Oppositionsrådet Mathias Sundin (FP) har med kraft uttalat sitt ogillande av att Miljöpartiet utsett mig som sin kandidat till nytt kommunalråd.
Själv skulle jag aldrig nedlåta mig till att kommentera ett annat partis nomineringar, men då Sundin tydligen har ett annat förhållningssätt vill jag lämna följande kommentarer:
Sundin anser att jag var det sämsta tänkbara valet av dem som kandiderat till posten. Av detta kan man förstå att Sundin kände även de andra fem kandidaterna mycket väl och att han själv vet bättre än Miljöpartiets medlemmar vem som bäst företräder partiet.
Sundin anser att valet av mig är en radikal vänstersväng. Miljöpartiets politik leder varken åt höger eller vänster utan rakt fram mot ett ekologisk, socialt och demokratiskt hållbart. Det är tråkigt att Folkpartiet inte vill vara med på den vägen.
Att tillskriva en motståndare åsikter denne inte har och sedan argumentera mot dem tillhör de absolut sämsta retoriska knepen. I sin brist på egna argument drar sig Sundin tyvärr inte för detta lågvattenmärke.
Han hävdar medvetet felaktigt att jag i fullmäktigedebatten i juni lovordat de ekonomiska och politiska systemen i Sovjetunionen och på Kuba.
För mig har kommunismen bara ett värde och det är antikvärdet. Det jag beskrev var hur människor mött den brist på livsmedel som dessa samhällen levererade med en omfattande egenproduktion av livsmedel.
Det går dessvärre inte att utesluta att Sundin faktiskt tror att dagens industrijordbruk, där energiinsatsen är tio gånger högre än vad man får ut, är hållbart. För oss andra är ett uppenbart att vi inom kort kommer att behöva ställa om livsmedelsproduktionen till mer småskalighet och det var det debatten handlade om. Det hade varit värdefullt om Sundin i stället hade förklarat hur Folkpartiet ser på det postindustriella jordbruket.
Det allra tråkigaste är dock att Sundin med sådan kraft hoppar på mig innan jag ens hunnit tillträda. Han talar annars gärna om behovet av dialog och samverkan och kommunstyrelsen har också tillmötesgått honom i exempelvis frågan om Jobbkommissionen, men uppenbarligen är min nominering till kommunalråd för honom så skrämmande att han rent instinktivt reagerar aggressivt.
Orsakerna till detta kan jag bara spekulera kring, men jag tror inte att det är den sortens debatt som för politiken framåt och som Norrköpingsborna förtjänar.