"Ju fler patienter som Àr pÄlÀsta och som inte accepterar att 'allt inte ser bra ut', ju mer press sÀtts pÄ vÄrden", sÀger Frida Trönnberg som drabbades av en allvarlig förlossningsskada nÀr dottern föddes.
Hon delar upp sitt liv i före och efter.
DĂ„ var hon yogalĂ€raren som alltid hade mycket att göra. Hon var glad och utĂ„triktad, hade en stor bekantskapskrets. Hon trĂ€nade kampsport, styrketrĂ€ning och ashtanga-yoga â en mer dynamisk form av yoga.
Efter förlossningen rasade livet för Frida. Hon hade svÄrt att sitta, att lyfta upp dottern var förknippat med djup smÀrta och hon blev allt mer inbunden. Mellan amningstillfÀllena lÄg hon vaken pÄ nÀtterna och googlade pÄ sina smÀrtsymtom.
â Hela min vakna tid gick Ă„t att fundera pĂ„ "vad Ă€r det som Ă€r fel?". Jag kunde inte tĂ€nka pĂ„ nĂ„got annat.
NÀr Frida tÀnker tillbaka pÄ den 26 april 2018 Àr det med blandade kÀnslor. Hon var överlycklig över att snart fÄ möta sin dotter, men sÀger samtidigt att hon hade svÄrt att kommunicera med barnmorskan. Och nÀr sjÀlva krystningsskedet satte igÄng gick det alldeles för fort.
â Jag kĂ€nde att "nu tar jag i för mycket". Men barnmorskan sa att jag skulle trycka pĂ„ och dĂ„ gjorde jag det. DĂ€r nĂ„gonstans gick jag ocksĂ„ sönder. Hade jag fĂ„tt föda i min egen takt tror jag aldrig att det hĂ€r hade hĂ€nt.
Frida fick en tredje gradens förlossningsskada pÄ en fyragradig skala. Tre timmar efter att hon för första gÄngen höll dottern Julia i sina armar fördes hon till operationsbordet. LÀkaren sa att operationen gick bra, men tiden efter blev en mardröm. Lyckan över att ha fött en frisk och vÀlskapt bebis fördunklades av en smÀrtfylld tillvaro.
â Jag hade lĂ€st att nĂ€r sĂ„ren lĂ€kte skulle det sakta bli bĂ€ttre, men för mig blev det tvĂ€rtom. SmĂ€rtan blev bara vĂ€rre och vĂ€rre.
"VÄrdpersonalen mÄste bli bÀttre pÄ att hitta och laga förlossningsskador. EftervÄrden behöver en rejÀl upprustning", sÀger Frida Trönnberg.
Vid den rutinmÀssiga efterkontrollen, sju veckor efter förlossningen, fick hon trÀffa en lÀkare. Frida var pÄlÀst och hoppades fÄ en förklaring till sin smÀrta. I stÀllet sa lÀkaren att "allt sÄg fint ut". Hon fick rekommendationen att börja kniptrÀna.
Under de följande mĂ„naderna trĂ€ffade hon flera lĂ€kare och sattes pĂ„ antibiotikakurer, men inget hjĂ€lpte. Till slut började Fridas fingrar och tĂ„r att domna bort. DĂ„ fick hon pĂ„ nytt trĂ€ffa en specialistlĂ€kare som frĂ„gade om hon hade haft sex Ă€n â eftersom det skulle vara bra för blodgenomströmningen.
â Fyra mĂ„nader efter förlossningen och med akut smĂ€rta fĂ„r jag höra av lĂ€karen att jag ska ha sex.
Hon har anmĂ€lt tvĂ„ av lĂ€karna till IVO â Inspektionen för vĂ„rd och omsorg â och fĂ„tt rĂ€tt.
Frida började sakta försvinna ner i en mörk spiral. Hon hade ett akut stresspÄslag och kunde inte sova. Det gick sÄ lÄngt att hon planerade för sin egen dödsdag.
â Jag mĂ„dde vĂ€ldigt, vĂ€ldigt psykiskt dĂ„ligt. Jag trodde att det skulle vara sĂ„ hĂ€r för evigt. Det Ă€r det absolut vĂ€rsta, nĂ€r hoppet försvinner ...
