Amerikaner gillar vapen. Så mycket att det tros finnas omkring 250 miljoner stycken i landet;Nästan ett per person, barn inräknade.
Under min studietid i Greenville skakades staden av nyheten att en pastor råkat skjuta ihjäl sin son under ett gräl, en vecka efter ett skottdrama på en skola i Pennsylvania. Jag läste någonstans att fler civila skjutits ihjäl i landet de senaste 20 åren än det totala antalet stupade amerikanska soldater i alla krig man någonsin deltagit i.
Vapen säljs i vanliga affärer och i den amerikanska konstitutionen kan man bland annat läsa om "the right of the people to keep and bear arms". Rätten att försvara sig med vapen stöds av de flesta amerikaner och de har god hjälp av lobbyorganisationen National Rifle Association som försvarar den i medier innan någon hunnit säga "Columbine".
Fascinerade av detta utnyttjade jag och min polske vän Jan ett tillfälle att följa med hans amerikanska klasskompis Matt till en shooting range.
En shooting range fungerar ungefär som en driving range på en golfbana. Där samlas folk i alla åldrar, majoriteten ungkarlar (?), på sin fritid, skjuter av sig lite och pratar om sin gemensamma hobby.
Matt är i min ålder och har vapen som sitt största intresse. Han hämtade upp oss i sin jeep med en mindre arsenal i bagaget, alltifrån pistoler till en Kalasjnikov. Han berättade att han åker till rangen ungefär en gång i veckan, och trots att jag gjort lumpen visste han bättre än mig vilka vapen som används i den svenska armén.
Väl framme på rangen fick jag och Jan prova de flesta av Matts vapen. Rätt kul måste jag faktiskt erkänna. På banan bredvid oss stod en medelålders man och hans son som såg ut att vara i tioårsåldern. Jag hade också nöjet att få träffa svenskättlingen Mr. Soderstrom, också han en medelålders man, som stod ytterligare ett par banor bort. När jag berättade att jag är svensk utbytesstudent blev han så glad att han lät mig skjuta med hans älskling; Ett tyskt mausergevär, som han påstod ha erövrats av någon jugoslav under andra världskriget.
Jag pratade lite vapen med honom och han sa att det är synd och skam att vi inte är tillåtna att egna vapen i Sverige. Han sa också att ett allmänt vapenkunnande är det bästa sättet att trygga freden på. Jag påminde honom om att vi inte haft krig i vårt land på 200 år men det verkade han inte riktigt vilja lyssna på. Så den amerikanska vapenkulturen lär nog inte förändras än på ett tag.