Ja, i aktiv hemmakarantän är bäst att poängtera. Med två 5-månadersbebisar ligger man inte på sofflocket. Men om man försökt få barn i fem år så kan ni ana hur välkomna dessa små grabbar är.
Joakim ”Jocke” Johansson har hunnit med så mycket under sitt liv att man skulle tro att det är 80 han fyller, inte 40.
Historie- och hembygdsintresset började i unga år. Släkten var sjöfarande och fraktade varor, mest virke, på Kinda kanal med varvet i Hjulsbro som utgångspunkt. Mormor gav honom tidigt i uppdrag att dokumentera så mycket han kunde kring det.
Hans forskning om Landeryd och kanalen har resulterat i två böcker, ”Linköpings Södra” och ”Kinda kanal och Linköpings hamn, del 1”.
– Förhoppningen var att tvåan om kanalen skulle komma i höst, men ett tvillingpar kom i vägen, ler Jocke.
Nu siktar han i stället in sig på 2021 och det skulle sitta som en smäck eftersom kanalen firar 150 år då.
Pappa, mormor och morfar var aktiva i Landeryds hembygdsförening och Jocke har varit intresserad av sin närhistoria så länge han kan minnas.
Som 16-åring bjöd han in till sitt första museum där hemma. Han hade samlat och fått bruksföremål och blev omskriven i Corren som en osedvanligt initiativrik tonåring.
Tre år senare invaldes han i hembygdsföreningens styrelse och 23 år gammal blev han dess ordförande, en post han hade i tio år.
– Lite udda, men jag hade faktiskt ett vanligt tonårsliv vid sidan om.
Jocke har tre områden som genomsyrat hans liv: snickeri, skådespeleri och historia. Snickare är han utbildad till medan han är autodidakt som skådis och historiker. Länge utövade han sina intressen ideellt, men 2010 startade han eget företag. Som museitekniker i Gamla Linköping får han kombinera de tre intressena.
Joakim älskar att gräva i arkiv och bland gamla fotografier och det gav paviljongen i Gamla Linköping en ny historia. Vid Ragnar Dahlbergs café i Gamla Linköping finns en uteservering med tillhörande glasspaviljong där glassen säljs. Den har alltid kallats Grands paviljong eftersom man trott att den tillhört Grand hotell.
Men så hittade Jocke ett odaterat foto från Biskopsgatan, nuvarande Badhusgatan. Han kände genast igen Grands serveringspaviljong. Men paviljongen på bilden stod inte i Grands trädgård, utan på granntomten, avskild från trädgården med ett staket. Han forskade vidare och fann att det inte rörde sig om Grands serveringspaviljong, utan om en fotoateljé som Svante Leonard Rydholm lät bygga 1874.
Rydholm var också konstnär, med en bakgrund som kejserlig hovmålare i Moskva, och en dåtidens kändis i Linköping.
Jocke har, i samarbete med Bild Linköping och Östergötlands museum, daterat flera bilder från 1860- och 1870-talen.
Jocke har medverkat i många av nyårsfarserna på Sagateatern, men också mordgåtor, revyer, folklustspel och barnteater på olika håll i Östergötland. Och hållit över 100 föredrag om Kinda kanal. Och varit slottsfogde på Ekenäs slott.
Därtill har han snickrat bortåt 50 kulisser till produktioner på Friluftsmuseet och Sagateatern.
Minns du någon extra knepig?
– Den i farsen "Bubbel Trubbel" 2008 på Sagateatern. I andra akten skulle publiken se in i flera rum. Väggarna plockades bort och dörrarna ersattes med dörrar med stora hål i, så att man såg vad som utspelade sig i nästa rum.
– Dessutom fick jag bygga en torktumlare stor nog för att rymma en skådespelare som skulle snurra runt i den.
En särskilt rolig kuliss?
– Den till Ture Sventon i Gamla Linköping, som utspelade sig kring ett gammeldags pensionat.
En framtida jobbdröm?
– Jag trivs fint nu, men om jag får leka med tanken så säger jag stadshistoriker. Det vore något.
Just nu är det Hugo och Oskar livet cirkulerar runt. De föddes åtta veckor för tidigt, i vecka 32.
– Hugo ville ut och Oskar fick hänga på. Det blev kuvös en natt, sondmatning en tid och vi stannade på Vrinnevisjukhuset i tre veckor, men allt gick fint.
Hur var det att bli pappa?
– Omtumlande, chockartat och jättejobbigt. Men mest underbart. Man går igenom olika faser hela tiden.
Vad händer just precis nu?
– Trots att de hela tiden legat bredvid varandra är det först nu de upptäckt varandra på riktigt. Förstått att de har en brorsa. De kan möta varandras blickar och brista ut i varsitt jätteleende. Det är fantastiskt. Å andra sidan har de börjat sympatiskrika också. Börjar en faller nästa snart in, vilket inte är lika fantastiskt, ha ha.