Respektera frågans komplexitet

Den mycket svåra avvägningen för riksdagen är att väga landets säkerhet mot det integritetsintrång som signalspaning oundvikligen innebär, skriver Staffan Danielsson (c).

En viktig metod för att inhämta underrättelser är just signalspaning mot till exempel militära hot, skriver Staffan Danielsson (c). Arkivbild: JEPPE GUSTAFSSON

En viktig metod för att inhämta underrättelser är just signalspaning mot till exempel militära hot, skriver Staffan Danielsson (c). Arkivbild: JEPPE GUSTAFSSON

Foto: JEPPE GUSTAFSSON

Norrköping2008-08-04 00:15
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
NT resonerar i en ledare den 18 juni kring lagen om signalspaning och rekommenderar regeringen att slänga lagen i närmaste papperskorg. Många ledarskribenter, ungdomsförbund och liberala bloggare kräver samma sak. Även det tidigare regeringspartiet vill nu ha en bred parlamentarisk utredning trots att man själva under åtta års utredande valde bort just det alternativet. Riksdagen har både 2007 och 2008 efter bordläggning, beslutat att reglera den signalspaning som sker mot allvarliga yttre hot mot landets säkerhet. NT förespråkar att Sverige ska ha ett försvar och ett sådant måste likt länderna i vår omvärld kunna ägna sig åt underrättelseinhämtning. En viktig metod för att inhämta underrättelser är just signalspaning mot till exempel militära hot, internationell terrorism och IT-attacker mot samhällsviktig infrastruktur. Sverige är militärt alliansfritt och behöver därför egen underrättelseinformation för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. Den mycket svåra avvägningen för riksdagen är därför att väga landets säkerhet mot det integritetsintrång som signalspaning oundvikligen innebär. Den svenska signalspaningen ska enligt riksdagens beslut endast få riktas emot teletrafik över landsgränsen som avser allvarliga yttre hot mot landets säkerhet och som avser utländska förhållanden. Skulle Sverige som militärt alliansfritt land avstå från att själv bedriva underrättelseinhämtning så som länderna i vår omvärld bedriver den även i kabel är det ett beslut med konsekvenser som jag har svårt att överblicka. Min utgångspunkt har varit att det är bättre att som Sverige öppet reglera signalspaningen och bygga in en rad skydd för integriteten, än att bedriva verksamheten mer okontrollerat under hög sekretess i försvarsmakten som sker på andra håll. Flera debattörer argumenterar nu för att brottsmisstanke måste föreligga för att signalspaning i kabel ska få ske, och att borgerliga riksdagsledamöter därför nu bör gå emot sin regering. Jag är oklar på om detta är även NT:s linje. Min grundinställning är att det har ett stort värde med en bred politisk samsyn i frågor som rör landets säkerhet. Tyvärr lyckades socialdemokraterna under åtta års utredande inte enas om att reglera signalspaningen, trots det stora behovet av detta. Och trots att alliansen i fjol i allt väsentligt tillgodosåg socialdemokraternas tilläggsförslag valde man ändå att gå emot. Centerpartiet har självfallet en stor respekt för denna frågas komplexitet. Vissa av de förstärkningar för integriteten som riksdagen beslutade om i juni ska regeringen återkomma till riksdagen om i höst. Att närmast upphöra med signalspaning mot stater eller terrororganisationer som kan hota Sverige eller planerar dåd är dock knappast realistiskt.
Läs mer om