â Jag tĂ€nkte att det var bĂ€ttre att min dotter hade en bra pappa Ă€n en mamma som bara hade ont. Fick jag ingen smĂ€rtlindring innan Julias första födelsedag skulle jag ta livet av mig. För om jag gjorde det innan hon fyllde ett Ă„r skulle hon inte komma ihĂ„g mig.
Frida tystnar. Hon har berÀttat sin historia mÄnga gÄnger, men det mÀrks att det fortfarande gör ont.
Hur kÀnns det att tÀnka tillbaka pÄ den tiden i dag?
â Det Ă€r jobbigt ... det Ă€r sĂ„ oerhört tragiskt. Och jag Ă€r inte den enda kvinnan som har haft det sĂ„ hĂ€r. Det Ă€r en fruktansvĂ€rd kunskapsbrist inom förlossningsvĂ„rden. Jag var Ă€ndĂ„ hos tre specialister som alla sa att det "sĂ„g fint ut". För mig blev sista lĂ€karbesöket en slutdom. Det fanns ingen hjĂ€lp att fĂ„.
I dag Àr Frida Trönnberg 98 procent ÄterstÀlld efter förlossningsskadan och kan bÄde lyfta dottern och trÀna kampsport.
RĂ€ddningen blev en sköterska pĂ„ BVC. Frida fick tid pĂ„ vĂ„rdcentralen som skickade henne vidare till psykiatrin. DĂ€r konstaterades att hon led av posttraumatisk stressyndrom, PTSD â en akut stressreaktion pĂ„ förlossningen och hela hĂ€ndelseförloppet dĂ€refter. Hon fick medicin och redan efter fyra dagar kĂ€nde hon skillnad.
â Jag tĂ€nkte "vĂ€lkommen tillbaka till livet". Medicinen hjĂ€lpte mig vĂ€ldigt mycket. Jag kunde slappna av.
Frida fick ocksĂ„ en remiss till Kvinnokliniken i Linköping â en av landets bĂ€sta kliniker pĂ„ förlossningsskador. Efter fem minuter konstaterade lĂ€karen att Frida led av en överspĂ€nd bĂ€ckenbotten, nĂ„got som varit roten till all smĂ€rta. Det visade sig ocksĂ„ att Frida hade bĂ„de skadad bindvĂ€v och flera stora skador pĂ„ musklerna i bĂ€ckenbotten.
â Det var sĂ„ skönt att Ă€ntligen fĂ„ höra att nĂ„got var fel. Jag var inte psykiskt sjuk, utan det var verkligen en fysisk skada. Det kĂ€ndes ocksĂ„ skönt att jag kunde göra nĂ„got Ă„t det.
Hon fick en remiss till en fysioterapeut och började samtidigt att vidareutbilda sig inom bÀckenbottenyoga.
â Det var sĂ„ hĂ€ftigt att jag kunde hjĂ€lpa mig sjĂ€lv. Jag minns hur jag la mig ner en kvĂ€ll och kĂ€nde att jag för första gĂ„ngen var avslappnad i min bĂ€ckenbotten. DĂ„ visste jag att jag var pĂ„ rĂ€tt vĂ€g.
Den 12 mars 2019 â elva mĂ„nader efter förlossningen â opererades Frida av Eva Uustal, överlĂ€kare pĂ„ Kvinnokliniken i Linköping och specialist pĂ„ förlossningsskador. Operationen gick bra och tillsammans med yoga och avslappningsövningar Ă€r Frida i dag helt smĂ€rtfri.
â Jag kan trĂ€na lika hĂ„rt som innan graviditeten. Det Ă€r helt fantastiskt med tanke pĂ„ de skador jag haft. Just nu trĂ€nar jag brasiliansk jujutsu, sĂ„ jag har blĂ„mĂ€rken över hela kroppen.
Hon drar upp Àrmen och ler.
