"Jag har haft en bra uppväxt. Det är inte själva grundfrågan. Och jag har själv varit där och känt samma sak, som att det är ett påhopp på ens föräldrar", säger Madeleine In Hwa Björk som tycker att adoptionsprocessen ska granskas i sömmarna.
När jag pratar med Madeleine In Hwa Björk vet jag inte att Dagens Nyheter några dagar senare ska publicera en granskning som kommer att sätta flera bollar i rullning.
Enligt granskningen har det trots lagar och regler kommit larm om oegentligheter i en majoritet av de största ursprungsländerna.
De har pratat med ett antal adopterade och gått igenom deras akter. Personer födda i olika delar av världen, men som alla delar en gemensam historia. De har alla i vuxen ålder fått uppgifter om att de lämnats till adoption mot sina biologiska föräldrars vilja. Nu vill de ha svar på hur det kunde ske – och att någon tar ansvar för det som hänt.
Madeleine och hennes kusin Caroline Hall är två av dem som berättar om sin bakgrund.
Ett par veckor tidigare har Nederländerna beslutat att stoppa alla internationella adoptioner. Upprinnelsen är en statlig utredning, den största i europeisk historia, av adoptioner genomförda från 1960-talet till sent 1990-tal.
Jag och Madeleine möts upp för att prata om adoption och de händelser som gjort att hon gått från att vara odelat positiv till kritisk. Jag vill höra vad hon tycker om Nederländernas beslut och den debatt som följt här i Sverige.
Kritiken mot adoptionsbranschen är inte ny. Ändå blev Madeleine In Hwa Björks sommarprat i P1 2019 en ögonöppnare för många.
Hon växte upp med sina svenska föräldrar och adopterade bror i Vilbergen. Hon funderade inte så mycket på sin bakgrund. Hon hade det ju bra.
Sedan blev hon själv mamma. Plötsligt väcktes många tankar och känslor. Hon bestämde sig till slut för att ta kontakt med den man som hon trodde var hennes biologiska pappa. När hon väl vågade ta steget visade det sig att hon blivit förväxlad med ett annat barn.
Hennes biologiska föräldrar hade inte tvingats att lämna henne för att mamman var allvarligt sjuk och pappan ryckt in i armén. Det var den andra flickans historia.
Madeleine hade adopterats bort mot sin mammas vetskap och vilja. Mamman hade varit på jobbet när en släkting lämnade in henne till ett barnhem.
– Hon har levt ett helt liv i den här sorgen. Som i en fysisk våg av smärta. När hon väl visste var jag fanns och åkte till barnhemmet var det försent.
Efter Sommar i P1 blev Madeleine kontaktad av flera personer som även de upptäckt felaktigheter i sina akter. Bara i hennes närmaste närhet finns flera fall. Hennes bror och två kusiner adopterades också på 80-talet. Den information som lämnats om tre av de fyra barnen har i efterhand visat sig innehålla felaktigheter.
– Det sätter hela min bild på sin spets. Hur många har levt med den här smärtan?
Tycker du att Sverige också ska stoppa alla internationella adoptioner?
– Jag tror att ett totalstopp är nödvändigt under en period. För att utreda hur det går till och vilka länder vi ska fortsätta att adoptera ifrån. Sverige har inte tagit ansvar för systemfelen. Visst, det kanske inte är i Sverige det går fel men vi kan inte släppa det ansvaret. Det är inte så simpelt.
– Min kamp handlar inte om att förbjuda adoptioner, det handlar om att allt ska gå rätt till.
Hon tycker att det är konstigt att Sverige som stat inte markerar när man upptäcker felaktigheter. Hon drar en parallell till influencers. Om ett varumärke är i blåsväder så bryter de samarbetet direkt. De förstår att det skadar varumärket.
Madeleine, liksom många andra, tycker att Adoptionscentrum måste stå upp för sin historia.
– Det kanske inte är ni personligen som har gjort fel, men det är kanske ni som får be om ursäkt för det ändå, säger hon riktat till dem.
Madeleine har haft svårt att få ut sin egen dokumentation från Adoptionscentrum. Hon fick två papper. Hon överklagade till tillsynsmyndigheten Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) som gav henne rätt till det mesta. En del var sekretessbelagd. För att se den fick hennes mamma skriva en fullmakt.
– Borde man inte ha rätt till sin egen dokumentation?
2016 bestämde sig Madeleine för att ta kontakt med sin biologiska pappa. Då kom det fram att hon hade blivit förväxlad med ett annat barn.
De historier vi nu får ta del av via Madeleine och DN rör adoptioner som genomfördes innan 1993 års Haagkonvention, som ratificerades av Sverige 1997. I dag finns ett tydligt regelverk som ska följas. Men Madeleine är inte övertygad om att det görs.
– Det här handlar om patriarkala, korrupta länder. Varför tror vi att adoptionsfrågan är undantagen?
Vi vet inte hur många av de barn som har adopterats till Sverige som är drabbade, men efter DN:s granskning har socialminister Lena Hallengren (S) öppnat för en översyn av adoptioner som genomförts från 60-talet fram till slutet av 90-talet. Något som nu hela regeringen ställer sig bakom.
Men Madeleine är skeptisk till att det verkligen kommer att göra skillnad.
– Jag tyckte att det var lite svaga ordalag, så jag vet inte riktigt vad jag vågar hoppas på.
– En annan misstanke som dyker upp när Hallengren säger att man ska undersöka det fram till 90-talet är att man säger de årtalen för att det sen blir för ”hett om öronen" på människor som än i dag är verksamma.
2017 träffade Madeleine sin biologiska mamma i Frankrike för första gången sedan de splittrades i Sydkorea. Mamman hade fått höra att Madeleine inte ville att hon skulle kontakta henne.
Finns det något som kan ge er som drabbats upprättelse?
– Jag tror på offentliga ursäkter men det allra viktigaste är att man understryker sitt ansvar och lyssnar på oss. Att någon tog oss adopterade på så stort allvar och frågade oss vad som behövs.
Hon listar ett antal saker. Postadoptionsservice, som att gratis få söka sina rötter. Bidrag för en återresa. Gratis terapeutiskt stöd.
Hon vill att anknytning ska vara ett tydligt inslag på socionom- och lärarprogrammen. Anknytning handlar om trygghet. Om bandet mellan barn och förälder, men också andra viktiga relationer.
Barn som inte har fått sina behov tillgodosedda eller upplevt svåra separationer har en bräcklig grund. Hur man tacklar trauman har stor påverkan på hur barnet mår och kan hantera relationer i framtiden.
– Jag tänker också att någon borde ta ansvar och följa upp när familjen kommer hem. När det gäller familjehem, som jag jobbar med, så är det en helt annan kontroll, menar hon.
"Erbjud föräldrarna stöd, ju äldre barnet är desto mer anpassat stöd. Och oavsett om man bor i Kiruna eller Stockholm måste man få samma förutsättningar."
– Ja, det är "mitt barn och min familj" men det går inte att komma ifrån att vi inte är riktigt som alla andra. Erbjud föräldrarna stöd, ju äldre barnet är desto mer anpassat stöd. Och oavsett var man bor måste man få samma förutsättningar.
Madeleine In Hwa Björk har fått kritik från andra adopterade som tycker att hon förstör genom att problematisera adoptioner.
– Jag har haft en bra uppväxt. Det är inte själva grundfrågan. Och jag har själv varit där och känt samma sak, som att det är ett påhopp på ens föräldrar.
– Det här handlar inte om den enskildes skuld. Det har inte med dem att göra. Det här ska inte leda ner till adoptionsföräldrarna. Det är större än så.