Jag vill verkligen jobba!
Nya regler för a-kassan gör att signaturen Besviken har svårt att få sin ekonomi ihop. Foto: Anders Wiklund/SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag gick givetvis med i a-kassan och när jag hade min lön var de inga problem att betala medlemsavgiften. Sedan rasade hela tillvaron när jag fick sluta på grund av av arbetsbrist. Men jag hade i alla fall ersättning från a-kassan, så jag skulle överleva, trodde jag!
Nu har jag a-kasseersättning som är så låg att den bara täcker halva min lägenhetshyra och då talar vi inte om fem rum och kök utan en liten lägenhet utan några som helst lyxiga tillbehör.
Har inte rätt till mer i
a-kassa då de enligt nya regler lägger ut arbetstiden på ett helt år i stället för på den tid man arbetat. Har timanställning som vissa månader inte går upp till mer än tre timmar och trots att jag då inte ens tjänar ihop till a-kasseavgiften måste jag betala den förhöjda avgiften. Visst kan jag strunta i att jobba dessa tre timmar för då slipper jag förhöjd avgift. Men jag vill jobba, därför gör jag det.
Jag har sedan jag varit arbetslös sökt fyra-fem arbeten per vecka, även de jag inte tror mig ha rätt kompetens för. Också de som ligger mer än 70 mil bort, för jag måste söka så att den lilla ersättning jag inte överlever på i fortsättningen ska sättas in på mitt konto. Naturligtvis får jag inte ett arbete där arbetsgivaren inte tycker min kompetens är tillräcklig.
Varför sparka på oss som vill arbeta men inte hittar rätt? Alla är inte lata och en sänkning av a-kassan har inte peppat oss som verkligen vill arbeta utan tvärtom. Man har ont i magen, rädd att bli skuldsatt och mitt i alltihop skall man skriva hurtiga arbetsansökningar och visa vilken bra arbetande människa man är på intervjuer. Sluta sparka på oss som försöker!