En mÄnad efter operationen startade Frida instagramkontot @heltunderliv. Kontot vÀxte fort och i dag Àr hon uppe i 10 000 följare. Syftet med kontot Àr att ge ett ansikte Ät alla kvinnor som Ärligen drabbas av förlossningsskador.
â Jag har lĂ€rt mig sĂ„ mycket under de hĂ€r Ă„ren. Var man söker hjĂ€lp och hur viktigt det Ă€r att stĂ„ pĂ„ sig. Jag har ocksĂ„ blivit av med min egen smĂ€rta, mycket tack vare yogaövningar.
Hon började lÀgga ut videor pÄ hur man slappnar av i bÀckenbotten. NÄgot som var relativt nytt dÄ vÄrden ofta pratar om att knipa.
â Men man kan knipa för mycket ocksĂ„. Jag ville skapa en debatt kring det. Kanske Ă€r det inte knipövningar du behöver. Har du ont i underlivet kan det bero pĂ„ att underlivet Ă€r spĂ€nt, dĂ„ ska du slappna av i stĂ€llet.
Innan coronapandemin höll Frida i olika workshop som alla sÄlde slut samma dag som de lades ut. Nu hÄller hon sina kurser online i stÀllet. Drömmen Àr att i framtiden fÄ jobba med bÀckenbottenyoga pÄ kvinnokliniker och vulvamottagningar runt om i landet.
â Det Ă€r vĂ€ldigt stĂ€rkande för kvinnor att fĂ„ jobba i grupp med andra som har samma problem. MĂ„nga av kvinnorna har aldrig blivit tagna pĂ„ allvar. Bara att fĂ„ höra orden "jag förstĂ„r hur det kan vara" kan betyda mycket.
Genom sitt forum har Frida dagligen kontakt med kvinnor som har liknande historier. Det Àr ocksÄ för dem hon anmÀlde sina lÀkarbesök till IVO. För alla som inte orkar ta kampen.
VarifrÄn kommer din drivkraft?
â Jag tror att den kommer frĂ„n min mamma. Hon har alltid stĂ„tt upp för sin sak nĂ€r nĂ„got Ă€r fel. Jag har ocksĂ„ en sĂ„n kompass i mig, ett rĂ€ttspatos. Det kĂ€nns vĂ€ldigt bra att en enskild individ kan göra skillnad.
I framtiden vill hon se en attitydförÀndring inom förlossningsvÄrden.
â Dels mĂ„ste sjukvĂ„rden fĂ„ bĂ€ttre kunskap om bĂ€ckenbotten och hur ett skadat underliv faktiskt ser ut. Dels mĂ„ste kvinnor fĂ„ vĂ€lja den förlossningsmetod som kĂ€nns tryggast för dem. Vill man föda med kejsarsnitt sĂ„ ska man ocksĂ„ fĂ„ det. VĂ„rdpersonal mĂ„ste ocksĂ„ bli bĂ€ttre pĂ„ att hitta och laga förlossningsskador. EftervĂ„rden behöver en rejĂ€l upprustning.
â Förlossningsskador pĂ„verkar inte bara kvinnan, utan de pĂ„verkar familjen och anknytningen till barnet i allra högsta grad.
I dag Àr Frida 98 procent ÄterstÀlld frÄn sina skador. Men hon sÀger att hon aldrig kommer att bli den hon var innan förlossningen.
â Jag tror att det hĂ€r Ă€r ett nytt jag. NĂ€r man har varit med om ett trauma Ă€r det nĂ„got fundamentalt inom en som förĂ€ndras.
Snart fyller dottern Julia tre Ă„r och Frida Ă€lskar att vara mamma. Hon kan bĂ„de bĂ€ra och gunga med dottern â nĂ„got som tidigare var helt otĂ€nkbart.
Hon Àr ocksÄ tacksam för det genomslag hennes arbete har fÄtt runt om i hela Norden.
â Varje gĂ„ng jag fĂ„r ett meddelande som sĂ€ger: "Tack vare dig sökte jag hjĂ€lp", "Tack vare dig kan jag sova en hel natt", kĂ€nns det Ă€ndĂ„ som att det var vĂ€rt det pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Att min resa ledde till nĂ„got större.