Flygbolag, kryssningsföretag, hotellkedjor, resebyråer. När han ber oss räcka upp handen är det fyra av ungefär 150 personer som valt till biobränsle.
När stora bokningssajter frågar om vi vill resa mer hållbart svarar alla kollektivt ”ja”! Men vi gör det inte. Inte i den utsträckning som vi säger att vi vill resa hållbart. Det följs självklart av många teorier och diskussioner. Är det en kostnadsfråga? Är det för få företag som inriktar sig eller visar att de arbetar hållbart? Och framför allt - varför säger vi en sak men gör en annan?
Det går inte lägga allt ansvar på oss konsumenter. Förändringen måste ske på flera sätt. Ända sedan min tid på Miljövetarprogrammet här i Norrköping för 26 år sedan har det diskuterats om hur förändringen ska ske. Är det lagar och regler som måste till eller ska vi konsumenter själva förstå att det är klokt att lägga på de där extra kronorna för biobränsle på flygbiljetten?
Under pandemin var vi lyckliga över att vara i naturen och Instagram flödade av hashtags som #svemester och #friluftsliv och vi var så överrumplade över hur vackert Sverige är att vi bannemig inte tänkte åka utomlands alls lika ofta längre.
Tills pandemin var över och resorna bokades på som aldrig förr. Inte bara i Sverige. Globalt. Trenden ”revenge travel” syntes snart hos analytikerna. För vi ville ta igen det vi missat. Även om vi var glada över att upptäcka vårt eget land lockade utlandsresorna igen.
Det pratas mycket om att förändringen måste ske hos oss själva. Vi behöver själva förstå vikten av naturen och miljön för att förstå varför vi ska göra medvetna val. Men lyckas vi?
Sverige är ett av världens mest individualistiska länder. Det hade varit fantastiskt om det innebar att vi blev starka individer och stod för våra beslut. Men ju mer individualism – desto mer samhörighet behöver vi, paradoxalt nog. Så vi blir ängsliga och vågar inte ta beslut. Individualism verkar föda ängslighet. I alla fall om vi ska tro antropologen dr Katarina Graffman.
För just det här att vi behöver guidning kan användas på kloka sätt. Det går att påverka. För är det något vi människor jagar så är det status. Även det ger Katarina exempel på. Greta är inte den stora idolen för generation Z – det är det Bianca Ingrosso som är. Hon är framgångsrik, syns på sociala medier, i TV, har ett eget sminkmärke. Hon utstrålar status.
Utifrån det här resonemanget tror jag att status, eller snarare det upplevda värdet måste bli starkare. Vi behöver tycka att det är status att välja smart. Det var därför Tesla började göra en lyxbil – med effekten att elbilar fick status.
Vad kan till exempel tåget erbjuda för att det upplevda värdet ska bli högre och förknippas med mervärde - och mer status? (En grundförutsättning är att det går och kommer fram i tid givetvis.)
Just nu sitter jag på ett hybridfartyg i de norska fjordarna. Det har varit på min bucketlist länge - att stå på Europas nordligaste spets. Resan är behaglig – inte bara av miljömässiga skäl utan för att fartyget är tyst. Det glider fram. Det i sig ger ett självklart mervärde. Lite som med körglädjen i en elbil. Jag tror det är där vi har en del av nyckeln – att vi väljer ett hållbart alternativ för att det helt enkelt är det bästa alternativet utifrån hållbarhet, mervärde och upplevelse.
Lina Skandevall
Lina Skandevall är företagare i Norrköping och skriver krönikor i NT
