Om man letar efter Sören Andersson i NT:s digitala arkiv hamnar man oftast på sidan för platsannonser. I braskande annonser från NTM, den koncern där NT numera ingår, kan man läsa en finstilt uppmaning: Kontakta vice vd Sören Andersson. I övrigt finns det inte mycket skrivet om honom i tidningen.
– Jag har sett till att det har blivit så, säger han med ett litet leende när jag själv ha tagit kontakt med honom i hans tjänsterum i NT-huset.
För de tiderna är nu förbi: Sören Andersson ska gå i pension och äntligen får fler veta hur mycket han arbetat med och genomdrivit under de senaste 36 åren.
– Jag har gjort mitt nu, men det har varit roligt och utvecklande.
Det finns en modifikation med denna sanning, men jag hinner inte lägga till den innan han ställer en fråga.
– Kommer det här gå i Corren också? I så fall skulle mamma bli glad, och stolt.
Och plötsligt är det sonen Sören – uppväxt i en tvåa i Majelden, Linköping, på 50-talet – som talar.
– Jag kommer från ett arbetarhem. Pappa var byggnadsarbetare och mamma hemmafru, som det var på den tiden och jag hade två syskon.
I september 1982 kom han till Norrköpings Tidningar för att bli administrativ datachef, i grunden var han maskiningenjör och innan dess hade han arbetat på Bosch.
– Administrativ för det fanns en teknikchef också. När jag kom var tidningen illa ute ekonomiskt. Man hade köpt en tryckpress som inte fungerade och det tog tre månader att få fram ett årsbokslut, säger han och skakar på huvudet.
Sören Andersson kom alltså att arbeta med det som på den tiden kallades ADB. Det innebar att ta fram ett datoriserat ekonomisystem, ett lönesystem och ett faktureringssystem.
Hans kollegor vittnar samstämmigt om hans stora arbetskapacitet, som ibland också innebar att han övernattade på sin arbetsplats.
– Femtio procent av lönesystemet programmerade jag säkert själv. Alla system var nödvändiga för att få kontroll över ekonomihanteringen och kostnaderna. Parallellt med det byggde jag långsamt upp en dataavdelning.
Ekonomin förbättrades gradvis. Under 90-talet och några år in på 2000-talet genererade tidningen stora vinster.
– Men det gällde att hålla igen hela tiden, säger Sören Andersson som då dessutom var ekonomichef sedan länge.
1998 antog styrelsen en ny strategi som bland annat betydde en satsning på en digital framtid och att det nu var dags att växa genom förvärv. Under 2000-talet kom de slag i slag: Folkbladet, Gotlands Tidningar och Gotlands Allehanda, Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten. I alla hade Sören Andersson ett stort ansvar.
Och det var i den vevan gjorde han ett mellanspel, som i det långa loppet nästan är att betrakta som en "lost weekend". Han lämnade NT för att bli vd för Citygate, ett utvecklingsbolag för lokaltidningar, där NT var en av ägarna.
– Jag hann knappt börja innan dot com-krisen kom och vi hade fyra bolag som var påverkade. Det var jobbigt och jag trivdes inte med att veckopendla till Stockholm. Så jag var glad när Björn Jacobsson, NT:s dåvarande vd, ringde och ville ha mig tillbaka, säger han.
Krisen reddes upp, alla bolag överlevde, och idag är han styrelseordförande för Citygate.
– Men det jag gjort i Norrbotten är bland det jag tycker varit roligast. Vi bildade en ohelig allians med NSD och räddade Kuriren som var illa ute. Jag gillar norrbottningarna, det var hårt många gånger men väldigt roligt.
När jag frågar honom om det sämsta han varit med om under tiden med NT och NTM så är det myntets baksida av förvärven.
– Rationaliseringarna. Jag har ägnat mitt yrkesliv åt rationaliseringar. Människor har fått lämna sina jobb, det har inte varit lätt, men det var nödvändigt för att företaget skulle överleva.
Att tidningar med olika politiska hemvist kan samarbeta och ha gemensamt innehåll vad gäller nyheter, sport och kultur kan ses som en del av den svenska modellen applicerad på mediebranschen: samarbete först, meningsskiljaktigheter sedan. Sören Andersson tror, nej vet, att den tekniska utvecklingen kommer att fortsätta efter honom.
– Men det intressanta är att när vi bestämt oss för vad vi ska göra med artificiell intelligens (AI) och maskininlärning (ML) och allt det där, då kommer makten tillbaka till redaktionerna. Det är där de viktigaste besluten kommer att fattas, säger han men säger samtidigt att han aldrig trott på dem som hävdat att det publicistiska innehållet är allt. Vi måste följa med vår tid, nu är det här ett professionellt företag. Det tycker jag inte det var när jag kom hit.
Att Norrköpings Tidningar i grunden är en stiftelse tycker han har varit betydelsefullt. Trots att det kommer fler förändringar i branschen är han inte orolig för att svenska tidningar kommer att köpas upp av internationella företag.
– Är man kapitalist idag köper man inte tidningar.
–Det som är särskilt intressant med tidningar, ja med mediebranschen, är att man har en viktig uppgift i samhället med det man berättar. Det gäller inte alla företag, säger Sören Andersson.
Det cirkulerar många uppgifter om Sören Andersson, en är att han en gång skulle ha varit fotograf.
– Nej, det var så här. Min första fru fick för sig att hon skulle bli journalist, det var i Falkenberg, Hallands Nyheter. Som journalist skulle hon också fotografera, men det kunde hon inte så jag tog bilderna. Men fotograf på riktigt har jag aldrig varit. Nej, jag har gjort mycket i mediebranschen fast journalist och annonssäljare har jag aldrig varit. Jag har fått frågan om att bli annonschef, men till det tackade jag nej.
Vid sidan av arbetet har Sören också familj, utbyggd efterhand precis som villan i Kolmården.
– Åsa och jag träffades sent. Hon hade tre barn, jag två och sedan fick vi två tillsammans. Numera har vi barnbarn också, många. När jag fyllde 60 hyrde vi ett hus och bjöd in alla, då blev vi 25. När vi gjorde det några år senare var vi 40 och framöver får vi göra på nåt annat sätt. Åsa har slitit hårt och tagit stor del av allt vid sidan av sitt arbete.
– Och när det gäller huset har jag ständiga projekt. Men jag snickrar inte så mycket själv. Min bror är bra på att snickra. Jag bär mest och håller kontakt med hantverkarna, säger han.
Inget blir någonsin färdigt, vare sig hemma eller på jobbet.
– Jag ska inte sluta jobba helt. Några uppdrag för NTM väntar, men nu kan jag arbeta mer med det jag tycker är roligast. Jag kan välja själv.
– Kommer du att bli en lycklig pensionär?
– Ja, och det känns bra att lämna över till andra för att de ska arbeta vidare. Jag lämnar över något som kommer att leva kvar, säger Sören Andersson.