Dörren ut till Hospitalsgatan står på gavel med hjälp av en vit Husqvarna. Jörgen Andersson sitter i verkstadsrummet med glasögonen nerskjutna på nästippen, djupt försjunken i ett spolhus. I drygt 40 år har han arbetat med service, reparation och försäljning av symaskiner i Norrköping. Till årsskiftet avvecklar han och kollegan Hasse butiken HJ:s symaskiner vid Hospitalsgatan och Jörgen fortsätter hemifrån under eget namn. Lik väl går en era i graven, i den snart nedstängda butiken på Hospitalsgatan har det nämligen sålts symaskiner i cirka 70 år.
– Förr fanns det flera symaskinsbutiker i varje stad, så är det ju inte längre. Idag överlever du inte på att bara sälja symaskiner utan du måste vara bredare i ditt kunnande, säger han.
Butiken är fylld av symaskiner i varierande årgångar, de äldsta är uppåt 70 år gamla, de yngsta nytillverkade. Att laga symaskiner är ett pilligt hantverk som tagit tid och tålamod att lära sig. Jörgen har gått otaliga fackmannakurser i sömnad, service och reparation och över tid byggt upp en unik kompetens. Den här typen av utbildningar existerar inte längre och när symaskiner går sönder idag uppmanas ofta kunder skicka iväg maskinen för lagning. Något som kan vara både tidskrävande och dyrt.
– Man skickar maskinerna långväga för att utföra ibland relativt enkla åtgärder. Jag funkar inte så, oftast kan jag ju laga den direkt och så får kunderna med sig den hem på ett kick, säger han och knäpper med fingrarna i luften.
Men yrkesbanan hade kunnat ta en helt annan vändning om det inte varit för en fortkörning som resulterade i indraget körkort.
– Jag är i grunden utbildad verkstadsmekaniker på Stal-Laval i Finspång, jag tillverkade turbiner och trivdes bra, säger han.
Att pendla till Finspång utan bil blev för omständligt och han började istället arbeta på Leca i Linköping. Ett jobb som gick ut på att hämta lera på ett gärde och tappa av det på ett förbränningsverk.
– Jag orkade inte mer än två år, jag tyckte det var skittråkigt.
Han har alltid varit händig och ville egentligen ha ett servicejobb. En dag såg han en annons om ett jobb gällande försäljning och service av symaskiner. Jobbet skulle visa sig innefatta mestadels dörrknackning, ett slitigt men innehållsrikt jobb som innebar mycket social kontakt.
– Jag skulle kunna skriva en bok om alla episoder jag råkat ut för under de åtta år jag knackat dörr, men människor är skitsnälla, jag har nog blivit bjuden på allt som går att bli bjuden på över åren.
Till slut fick kompisen Hasse nys om en ledig lokal på Hospitalsgatan och föreslog att de skulle starta en butik ihop. På den vägen är det.
Under sin tid i branschen har Jörgen upplevt ett skifte i både teknik och konsumtion. När han började arbeta var det med uteslutande mekaniska symaskiner, en sådan kan innehålla upp till 2500 lösa delar. När de elektroniska maskinerna dök upp på slutet av 70-talet hade den nya tekniken fortfarande en del problem.
– Man behövde ha dubbla uppsättningar med sig ut om man besökte kunder eller mässor, en maskin brann alltid upp, säger han och skrattar.
Även människors konsumtionsmönster har förändrats över tid. Förr hade de flesta en symaskin i hemmet, kläder var dyrt och man sydde ofta själv för att hålla ner kostnaden. Relationen mellan honom och kunderna har även den förändrats, för 20 år sedan var det inte ovanligt att kunder kom förbi med kaffebröd eller en flaska vin för att småprata under tiden Jörgen servade symaskinen.
– De kände mig. Att köpa en symaskin idag är mer anonymt, jag upplever det som att folk går på priset och beställer på nätet, säger han.
Trots tidens omställningar är Jörgens kundkrets både lojal och långväga. Hit kommer regelbundet kunder från Gotland, Nyköping och Småland för att få hjälp med service och reparation.
Han ser ljust på framtiden, har mycket energi och många järn i elden. Just nu bygger han den nya lokalen på egen hand ute på tomten i Marby. Morgnarna startar för det mesta redan vid 05.30 då han ger sig ut i skogen för att göra virke innan han åker vidare till butiken där han arbetar till stängning. Inte sällan avslutas dagen med att snickra ytterligare lite på huset. Än har han inga tankar på att gå i pension.
– När man hållit på i så här många år har man byggt upp en trogen kundkrets, så kunderna lär hitta mig likt förbannat, säger han och skrattar.