle få vänta till oktober ändå.
Sofia var gravid i vecka 24 och hade varit inlagd på US i nästan två veckor när en undersökning, som gjordes eftersom Sofia kände sig lite konstig, visade att barnet var på gång. Det som kändes konstigt var huvudet, som var på väg ut.
– Jag var hemma hos mina föräldrar när Sofia ringde. Jag kastade mig in i bilen och det blev personligt rekord från Finspång till Linköping, 33 minuter, säger Nicklas och skrattar.
28.06.17 "De grejade massor med dig när du var ute. Efter en stund fick vi se dig. Mamma sa: Den ser ut som en kyckling! Alla skrattade!"
För Sofia såg hennes nyfödda son först utom som en liten kyckling. Det dröjde ungefär en vecka innan Valter öppnade sina ögon för första gången.
Den lilla kycklingen väger bara 775 gram till sina 32 centimetrar. Han läggs in i en kuvös som föräldrarna beskriver som "ett rymdskepp". Först går han under namnet Charlie Kyckling, men efter att en sköterska läst fel på efternamnet Waller får han sitt namn, Valter.
Var ni någon gång oroliga över att han inte skulle klara sig?
– Det låg kanske lite i bakhuvudet, men det blev att man stötte bort det, säger Sofia.
– Man fokuserar på det positiva, fyller Nicklas i.
Första tiden får de inte hålla i Valter. De får lägga sin hand på honom, med ett tygstycke emellan. Huden var nästan lika känslig som hos en person med brännskador.
Varje framsteg i Valters utveckling har dokumenterat. För en tidigt född är varje gram viktigt.
05.06.17 "I dag är det en vecka sedan du kom till världen och i dag fick du komma ut! Tre timmar låg du på mammas mage och hade det bra. Du fick lägre och bättre puls. Det var verkligen supermysigt."
Den lilla familjen trivs i Linköping. På avdelningen lär de sig att själva ta hand om de komplikationer om kan uppstå med prematurer och både föräldrar och storasyster får bo på Ronald Mcdonald hus i stället för att varje dag åka hem till Finspång. Valter blir starkare. Men hans mage krånglar.
För tre år sådan föddes Valter 3,5 månad för tidigt. Idag är ett av hans stora intressen att sladda runt på saker med hjul.
06.08.17 "Det blev bråttom kom chefsläkaren och sa: Du kommer få åka till Solna och Karolinska. Det finns risk för att tarmen kan gå sönder och då är det bra om kirurgen, han med kniven, är nära."
Vid ett tillfälle på Karolinska tror de att magproblemen är över och de blir tillsagda av läkarna att gå iväg och fira.
– Vi satte oss på en restaurang i närheten och kunde äntligen koppla av lite. Men så visade det sig att det inte alls hade hjälpt, utan det skulle bli en akut operation, säger Nicklas.
– Då kände vi att vi aldrig någonsin ville fira något igen, säger Sofia.
Innan Valters första operation var det tydligt att något var fel. Magen var stor och svullen.
Under operationen togs tio centimeter bort från Valters tunntarm. Efter operationen kunde läkarna inte sy ihop Valter direkt. Hans kropp var för svullen.
– Det fanns inte tillräckligt mycket pojke att sy ihop med helt enkelt, säger Nicklas.
Vistelsen på Karolinska blir ett par veckor. Valters infektionsvärden går upp och ner, men sista augusti får de äntligen åka hem till Östergötland och Vrinnevi. Nu är Valter nämligen så stor att han kan vårdas på neonatalavdelningen där. Hade han legat kvar i magen hade han nu varit i vecka 33.
24 veckor, längre än så ville inte Valter vänta i mamma Sofias mage.
I mitten av september – 2,5 månad efter födseln – får Valter flytta in i samma rum som sina föräldrar.
27.09.17 "I dag säger doktor Erik att vi får åka hem imorgon!"
Det är den sista anteckningen i boken "Född för tidigt, berättelsen om mig som pytteliten", som Sofia hade skrivit i varje dag sedan Valter kom. 90 dagboksingångar och lika många dagar på sjukhus. Det är egentligen ett par veckor kvar till dess att Valter skulle vara född, men nu får han äntligen åka hem.
– Sista tiden fick vi öva på att inte sitta och stirra på alla apparater och mätvärden. Det där pipandet av maskiner var med oss så länge att det blev konstigt att vara utan det, säger Nicklas.
– Vi hade hemsjukvård ett tag, men det var en enorm frihet att kunna få vara själva, säger Sofia.
Ärret på Valters mage är en påminnelse om de operationer som han fick genomgå som nyfödd.
I dag har Valter hunnit bli tre år och det som tydligast skvallrar om att hans tumultartade första tid i livet är ett långt ärr över magen.
– Han har alltid legat under kurvorna, men har följt sin egen normalkurva. I dag är det ingen större skillnad på honom och de barn i hans ålder som föddes efter en fullgången graviditet, säger Sofia.
– Det vi lärt oss under allt det här är hur viktig den neonatala intensivvårdsavdelningen i Linköping var för oss. Där fick vi själva vara med i vården av Valter, säger Nicklas.
– Och tack gode gud att vi där fick dagboken att skriva i. Det hade vi inte haft en tanke på själva, eftersom det var så mycket annat i början. Det är en önskan jag har, att alla med för tidigt födda direkt får en sådan här bok i handen. Den är ovärderlig, säger Sofia.
Idag är Valter en sprallig treåring med glimten i ögat.