Sverige har en öppen och generös invandrings- och flyktingpolitik, som har stort stöd bland befolkningen. Sverige ligger också långt framme bland världens länder på dessa områden. Invandring berikar Sverige och betyder mycket på en rad samhällsområden.
Arbetet för en öppnare värld där gränserna på sikt betyder allt mindre är mycket viktig. För Centerpartiet är denna vision mycket levande. Vi arbetar hårt för att integrationen ska förbättras. Sverige har här lyckats alltför dåligt och en rad åtgärder måste till innefattande inte minst lägre trösklar till arbetsmarknaden i olika avseenden.
Extrema krafter vill i mycket hög grad stänga Sveriges gränser och även isolera Sverige i en sorts nationalistisk isolationism. Vi som minns upptakten till de båda senaste världskrigen fasar för en sådan utveckling i Europa.
Tyvärr finns ändå tendenser i denna riktning, till exempel i Grekland. Även i ett svenskt perspektiv är det uppenbart att en del människor känner oro när konjunkturen viker, varslen ökar, arbetslösheten är hög, flyktingströmmen ökar till EU och särskilt till Sverige och kommunernas mottagningsresurser ansträngs hårt.
Receptet är i första hand att människor kommer i arbete. Men det behövs också en öppnare debatt i integrationsfrågor där frågor kan och får ställas och besvaras.
I dag samarbetar alliansen med Miljöpartiet i migrationsfrågorna, där Sverige ligger främst i Europa. Ändå kritiseras detta från S och V som en alltför restriktiv politik och takhöjden för att inom ramen för en fortsatt generös politik granska element som kan behöva justeras är mycket liten. Min uppfattning är att detta tyvärr kan gagna de extrema krafter som vi av all kraft vill motverka.
I dagens värld med 800 miljoner människor som hungrar och med över 40 miljoner flyktingar krävs tyvärr regelverk på migrationsområdet. Sveriges regler ska vara föredömliga, men måste också relateras till hur regelverken tillämpas
i till exempel övriga EU-länder.
Sverige har i flera decennier tagit emot många flyktingar och klarat av detta väl, trots brister
i integrationen. Jag menar som enskild riksdagsledamot att en relevant fråga att kunna diskutera är hur stor andel av flyktingströmmen till EU som Sverige uthålligt kan ta emot och om regelverken borde bli än öppnare eller kanske anpassas mer till omvärlden i något avseende.
Av de ensamkommande asylsökande barn som kommer till EU söker sig nära 30 procent till Sverige vilket är en hög siffra eftersom Sverige omfattar cirka två procent av EU:s befolkning. En anledning är uppenbart att Sveriges regelverk för åldersbestämning i tveksamma fall är mildare än i övriga EU.
Sveriges andel av asylsökande till EU ligger runt tio procent och under september tog Sverige till exempel emot fler flyktingar från Syrien än övriga EU-länder tillsammans. I första hand bör självfallet Sverige verka för att EU-länderna anpassar sig till Sveriges regelverk, men kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länder.
Det är positivt att EU:s regelverk för flyktingmottagande ska harmonieras och jag hoppas verkligen att kommissionär Cecilia Malmström med stöd av Sverige och andra länder ska nå framgång i detta viktiga arbete.