Bensin- och diselpriserna ligger på oförändrat hög nivåer.
För bara några år sedan var hållbarhetsfrågor rätt okomplicerade att driva opinion kring. Här på hemmaplan fanns ingen given konflikt, som i USA, Brasilien eller andra platser i världen där frågan om människan var orsak till jordens uppvärmning fortfarande diskuterades. Inom EU hade vi kommit betydligt längre, och i Sverige betraktades klimatförnekare mer eller mindre som foliehattar.
Visst fanns meningsskiljaktigheter kring vägen dit, men beträffande (klimat)målet rådde mer eller mindre konsensus. Dessutom var vi också rätt överens om att Sverige skulle springa i täten för att nå dit. På senare tid har dock något hänt, ett skifte i retoriken och dessvärre också i målfokuseringen. Akuta kriser i ekonomi, krig och kriminalitet, men också vardagsproblem som höga bensinräkningar, tycks skymt sikten och skapat vissa irrvägar.
Under våren har jag mött flera företrädare för näringslivet som oroligt undrat varför klimatfrågan halkat ner på agendan. Självklart finns mikrooro för de egna stora investeringarna i grön teknik och omställning – kommer företaget nu missgynnas av dessa? Med tanke på regeringens signalpolitik om kraftigt minskad reduktionsplikt, sänkt skatt på fossila bränslen adderat med uttalanden om att de svenska klimatmålen kanske fallerar, är oron förståelig.
Men där också en genuin makrooro för ”the big question”: Vill vi inte längre rädda jordklotet? Det är en sak, kanske till och med en bra sak, att näringslivet tagit på sig ledartröjan i klimatomställningen. Men om politikerna inte bara är omsprungna utan har spårat in på en helt annan bana, riskerar svensk styr- och konkurrenskraft försvagas rejält.
Om just denna oro står att läsa i en debattartikel i Dagens Industri (13/10). 214 bolags- och organisationsföreträdare från energi-, miljö- och transportsektorn beskriver hur det vore ett stort misstag av regeringen att skrota 2030-målet för transportsektorn, som ”gynnar såväl klimatet som Sveriges renommé, konkurrenskraft, arbetsmarknad, säkerhet och exportintäkter.” Det är ett viktigt etappmål för det mer långsiktiga med noll nettoutsläpp år 2045: ”Den nationella målbilden bör ligga fast, annars urholkas förtroendet för politiken”.
Sverige som föregångare har inte bara varit en svensk sinnebild, menar debattörerna, 2030-målet har stimulerat andra länder att följa med. Därtill ger transportmålet viktiga synergier till industrin, energi- och fastighetssektorn. De svenska klimatmålen har starkt stöd i näringslivet och den breda politiska uppgörelsen har gett trygghet i investeringar. Vi vill inte förlora det försprånget. Jag hör liknande beskrivningar från vårt regionala näringsliv.
Utredaren John Hassler pekar på ökade investeringar i infrastruktur, strukturförändringar gällande produktion, överföring och konsumtion av el samt snabbare och transparentare tillståndsprocesser.
Men hopp finns. Till exempel utredaren tillika ekonomen John Hasslers rapport om hur Sveriges klimatpolitik bör utvecklas baserat på EU:s nya klimatlagstiftning Fit for 55, som i veckan överlämnades till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Den här krönikan hade pressläggning innan rapporten presenterades, men i tidskriften Fokus läser jag en intervju med Hassler – som hyllar Fit for 55! ”Om resten av världen skulle göra samma sak skulle vi vara nära 1,5-gradersmålet och långt under 2-gradersmålet”, säger utredaren samtidigt som han understryker att det är en ambitiös nivå, men att Sverige bör vara pådrivande för att den hålls.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L).
För motståndare finns även inom unionen. Varje land står sig själv närmast och när de akuta vardagsfrågorna dyker upp (inte minst i valtider) är det lätt för politiken att tappa fokus. Men detta långsiktiga klimatarbete gagnar inte bara framtiden, här finns också lösningar på dagens utmaningar. Hassler pekar på ökade investeringar i infrastruktur, strukturförändringar gällande produktion, överföring och konsumtion av el samt snabbare och transparentare tillståndsprocesser. Det är vinster på både kort och lång sikt. Kommer det gratis? Nej, men investeringarna kommer att löna sig, särskilt när vi räknar in vad det kommer att kosta om vi inte gör dem.
Maria Björk Hummelgren
Näringspolitisk chef vid Östsvenska Handelskammaren och krönikör i NT