Kommunernas skolverksamheter står inför stora ekonomiska utmaningar. Vi har nyligen fått rapporter om att Norrköpings barn- och ungdomsnämnd behöver flera miljoner i tillskott för att klara sin verksamhet.
Flera skolor i Norrköping tvingas till personalneddragningar och i Finspång har man tagit beslut om nedläggning av en skola.
En anledning till varför det saknas pengar är att elevantalen i de kommunala skolorna minskar, dels på grund av konkurrensen från friskolorna men också färre elever i årskullarna.
Att årskullarnas storlek varierar mellan åren är inget nytt, men alltid när de minskar drabbas politikerna av panik och antingen avskedar personal eller stänger skolor.
Att stänga skolor och flytta runt elever när kullarna är små och bygga nya skolor när kullarna är stora och behoven av nya utbildningsplatser ökar är kortsiktigt och enormt kapitalförstörande för kommunerna. Samma mönster ser vi även inom förskoleverksamheten. För att möta problemen i framtiden behöver kommunerna tänka i nya banor. Jag kommer här att presentera två nya lösningar på detta problem. För det första; idag äger kommunerna de fastigheter där det bedrivs kommunal skolverksamhet.
Mitt förslag är att sälja skolfastigheterna till en privat aktör och sedan hyra in sig i de lokaler som behövs för verksamheten. På så sätt kan man snabbt anpassa lokalbehovet efter hur stora elevkullarna är.
I det privata näringslivet är detta en vanligt förekommande åtgärd när företagen behöver spara pengar och deras lokalbehov minskar. Det är också så många friskolor gör.
Ett annat förslag är att när elevantalet i skolor på landsbygden minskar, i stället för att lägga ner och skicka eleverna från dessa skolor till skolor i stan, erbjuda eleverna i stan möjlighet att gå på en skola på landsbygden. Många barn som bor i städerna kommer sällan eller aldrig ut till landet.
Vi i Centerpartiet tror att det för många elever i stan skulle vara bra att få gå på en skola på landsbygden dels för miljön men också för att klasserna där är mindre. På så sätt blir det en vinst både för kommunen och för de enskilda eleverna. Detta skulle naturligtvis ske på frivillig väg.
Jag tror att de kommuner som vågar prova nya lösningar är de kommuner som kommer att vara mest framgångsrika.