Att Maria Colldin Jeppson i dag jobbar på sin nyöppnade kuratorsmottagning för att hjälpa människor att må bättre är en logisk konsekvens av utbildning, erfarenheter och nyfikenhet. Intresset för människan i samhället grundades redan under uppväxten.
- Vi pratade mycket samhälle, sociala frågor och politik i familjen och rättvisa var något som var viktigt. Min ena bror hade Downs syndrom så jag fick tidigt lära mig att acceptera olikheter. Inget är normalt eller onormalt, det finns bara variationer, säger Maria Colldin Jeppsson.
Hon menar att om man är öppen och nyfiken leder det till större acceptans, vare sig det gäller kultur, religion eller sexuell läggning.
Det var nyfikenheten som fick Maria att söka praktikplats utomlands under sin socionomutbildning på Örebro universitet.
- Jag ville göra något annat än att vara på ett socialkontor i sex månader, så jag ordnade en praktikplats på Topica State Hospital i Kansas, ett gigantiskt psykiatriskt sjukhus med låsta avdelningar. Jag var på barnavdelningen.
Maria berättar att hon träffade barn med fruktansvärda upplevelser i bagaget. Det kunde handla om missbruk, sexuellt våld och misshandel. Samtidigt som hon lärde sig mycket var hon ibland skeptisk till att gamla behandlingsmetoder användes och tiden på sjukhuset påverkade henne starkt.
Efter examen på socionomprogrammet jobbade hon som socialsekreterare i Söderköpings kommun innan det återigen blev dags att korsa Atlanten. Den här gången för studier på University of Kansas i staden Lawrence. Maria hade fått ett stipendium som täckte hela magistersutbildningen Masters in Social Work, med inriktning på behandling.
- När jag kom hem till Norrköping började jag jobba på Bris Öst (Barnens rätt i samhället) med ansvar för rådgivningsverksamheten, barnens hjälptelefon och Bris vuxentelefon om barn. Jag utbildade och vägledde våra ideella medarbetare som bemannade telefonerna.
Vid vissa samtal, när ett barn behövde extra mycket hjälp och stöttning, tog de anställda på Bris över kontakten med barnet. Maria berättar också att hon i flera fall träffade barnen och var stöd i kontakt med kuratorer och myndigheter.
- Man blev väldigt lyhörd och lärde sig lyssna och verkligen spetsa öronen eftersom man inte hade något annat sinne att jobba med. Den största problematiken jag upplevde var barnens ensamhet och att de inte hade någon de vågade prata med. Jag försökte stötta och motivera barnen att hitta någon i sin närhet att ha som samtalsstöd.
Rådgivningsverksamheten i Norrköping växte från tolv personer till 52 under de sju år Maria jobbade för organisationen. Efter tiden på Bris har hon jobbat som skolkurator, inom företagshälsovården och som kurator i äldrevården. Hon har också varit engagerad på ideell basis i RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa.
- Det är viktigt med ideella krafter som kompletterar samhällets resurser. Intresseorganisationer som till exempel RSMH tar tillvara kunskap och erfarenheter och ser till att människor som befinner sig i samma situation kan mötas. De kan också fungera som opinionsbildare och remissinstans.
2006 tog Maria en paus i sitt sociala arbete. Hon genomgick en separation och gick i egenterapi under ett år.
- Det var fantastiskt bra. När man blir medveten om hur man funkar och hur historien påverkar en själv blir man en bättre behandlare. Om man inte reflekterat över sina egna upplevelser i sitt eget liv så är det lätt hänt att man omedvetet eller medvetet undviker vissa områden när man pratar med sin klient. Man är inte mer än människa.
Maria känner nu som nybliven 50-åring att hon är på ett bra ställe i livet och att det är ett perfekt läge att starta en kuratorsmottagning i egen regi. Hon säger att fördelen med att jobba själv är att hon kan lägga all fokus på klienten utan att brister i organisation, stor personalomsättning och resursbrist stör. Hon har en förhoppning att även privata kuratorsmottagningar ska bli landstingsanslutna, något som skulle öka tillgängligheten för människor med små ekonomiska resurser. I framtiden skulle hon gärna att fler kuratorer arbetade i egen regi på Kuratorsmottagningen för att bredda kompetensen och öka tillgängligheten.
Vad är det bästa med att du öppnat din mottagning?
Det är att få möta människor och att jag kan göra skillnad. När man ser människor växa och börja må bättre, det är den största glädjen.