Vad är det då som står på spel? Lyssnar man på mycket av den medierapportering som pågått senaste veckorna handlar det om blodig strid mellan höger och vänster. En partiledning som vill vara sossarna till lags, och medlemmar som är radikala och arga.
När jag här om dagen gick in på pressbyrån för att köpa en glass, fastnade mina ögon på ett tidningsomslag som illustrerade det hela med en skrikröd bakgrundsfärg, och på det en enorm V-logga, där V:et formats till två pilar pekande åt höger och vänster.
Jag råkar vara en av de som har skrivit programförslaget det handlar om, och skulle därför vilja ge en bild som stämmer lite bättre med verkligheten.
För fyra år sedan valdes jag och åtta andra partimedlemmar av den halvdigitala pandemikongressen, till programkommission, fristående från partistyrelsen.
Grunden till det nya partiprogrammet växte fram genom många, långa diskussioner, och hundratals besök hos partiföreningar runt om i landet. Resultatet blev ett programförslag byggt på tanken att gå från fina ord och fraser, till att bli ett parti som förändrar på riktigt, som inte är rädd för att fälla en socialdemokratisk regering, och som kan samla stöd hos en bredare krets än de redan invigda för att driva igenom reformer för jämlikhet, välfärd, och mer makt åt arbetarna på arbetsplatserna. Kort sagt: för att frigöra samhället från kapitalets klor.
Det innebär att en del teoretiska ord har försvunnit, och att ord som ”socialism” förekommer färre gånger. För den som söker konflikt kan det vara lockande att beskriva skiftet som en fråga om höger och vänster. Mer korrekt, men kanske inte lika säljande, är att programmet står för ett skifte mot materialism.
Vi utgår från människors vardag, och förstår samhällsutvecklingen som en ständig strid mellan arbete och kapital. Sveriges en gång unikt starka välfärd och världsledande jämlikhet, avspeglade en urstark arbetarrörelse. Sedan dess har styrkeförhållandet förändrats radikalt.
Kapitalet har tagit makten över samhällsutvecklingen, men skenande ojämlikhet och galna marknadsexperiment som följd. Dessutom har kapitalets vilda jakt på ständigt högre vinster lett oss in i en akut klimatkris.
Högern skyller samhällsproblemen på individers val, och Sverigedemokraterna förser dem med ytterligare en syndabock: människor med bakgrund i andra länder, som får utstå misstänkliggöranden, diskriminering och rasism. Mot deras splittringspolitik, väljer vi bort symbolfrågorna och fokuserar på det som enar. Oavsett om det handlar om välfärden, matpriserna, klimatet, eller rasismen.
Det är sant att inte alla har varit uppskattande. Några har till och med velat skicka förslaget i pappperskorgen. Men så är också Vänsterpartiet ett parti med nästan 30 000 medlemmar. Och till skillnad från andra, insomnande partier med sjunkande medlemstal och trötta lokalavdelningar, bärs Vänsterpartiet upp av kämpande aktivister som gärna kokar kaffe, delar flygblad och sluter upp på palestinademonstrationer varje lördag runt om i landet (även i Norrköping!).
När vi i programkommissionen har träffat partiets medlemmar har diskussionerna varit livliga – men också roliga och konstruktiva. De allra flesta är överens om riktningen, men har synpunkter om olika saker. Två av de många debatterna som har förts på kongressen här i dagarna, har till exempel handlat om hur arbetarklassen ska definieras, och om vi ska använda begreppet ”planetära gränser”. Frågan om papperskorgen stökades snabbt undan kongressens första dag, med stöd av över 80 procent av ombuden.
När detta skrivs från mitt hotellrum, ser jag solen gå upp över Jönköping. Det är dags för kongressens tredje dag. Många motioner är kvar att behandla, och partiprogrammets slutprodukt kommer säkert se lite annorlunda ut än det förslag vi först la fram. Men ett som är säkert, är att det kommer vara resultatet av föreningsdemokrati när den fungerar som bäst. Det blir grunden för ett vänsterparti som på allvar utmanar kapitalets makt över våra liv.
Melinda Kandel
Melinda Kandel är vänsterpartist och krönikör i NT och på Vänsterpartiets kongress i Jönköping som deltagare i programkommissionen.