Ingelstahandelns framtid är kort
Det är tveksamt om externa handelsanläggningar som Ingelsta överlever när kunderna inte har råd eller möjlighet att ta sig dit.ARKIVBILD: FREDRIK JONSON
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men för att spä på det så finns det ett annat tungt skäl till att utvecklingen går åt fel håll. Mycket tyder på att det inom ett eller två decennier kommer att bli allt svårare att upprätthålla vårt transportintensiva högenergisamhälle.
Flera forskarrapporter pekar på att det till år 2020 kommer ha uppstått en allvarlig brist på petroleumprodukter. Detta hänger samman med att en ökad efterfrågan riskerar att sammanfalla med ett minskat utbud.
Farhågor finns att produktionen kommer att falla med så mycket som 30 procent. Kostnaderna för transporter riskerar därmed att nå ohållbara proportioner.
Vi kan heller inte räkna med att annan teknologi och alternativa bränslen snabbt ska komma att fylla på glappet.
IEA (International Energy Agency) menar att endast 4-7 procent av transportenergin kommer att bestå av förnyelsebara bränslen till år 2030. Trots att IEA inte själva räknar med fallande oljeproduktion de närmsta åren, uppmanar de sina medlemsländer att dra ner på energikonsumtionen, bygga ut kärnkraften samt att satsa stort på biodrivmedel. De menar att i annat fall väntar skyhöga priser, utbudsstörningar samt förvärrade klimatproblem.
Omställningen måste påbörjas omgående. Robert L Hirsch, som utrett frågan om den framtida oljebristen åt det amerikanska energidepartementet, har kommit fram till att det skulle behövas 20 års förberedelser för att undvika allvarliga störningar. Ett antal oljeexperter (bland annat Kjell Aleklett, fysikprofessor vid Uppsala Universitet) menar att en sådan tidsmarginal inte existerar. Omvandlingen till en ny energiregim med energibrist och förändrade livsvillkor väntas istället komma abrupt och slå hårt.
Vad händer i detta sammanhang med ett samhälle som är uppbyggt med bilen som måttstock? Kan vi exempelvis räkna med att externa handelsanläggningar som Ingelsta överlever när kunderna inte har råd eller möjlighet att ta sig dit? Enligt min uppfattning är detta mycket tveksamt.
Vi borde redan idag bygga ett samhälle som tar hänsyn till framtidens behov och begränsningar. Tyvärr uppvisar dagens planering en diskrepans mellan målen för en uthållig utveckling och det som sker i verkligheten. I programmet "Välfärd och hållbar utveckling för Norrköping 2006-2010" sägs att "För att nå ett hållbart Norrköping framöver krävs att vi alla förändrar vår livsstil, hushållar med naturens resurser och även använder dem mer effektivt."
Hur får kommunen detta att gå ihop med utbyggnaden av Ingelsta?
Istället är det som brukligt den ekonomiska tillväxten som hålls i fokus. Arbetstillfällen och skatteintäkter riskerar att gå förlorade om restriktioner mot externhandeln införs. Vem vill riskera att de stora affärskedjorna söker sig till grannstaden och hemkommunen därigenom placeras i bakvattnet? Därför fortskrider den uppenbart barocka utvecklingen där problemen förvärras och cementeras istället för att lösas.
Kommande generationers dom kan komma att bli hård. Kommunens program för en hållbar utveckling är, för att citera George W Bush och hans kommentar om den amerikanska konstitutionen, "just a goddamned piece of paper".