Jag vet att vi har tagit vårt ansvar
Svar till Christian Gustavsson NT Debatt den11 augusti
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under tiden han låg på sjukhuset fick jag ledigt en vecka ifrån mitt arbete med kort varsel, för när som helst kunde han ringa och jag fick åka till honom för att han mådde så dåligt och ville prata. Det var bara att släppa vad man hade för händerna och åka till honom.
Nog har vi tagit vårt ansvar och stöttat och hjälpt honom så mycket vi har kunnat, och jag anser att man ska göra det. Mitt barn är mitt barn även om han så är 50 år. Men det är inte lätt om man inte får någon som helst stöd ifrån kommunen med den praktiska biten, då menar jag att vara som kurator, mamma, ekonom, och allt i allo.
Det man förväntar sig av kommunen är att när Stefan blev utskriven lovade de att han skulle få komma iväg till ett behandlingshem, han ville själv komma iväg, bort ifrån stan och sedan komma tillbaka och starta om ifrån nytt. När det sedan gått en tid så blir svaret nej. Det skulle man ha sagt ifrån om i början och inte givit honom falska förhoppningar.
Under tiden har han sökt lägenhet själv fast han inte har mått psykiskt bra, under dessa månader har inte någon ifrån kommunen ringt och frågat hur Stefan mår eller hur vi mår eller har det. Detta har varit ett enormt stöd för oss alla.
För några veckor sedan fick vi ett kort ifrån Stefan där det stod så här. "Tack för allt stöd ni givit mig. Nu finns det bara en väg att gå. Ni har hjälpt mig att ta det första klivet. Detta glömmer jag aldrig."
Nu har han äntligen fått en lägenhet från den 1 september och vi hoppas av hela våra hjärtan att han kommer att klara av detta.
Var finns hjälp och stöd för familjer som är i samma situation som vi är i? Vi hade aldrig orkat om vi inte har haft så underbara arbetskamrater och vänner, som har lyssnat och tröstat, för det har varit många tårar både hemma och på arbetet.
Du skriver att eftersom du inte känner till vår situation så kan du bara uttala dig om det som återges i artikeln, jag tycker att du lika gärna kunnat låta bli att yttra dig om att vi ska ta vårt ansvar, du har ingen aning om hur vi har det eller har haft det de gångna åren.
Jag vet att vi har tagit vårt ansvar och det får man höra ifrån alla våra vänner. Man har sagt många gånger hur orkar ni? Vi har lagt ned all vår energi på detta för att det ska bli bra och mycket annat har blivit lidande.