Biogasbussen vinner i längden
Det vill till att många reser med spårvägen om nyanläggning ska löna sig miljömässigt. ARKIVBILD: FREDRIK JONSON
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
N S avhandling handlar visserligen om järnväg jämfört med buss, men slutledningen av artikeln passar givetvis in på stadstrafiken lika bra. N S visar tydligt hur oerhört mycket energi som går åt för tillverkningen av infrastrukturen, alltså räls och tunga spårvagnar, särskild bädd för spår och alla separata anordningar.
Det går åt 6 gånger så mycket energi att bygga spårbundna trafikmedel som bussar. Tyvärr visar inte N S hur mycket koldioxidutsläpp som energiförbrukningen för tillverkningen av spårvägens infrastruktur skapar, men det måste vara enorma mängder från de mestadels koleldade smältverken och fabrikerna. Själva energiåtgången för driften av de två transportmedlen är nästan lika stor dock med cirka 10 procent högre åtgång för spårbunden trafik.
Att koldioxidutsläppen är högre vid drift med busstrafik än vid spårbunden trafik är ju givet. Här visas dock att maskinerna för byggnad av spåranordningar släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som vid vägbygge för motsvarande ändamål. Och då kan vägarna dessutom utnyttjas av andra fordon, medan det spårbundna området mestadels blockerar annat utnyttjande.
Man kan påstå att utbyggnaden av spårvägen i Norrköping är det största och mest kostsamma misstag, som har gjorts i modern tid i kommunen.
Biogasbussar - ekonomi och miljö - hand i hand!