Vi känner att vår trygghet och vår fredliga samhällsatmosfär är drabbad. Nu kommer hoten från flera håll. Hoten blir allvarligare och skräcken och våldet drabbar unga som gamla.
Jag själv är en religiös person. Religionen har lärt mig att vara human mot andra. Jag är en av de många människor där ute som kämpat för att få leva i en fredlig miljö i Sverige, Norge och i andra länder.
Många har flytt från länder där terror är en del av vardagen. Den terrorn vill vi inte ha hit. Vi måste ändra på oss själva innan vi kan ändra på världen.
Jag förespråkar inte en viss religion. Det jag förespråkar är fred. Vi måste lära oss att inte stirra blint på våra olikheter, utan på vad vi har gemensamt. Och det är att vi alla är människor.
Jag är en del av en ny generation svenskar, en generation som allt för ofta blandar oss in i "vi och dom"-kategorier. Dessa kategorier måste vi medborgare och våra politiker och ledare i andra länder motverka och i stället främja en "vi-känsla" med hela folket för att hindra uppdelningen.
Unga ur den nya generationen som saknar känsla av tillhörighet faller lätt offer för extrema grupper. Extrema grupper som sprider hot och terror på grund av utanförskap.
Därför kan vi inte begränsa oss till att peka ut ett hot när hoten kommer från många olika håll. Vi kan inte blunda för något av dem. Vi kan inte avfärda terrorn i Norge som tillfälliga hot och terrordåd. Verkligheten visar oss något annat, verkligheten visar oss att hatet kan växa i isoleringen var som helst och det fortsätter att växa om vi inte gör något åt saken.
Vi har blundat allt för länge för de problem som råder i dag i våra samhällen och problemen med segregeringen. Segregeringens offer vill vara en del av gemenskapen men känner sig utanför samhället. Deras ilskna åsikter drar dem till extrema grupperingar och i värsta fall till terrorhandlingar som drabbar mig och dig. Då går ingen säker.
Jag är ingen heltidspolitiker och har inte heller någon statusposition i samhället men jag vill uppmärksamma hur vår verklighet ser ut. Och för att vi alla stolt ska kunna kalla oss svenskar, måste vi sluta leva i ett "vi och dom"-tänkande. Jag vill tillhöra ett "vi". Det är det vi behöver uppmuntra den nya generationen att leva för. Ett vi, ett oss.
Våra ledare måste vara starka nog att tillräckligt lyckas motverka segregeringen och sluta blunda för de problem som skapar terror. Terror som tar oskyldigas liv.
Vi, den nya generationen, förtjänar att få leva i fred. En förändring för ett fredligare och försonligare samhälle måste ske nu. Inte med hot och våld, utan i ord och handling. Händelserna i Norge visar vikten av att vi alla anstränger oss mer för en fredligare atmosfär, även här i vårt land. Inte bara där, inte bara här, inte i morgon eller om en månad, utan här, i dag - i Sverige, i Norge och i resten av vår omvärld.