Oscar och Gustav tar emot i föräldrahemmet i Norrköping. De slår sig ner på altanen i skydd mot solen. Framför sig har de några lediga dagar.
Välbehövligt, konstaterar bröderna, som har mer gemensamt än att de bara är bröder. De har även valt samma yrke, läkare. Precis som yngsta brorsan Johan, som dock inte hade möjlighet att komma hem till Norrköping den här dagen på grund av jobb. Han är vikarierande underläkare på en psykiatriklinik i Östersund, men är med över telefonen.
– Det är ju bra så vi inte hittar på en massa om honom. Men jag skulle nog säga att Johan är mest nördig av oss. Han kan fastna i någon märklig diagnos och läsa allt som går om den, skrattar Oscar och Gustav nickar instämmande, även han med ett skratt.
Det har varit en svettig vår med mycket jobb för alla tre.
– Jag hamnade mitt i coronautbrottet när jag började min AT-tjänstgöring på medicinkliniken i Östersund i våras. Det har varit stressigt och tungt med all skyddsutrustning. Men det har också gett mig en massa erfarenheter, säger Gustav
Oscar som kommit en bra bit in i sin specialistutbildning, jobbar på en vårdcentral utanför Umeå. För honom har det inte varit riktigt på samma sätt.
– Men inte trodde jag att man skulle gå omkring i rymddräkter på min lilla vårdcentral, även om man tidigt fick känslan av att SARS-CoV2/Covid-19 möjligen skulle utvecklas till en pandemi, säger han.
Det märks att det är en brödratrio som står varandra nära. Kanske inte så konstigt, det skiljer inte särskilt många år mellan dem. Oscar är 30 år, Gustav 28 och Johan 26. De gick också samma gymnasieutbildning, naturvetenskapliga programmet på Ebersteinska i Norrköping.
Oscar som var först ut att göra sitt yrkesval, ger lite credit till sin kusin.
– Jag hade väl inte varit supeduktigt på högstadiet, men första året på gymnasiet gick det bättre och när min kusin fick se betyget sa hon "oj, du kan ju bli läkare", berättar han.
Där någonstans såddes ett litet frö. Oscar som hade en kompis vars pappa var kirurg, bad helt enkelt att få följa med till sjukhuset en dag. Då blev han fast. Läkare skulle han bli.
– Variationen och mötet med människor lockade, säger han.
Han kom in på läkarprogrammet i Stockholm och snart hade Gustav också sökt in, inspirerad av storebrorsan. Men studieorten blev i stället Umeå. Gustav hade dock andra planer från början.
– Jag ville bli bilmekaniker men våra föräldrar tyckte att jag skulle välja något bredare. Jag lyssnade på dem, och det var väl tur, säger han.
Johan försöker komma till tals i mobiltelefonen medan hans fem månader gamla dotter Alde, gör sitt bästa för att höras i bakgrunden.
– Jag ville bli frisör när jag var yngre, men när det var dags att bestämma mig på allvar insåg jag att det var läkare jag skulle bli. Oscar hade verkligen varit duktig på att sälja in det yrket, skrattar han.
Men några läkargener har ingen av bröderna över huvud taget. Mamma Ann är civilekonom och pappa Mikael fotograf och journalist. Och någon annan i släkten som är läkare har de inte heller, slår de fast.
Johans studieort blev, precis som Gustavs, Umeå. Eftersom de sista sex terminerna var förlagda till Östersund flyttade både han och Johan dit när det var dags för den delen av utbildningen. Och de blev kvar. Snart kommer Oscar också dit. Flyttlasset går i augusti. När det gäller bostadsort är det således han som låtit sig inspireras av sina yngre bröder.
– Ja, så är det faktiskt och vi är rätt tajta. Det har ju inte direkt blivit mindre nu när vi har samma yrke, säger Oscar.
Men några diagnoser, behandlingar eller sjukdomar avhandlas inte på familjemiddagarna, försäkrar de.
– Nej, våra liv är så mycket mer än bara yrket, tillägger Oscar.
Alla tre bröderna har ett stort intresse för friluftsliv. Skidåkning och segling är gemensamt. Gemensamt är också att de alla tre är väldigt nöjda med sitt yrkesval så här långt, även om vardagen ibland kan bli jobbig.
– Som när man tvingas ta svåra och snabba beslut, säger Gustav.
Oscar nämner arbetsbelastningen:
– Framför allt det administrativa som ska utföras på de begränsade timmar man arbetar.
Så måste ju frågan ställas:
Hur är det nu Johan, dina bröder påstår att du är mest nördig, stämmer det?
– Haha, ja det är jag nog faktiskt. Jag tycker om att grotta ner mig.