Kommunens löner borde fördelas mer rättvist
Många kommunanställda en lönenivå som är otillräcklig att leva på. Frågan är om man inte skulle göra en radikal omfördelning och sänka alla löner som ligger över medellönen och höja de som ligger under, skriver Per Almgren.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Frågan är om man inte, så snart det är möjligt med hänsyn till uppsägningstiden för olika löneavtal, skulle göra en radikal omfördelning och sänka alla löner som ligger över medellönen och höja de som ligger under. Det kan göras så att den sammanlagda kostnaden för kommunen blir oförändrad. Det har tidigare ansetts näst intill omöjligt att sänka löner men vid vissa företag som haft en mycket knackig ekonomi har de anställda gått med på detta, till exempel i konsultföretag i IT-branschen och hos flygbolag.
I Norrköping var medellönen i april 18 466,63 kronor per månad. Totala antalet anställda var 8 456. Av dessa hade 5 561 stycken en månadslön som understeg medellönen och 2 895 hade en lön som översteg medellönen. En omfördelningsfunktion som innebär att ingen heltidsarbetande, oavsett nuvarande lönenivå, skulle tjäna mer än maximalt 3,5 gånger mer än den lägst avlönade kan lätt konstrueras. Den innebär till exempel att en person som i dag tjänar 13 000 kronor i stället skulle få en lön på 15 392 kronor medan däremot den som i dag tjänar 38000 kronor skulle få nöja sig med 27 993 kronor. I genomsnitt skulle de som i dag ligger under medellönen få en höjning på 966 kronor och de som ligger över medellönen en sänkning med 2 004 kronor. För dem som har en lön nära medellönen blir förändringarna små. Den som i april hade 18 000 kronor får en höjning med 197 kronor och den som tjänar 19 000 kr får en sänkning med 226 kronor. De högsta lönerna som betalades ut i april låg runt 55000 kronor, de skulle med detta förslag i stället varit 32 594 kronor. Den lägsta lönerna låg runt 12000 kronor, de skulle i stället varit 14870 kronor.
Man kan naturligtvis fråga sig om det är möjligt att en organisation fungerar med så, jämfört med dagens läge, sammanpressad lönestruktur. I stället för att de högst avlönade tjänar 4,8 gånger så mycket som de lägst avlönade så skulle detta minska till ungefär 2,2 gånger. Inom miljöpartiet tillämpas principen att bland de som är heltidsanställda skall ingen tjäna mer än 2 gånger så mycket som någon annan. Det finns dock miljöpartister som tjänar mer, men då är de anställda eller arvoderade från annan källa. Det gäller till exempel riksdagsledamöter och kommunalråd.
Kan kommunen få tag i anställda med tillräckliga kvalifikationer om man sänker högstalönerna så kraftigt? Förmodligen skulle det inte vara så svårt. I dag finns närmare 7 000 arbetslösa, en del av dem har säkerligen tillräckliga kvalifikationer och erfarenheter för att kunna ta över vissa arbeten som skulle bli lediga även om organisationen naturligtvis skulle gnissla en del under en övergångsperiod. Samtidigt kanske den majoritet av kommunanställda som får en höjning blir mer produktiva när deras ekonomiska problem lättar. För kommunen som helhet så torde näringslivet bli mer stimulerat än i dag eftersom de relativt lågavlönade använder mer av sin inkomst till inköp av varor och tjänster än de som har stora inkomster. Dessa lägger i stället mer pengar på olika finansiella verksamheter i förhoppningen att tjäna ännu mer pengar.