Ingen censur har förekommit
Medierna har okritiskt köpt Marika Formgrens version av beslutet att skjuta på tryckningen av Strömvirveln. I själva verket var orsaken att hennes artiklar i stora stycken var omdömeslösa, skriver Strömvirvelns före detta ansvarige utgivare Jan Hanaeus.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den avgående vikarierande redaktören för kommunens personaltidning, Marika Formgren, har av tidningens ansvarige utgivare fått veta att hennes artiklar om mobbning inom kommunen dels inte håller de pressetiska kvalitetsmåtten, dels tar större utrymme än som överenskommits. Informationschefen Carl Selling som är ansvarig utgivare har därför beslutat att skjuta på tryckningen av tidningen.
I sin besvikelse över detta har Marika Formgren e-postat de refuserade artiklarna till länets medier och till politiker i kommunen. Samtidigt hävdar hon i en medföljande skrivelse att den egentliga anledningen till utgivarens ingripande skulle vara att han, och kommunen, inte vill ha någon publicitet om mobbning. Detta stämmer inte eftersom såväl kommunens redaktionskommitté som ansvarige utgivaren varit överens med redaktören om ett mobbningstema i det kommande numret av tidningen.
De medier som fått Marika Formgrens e-post har okritiskt köpt hennes version av det inträffade. Det vill säga att mobbningstemat skulle vara för känsligt för att behandlas i kommunens personaltidning. Ingen av de journalister som fått ta del av de refuserade artiklarna har ställt sig frågan om de själva skulle ha publicerat materialet
i denna form. Allra minst Östgöta Correspondenten som till och med valt att publicera de refuserade artiklarna i tidningens nätupplaga.
Vilka pressetiska invändningar finns då mot de texter som Marika Formgren skrivit?
Utgångspunkten för hennes mobbningsartiklar är att några personer tagit kontakt med henne och uppgett sig ha varit utsatta för mobbning på arbetsplatsen. Två av dessa personer vill inte att Marika Formgren kontaktar deras tidigare chefer eller arbetskamrater för att få deras kommentarer. En tredje person lämnar fullmakt till redaktören för att få tala med såväl chefer som fackliga företrädare.
Att vara kritisk mot nyhetskällorna är en av de grundläggande etiska publicitetsreglerna. Alla nyhetsredaktioner har erfarenhet av personer som uppger sig vara felaktigt eller orättvist behandlade på ett eller annat sätt av myndigheter eller arbetsgivare. Om uppgifterna inte går att kontrollera eller om uppgiftslämnaren inte tillåter redaktionen att kontakta den anklagade parten så brukar man avstå från publicering.
Marika Formgren har valt att återge de två förment mobbade personernas versioner trots att möjlighet saknats att kontrollera eller att få uppgifterna kommenterade. Trots att hon själv, i en av artiklarna, skriver att en grundläggande pressetisk regel är att låta alla sidor komma till tals, och att alltid låta personer som anklagas för något bemöta dessa anklagelser. Marika Formgren har i dessa artiklar frångått journalistiska principer och iklätt sig en roll som ombud för två missnöjda personer. Sådant brukar inte publiceras och det är ansvarige utgivarens uppgift att bedöma lämpligheten.
Det tredje förmenta mobbningsoffret har gett sitt tillstånd att kontakta arbetsgivaren och fackliga företrädare. I beskrivningen av detta fall sker därför en viss balansering av bilden genom den fackliga organisationens kommentar. Att arbetsgivaren valt att inte kommentera detta enskilda fall innebär dock att en fullständig bild inte går att få, vilket åtminstone borde leda till någon eftertanke. Risken finns att tidningen i detta fall utnyttjas av en enskild missnöjd person, som vill fortsätta en anställningsdiskussion som både arbetsgivaren och facket betraktar som avslutad.
Andra pressetiska överväganden som bör göras - vilket Carl Selling framhållit i sina kommentarer - är om berörda personer är möjliga att identifiera och vilken skada som kan tänkas åsamkas dem av en publicering.
Till skillnad från andra delar av den kommunala verksamheten så är det tryckfrihetsförordningens bestämmelser som gäller för personaltidningen. Det innebär att det endast är den ansvarige utgivaren som avgör vad som ska publiceras och inte. Försök från andra håll inom den kommunala myndigheten att ingripa mot publicering vore censur, vilket är ett grundlagsbrott.
När ansvarige utgivaren ingriper mot en publicering är det dock inte fråga om censur, vilket jag till min förvåning har sett att Marika Formgren gett uttryck för i tidningsintervjuer. Ansvarige utgivaren är den ende som har rätt, och även skyldighet, att agera i publiceringsfrågor.
Enligt min uppfattning har den ansvarige utgivaren, Carl Selling, i den uppkomna situationen inte haft något annat val än att skjuta på tryckningen av tidningen, vilket inte alls är så dramatiskt som media, med Marika Formgrens hjälp, gör det hela till. Det betyder naturligtvis inte - som Marika Formgren vill göra gällande - att mobbningstemat ogillas av kommunen. Det betyder att vad Marika Formgren producerat inte är god journalistik - det är i stora stycken omdömeslöst. En omdömeslöshet som Östgöta Correspondenten har anslutit sig till genom att publicera texterna.