Det är mer än en bild i regnrusket, när Christer Andersson, 62, tar de avslutande stegen innan han sätter punkt och loggar ut.
Här, på Kalkungsvägen, börjar och slutar hans dryga 35 år på Norrköpings Tidningar.
Vi börjar med en riktig klassiker.
Hur känns det?
– Annorlunda.
Annorlunda?
– Det blir ett stort steg. Jag är inte rädd för det, men har den största respekt för det. Det blir en omställning från det här intensiva livet, som jag inte vet hur jag kommer hantera. Jag hade tänkt jobba några år till, men när den här möjligheten dök upp började jag fundera och prata med mina vänner. Mitt beslut växte fram.
Nu är du där?
– Det är kanske inte det bästa läget med tanke på världsläget och coronapandemin, som sätter sina begränsningar för vad man bör, kan, får och törs göra. Det kommer finnas tid över till annat, men det löser sig.
Christer Andersson plockar fram ett kuvert med en hög bilder, som var och en berättar en historia från alla uppdragen i tidningens tjänst. Det har blivit många från den dagen han klev på in på redaktionen i Finspång den 5 augusti 1985 och blev ny sportreporter i Finspång. Det var, som Christer själv uttrycker det, en slump, när han lämnade jobbet på Försäkringskassan för jobbet som journalist på NT.
– Jag följde med en bekant, som hade bevakat en ridtävling och skulle lämna in sitt manus på redaktionen. Jag började prata med gänget. Det ena gav det andra. Jag hade en del frilansuppdrag i början innan jag fick jobbet i Finspång, när vi återupptog vår sportsatsning på plats.
Ditt roligaste uppdrag?
– Varje gång jag får en person, som kanske inte alls vill vara med från början, men där man lyckas vinna ett förtroende och få personen att öppna upp sig och börjar berätta. Om man är öppen, enkel och ärlig och inte luras så brukar det lyckas, men det har blivit mycket svårare med åren.
På vilket sätt?
– Förr i tiden, när NT var mer eller mindre ensamma i sin bevakning i området, kom folk mer till oss. Det är tvärtom idag. Vi är inte längre det självklara alternativet utan måste verkligen jobba för det varje dag. Det är en stor utmaning, men väl värda att kämpa för. Att få möta människor och få höra om de mest oväntade historierna är något jag verkligen kommer sakna.
Han lämnade sportens värld för drygt ett år sedan.
– Jag borde ha tagit steget tidigare och testat på något nytt. Där och då, när man var mitt uppe i det, funderade jag inte så mycket över det, men nu kan jag ångra att jag inte tittade åt andra hållet. Det senaste året har varit riktigt roligt och givande, menar Christer.
Vi kan dock inte komma ifrån åren på arenorna, händelserna och uppdragen.
Stora som små.
Som Vita Hästens öde i Umeå 1990:
– Vi flög med laget upp dit i ett Herculesplan. Vita Hästen slog Björklöven klart och alla spelare var samlade på isen och lyssnade på sportradion på matchen mellan Rögle och Modo, där hemmalaget tappade sin ledning och Modo tog klivet upp. Det kan vara ett av de mest besvikna ögonblicken i Norrköpings idrottshistoria. Det hängde i under många, många år.
Som vinter-OS i Lillehammar 1994:
– Pernilla Wibergs OS-guld var stort, men jag minns hur jag hamnade mitt i det stora konståkningsdramat mellan Tonya Harding och Nancy Kerrigan. Det var ett gigantiskt stort intresse runt den duellen. Det var ganska fränt att uppleva det på plats.
Som Paralympics i Aten 2004:
– Jonas Jacobsson gjorde rent hus. Skyttekungen från Krokek sköt hem fyra guld av fyra möjliga. Det var galet. Det kunde inte bli bättre. Jag var inneboende hos en bekant, som hade två små ettriga hundar. De sprang och bet mig i tårna hela tiden, när jag satt och skrev. Man fick passa sig.
Som stora mästerskap i boxning, ridsport, trav och simning:
– Jag har verkligen uppskattat få upptäcka de här sporterna på ett mer nära sätt med alla olika personligheter och utmaningar.
Som seglingen från Falsterbo till Lidingö under några dagar med båten EF Language, som tävlat i världsomseglingen Whitbread
– Att få stå där på däck och styra den tävlingsbåten var en häftig upplevelse. Vindarna var, tack och lov, ganska snälla. Det var tur det.
Som SM-gulden och alla upplevelser med IFK Norrköping och Norrköping Dolphins.
– Det är klart det har varit spännande, fascinerade och fantastiskt att få hänga med våra större lag i alla tänkbara sammanhang.
Det verkar finnas ett "men"...?
– Jag har försökt att gå min egen väg under alla år och skriva om det lite mer udda och det lite mer annorlunda. Det har varit en drivkraft under alla mina år. Det ska och måste finnas plats för det.
Sportjournalistiken har onekligen förändrats genom åren.
– Det är fortfarande träningar, tävlingar och matcher vi skriver om. Det är ingen skillnad, men vi rapporterar ju på ett helt annat sätt nu. Det tar aldrig slut. Det är mer före, mer under och mer efter. Vi lever i en ständig deadline. När man är mitt i det är det riktigt roligt. Jag trodde aldrig jag skulle få skriva och rapportera "live" från olika matcher.
– Det är knappt man kommer ihåg tiden med bara ett block, en penna och en deadline...
Christer Andersson lever som han lär och fyller gärna varje dag i veckan med träning och motion. Han blandar årstiderna och idrotterna mellan boxning, tennis, squash, padel, långfärdsskridsko och golf.
– Jag vill helst göra något varje dag. Jag behöver det för mitt välmående, säger Christer, som fick diabetes 2014 och drabbades sommaren 2018 av en hjärtinfarkt under ett träningspass i boxning.
– Det var en allvarlig väckarklocka. Jag funderar fortfarande över "varför hände det?" och försöker hitta ett svar på det. Det kan ha med sättet man levt och slarv med kosten, men jag verkligen blivit mer noggrann i mitt sätt att leva och vara på senare år. Det är ju allvarliga saker vi pratar om.
Hur mår du idag?
– Jättebra.
Vad längtar du till nu?
– Kallt väder.
Ok.
– Så isen lägger sig och man kan ge sig ut och åka långfärdsskridskor, men det känns kanske lite avlägset just nu med det här vädret...
– Du skriver väl det i en vänlig och vardaglig ton... När tänker du publicera det här?, frågar plötsligt Christer på vägen tillbaka från Bergslagstorget.
Jag vet inte det.
– Det får gärna bli runt mina sista dagar på redaktionen så jag kan smita ut lite lugnt härifrån. Det skulle vara skönt och passa mig bra, säger Christer Andersson.
Det blir så.