Advokaten: Sanningen om jeansen

Det blev en riksnyhet när en advokat i en våldtäktsrättegång begärde att kvinnan skulle visa upp sig i de tajta jeansen hon bar. Advokat Carl Hultbom anser att media gett en felaktig bild av det inträffade och har begärt att få ge sin egen version.

Norrköping2005-08-23 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Förundersökningen och stämningsansökan i våldtäktsmålet från Finspång är offentliga handlingar och jag är därför oförhindrad att referera till vad som står där.
Vad som sagts vid förhandlingen inom stängda dörrar bör jag inte avslöja. Om något däremot inte sagts är jag oförhindrad att påpeka det.

Kvinnan har under förundersökningen påstått att min klient, utan att hon märkt något, skulle ha dragit ner hennes jeans till knäna när hon var sovande, liggande på magen. Jeansen har framknäppning. Åklagaren har i stämningsansökan gjort samma påstående som kvinnan.
Min klient har förnekat allt vad som lagts honom till last, alltså även att han dragit ner jeansen. Han har gjort gällande att jeansen varit så tajta att även om han skulle ha försökt, hade det inte varit möjligt att lyckas utan att kvinnan vaknat.

I detta läge är det varje försvarares absoluta skyldighet mot klienten att åberopa allt vad som faktiskt kan tala för att kvinnans påstående är oriktigt. Det rör sig om en ren sakfråga med kvinnans egna uppgifter som utgångspunkt.
Jag har därför skriftligen hos domstolen begärt att kvinnan vid något tillfälle under förhandlingen skulle ha på sig de jeans hon dragit in i processen, allt för att domstolens ledamöter skulle kunna bilda sig en uppfattning om sannolikheten i kvinnans påstående. Ingen annan demonstration har begärts och framför allt har jag aldrig begärt att några byxor skulle tagas av, vilket Expressen lär ha påstått.

Bevisningen har inte tagit sikte på att framställa kvinnan som klandervärd i något avseende och jag finner det fullt naturligt att man bär tajta jeans, men man får finna sig i att det kan påstås att de är svåra att taga av för någon annan än bäraren själv.
Till saken hör att jag för cirka 20 år sedan fick en våldtäktsåtalad man frikänd just på den grunden att kvinnans påstående om att mannen skulle ha tagit av hennes tajta jeans mot hennes vilja inte förtjänade tilltro.
Inte med ett enda ord har jag vid förhandlingen antytt att kvinnan skulle ha uppträtt klandervärt eller utmanande i samband med händelserna i Finspång.
Jag tror att allmänheten kan föreställa sig vilka typer av pinsamma frågor som kvinnan fått från åklagaren och målsägandebiträdet om mängder av intima förhållanden. Det är åklagarens och biträdets uppgift att ställa sådana frågor, men om man jämför vad det innebär av vånda att behöva svara på dessa frågor så förefaller det mig märkligt att man blir kränkt av att få en fråga om man vill visa sig i sina tajta jeans.

Exempel på tidningens vilseledande journalistik är att man publicerat en bild på ett par säckiga jeans från knäna och nedåt. Eftersom åklagarens påstående var att jeansen dragits ner till knäna är det givetvis jeansens utseende ovanför knäna som är intressant. Snart kanske vi får se en artikel om säkerheten vid frontalkrockar med Volvobilar åtföljd av en bild på bakdelen av Ford.
Tidningen har i ett annat inslag gjort en analys av Advokatsamfundets etiska regler och intervjuat samfundets högsta tjänsteman uppenbart i syfte att få det att framstå som att jag brutit mot dessa etiska regler. Detta är ett försök till skandalisering av en person vars sak ännu ej varit föremål för prövning. Om den skulle bli det ser jag med tillförsikt fram mot den dagen. Jag har inga problem med advokatetiken. Däremot anser jag att tidningen bör ordna någon fortbildning för sina medarbetare.

Tidningens sätt att misstänkliggöra mig och kränka mig i min yrkesutövning, där jag tillvaratagit min klients intressen på det sätt som åligger mig, är ett brott mot all anständighet.
Jag räknar inte med att man skall nöja sig med min sanna version, utan man kommer sannolikt att finna en ny ohederlig vinkling av vad jag skrivit och försöka att ytterligare förnedra mig. Ingen får ju som bekant sista ordet eller rätt mot media.
I en liten bok sammanställd av Kristina Reftel har jag funnit stöd i följande sentens: "Det krävs styrka för att uthärda övergrepp. Det krävs mod för att sätta stopp för dem".
Läs mer om