Maruf kom till Mo Gård Finspång i veckan mellan jul och nyår 2015. Han var döv och analfabet. Idag arbetar han som välbetald målare hos ett av Sveriges största måleriföretag. Enligt Migrationsverket ska han utvisas från Sverige inom ett par veckor.
Häromdagen träffade jag Kerstin Ranvik i Finspång. Hon är sedan 2016 god man för Maruf. Att vara "god man" för någon annan innebär att man ska företräda den personens intressen visavi bland annat statens myndigheter. Kerstin Ranvik är på goda grunder förtvivlad och förbannad. I modern tid finns det knappast något samhällsområde där staten har betett sig lika oförskämt och illa som vad man har gjort i invandringspolitiken. Först övergav statens regeringar den reglerade invandringspolitiken för att markera avstånd till SD. Sedan övergav man sina undantag i invandringspolitiken för att inte riskera att förlora ännu mer folkligt väljarstöd till SD.
De som får betala priset för dessa tvära kast är inte minst personer som målaren Maruf. I början av sin vistelse i Sverige togs han emot med öppna armar. Inga åldersbedömningar eller kritiska granskningar av hans bakgrund genomfördes. Och för invandrare från andra delar av Mellanöstern gavs liknande frikort. Ett par exempel: Torsdagen den 3 september 2015 hölls en interpellationsdebatt i riksdagen om åldersbedömningar av ensamkommande barn och ungdomar. Staffan Danielsson som då var riksdagsledamot för Centerpartiet i Östergötland gjorde ett kritiskt inlägg i debatten: "Medan övriga EU-länder i betydande utsträckning gör handleds- och tandröntgen för att med rimlig säkerhet fastställa åldern i tveksamma fall, sker detta numera knappast alls i Sverige, bland annat beroende på stor tveksamhet från Barnläkarföreningen till att över huvud taget bestämma åldern på det här sättet." Dåvarande migrationsministern Morgan Johansson (S) verkade inte särskilt intresserad av att diskutera de problem som Danielsson lyfte fram: "Vi har situationer där treåriga barn drunknar i Medelhavets vågor och sedan spolas upp på Europas stränder. Låt oss ägna all kraft åt att försöka hjälpa de barn och vuxna som nu kommer till Europa i stället för att misstänkliggöra dessa flyktingar", sa Johansson i sitt avslutande inlägg i riksdagsdebatten.
22 oktober 2013 hölls en interpellationsdebatt i riksdagen där den dåvarande SD-ledamoten Kent Ekeroth frågade den dåvarande migrationsministern Tobias Billström (M) om hur regeringen såg på att Migrationsverkets ledande tjänsteman meddelat världen att "alla asylsökande från Syrien kommer att ges permanenta uppehållstillstånd i Sverige?" Billströms avslutande ord i den debatten var: "Den praxis som har utvecklats under flera år säger att vi ska bevilja permanenta uppehållstillstånd om vi tror att en konflikt kommer att ta lång tid, och konflikten i Syrien ser tyvärr ut att kunna ta lång tid."
Jag är inte ute efter att vare sig helgonförklara Danielsson och Ekeroth eller att dumförklara Johansson och Billström. Min övertygelse är däremot att staten har moraliska och politiska skäl att ta ansvar för den gravt misskötta invandringspolitiken. Att regeringarna under flera år lät Barnläkarföreningen och Migrationsverkets ledning styra invandringspolitiken är faktiskt inte något som tio år senare ska slå sönder livet för den unge målaren Maruf.
Kerstin Ranvik och andra i Finspång som ställer upp för Maruf ställer också upp för ett bättre Sverige. Vi kan inte ha det så att kriminella invandrares "anknytning" till Sverige bedöms vara för stark för att de ska kunna utvisas samtidigt som Marufs och andra skötsamma arbetares anknytning till ett fjärran skitland de lämnade som barn, ses som starka skäl för att de ska utvisas ur Sverige. Här behövs en bättre politik. Det står helt klart.