Invandrare - riv ner parabolerna
Flyttar man till Sverige så ska man naturligtvis kunna behålla sina traditioner och sin kultur, men man har också ett ansvar att förstå och passa in i sitt nya hemland, skriver Mathias Sundin (fp).
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sedan valrörelsen 2002 då folkpartiet lanserade sitt integrationsprogram och förslag på språktest för medborgarskap så har integration debatterats ganska rejält, men debatten behöver bli bättre på ett rent moraliskt plan. Just språktestet innehåller denna tydliga värderingsfråga om skyldigheten att lära sig svenska.
Grundfrågan är alltså hur integrationen ska se ut och hur den ska fungera. President Roosevelt uttryckte ett mycket bra förhållningssätt i början på 1900-talet:
"Immigranter som kommer i goda avsikter ska behandlas jämlikt, precis som alla andra eftersom det är oacceptabelt att diskriminera någon person på grund av religion eller ursprung. Men vi har bara plats för en enda flagga, den amerikanska."
Flyttar man till Sverige och blir svensk så ska man naturligtvis kunna behålla sina traditioner och sin kultur, men man har också ett ansvar att förstå och passa in i sitt nya hemland. Om jag skulle bosätta mig i Spanien skulle jag omedelbart se till att lära mig spanska, titta på spansk tv, plugga på om landets historia och försöka förstå den spanska kulturen och spanjorernas sätt att vara. Jag skulle också fortsätta följa vad som händer i Sverige, prata svenska med min familj och äta sill vid midsommar. Jag skulle bevara en del av det svenska i mig, samtidigt som jag skulle bli spanjor.
I Sverige är det inte speciellt lätt att bli integrerad. Vi har rigorösa regler och system som ska lotsa människor rätt, och de som verkligen kommit in och blivit en del av Sverige är de som trotsat systemet. Det största hindret idag för människor är arbetslösheten. Sedan 1985 har antalet arbetstillfällen blivit 40 000 färre, men antalet människor 470 000 fler. Den ekvationen går inte ihop och följaktligen lever cirka en halv miljon människor i utanförskap. Men trots dessa hinder har man ändå som invandrare en skyldighet att försöka komma in i landet, och det svenska språket är nyckeln.
Som svenskar har vi en skyldighet att ta emot människor, att låta dem bevara en del av sin kultur, och ta oss tid att prata och förstå varandra. Människor från andra länder, med annorlunda bakgrund är en enorm tillgång för vårt land. Mångfald är bättre än enfald, men inte om det bildas öar av utanförskap som i Sverige av idag.
Så invandrare; riv ner parabolerna och titta mer på svensk tv, lär er det svenska språket och svensk historia. Och vi infödda svenskar; ta emot människor från andra länder med öppna armar, ge dem jobb, prata med dem, förklara hur vi svenskar är, lyssna och lär om andra människors kultur och traditioner. Först då blir vi svenskar allihopa, med olika utseende, olika bakgrund och olika erfarenheter, men med samma flagga.