Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om jag ser att det är ont om pengar i min ena ficka och flyttar över dem till den andra, så klarar jag mina utgifter galant. Det är i varje fall så som Norrköpings kommun tror att man klarar sina utgifter, när budgeten från början är för snål.LSS, den lag som ger vissa funktionshindrade rätt till bland annat personlig assistent, har visat sig bli dyrare än vad kommunen budgeterat för. Det är inget nytt för i år. Kommunen har i flera omgångar förvånat konstaterat ett större behov än man tänkt sig. På samma sätt konstaterar kommunen igen och igen, att det är dyrt att inte kunna ta emot färdigvårdade gamla från sjukhuset. De blir kvar kvar och upptar dyr sjukhusplats alltför länge. (Sedan kan man förstås diskutera huruvida sjukvården är för snabb att avsluta sitt uppdrag, men det är en annan fråga.) Men de här kostnaderna, som är väl kända sedan tidigare, har kommunen inte budgeterat för fullt ut och inte heller reserverat medel för, ifall budgeten inte skulle hålla. I stället flyttar kommunen resurser från en annan del av omsorgen, från hemtjänsten (!), och anser då att problemet är löst. Hemtjänsten är redan underdimensionerad och borde i stället utökas tillsammans med hemsjukvården för att bland annat lättare kunna ta hem åtminstone en del av de gamla som nu blir kvar i sjukhussängen. Att dra in på hemtjänst, där behovet bara ökar med allt fler gamla samtidigt som det fortfarande saknas platser på äldreboende är utan sans och måtta. Men vad kan man förvänta sig i en kommun, där de politiska majorteten i första hand vårdar ett elitfotbollslag? Vård och omsorg får ta det som kan bli över, när spelarna betat klöver.
