Jag kan ge förslag på reformer, på samhällsnormer och strukturer som behöver förändras. Det är både energikrävande och frustrerande att driva frågan. Men det måste göras och det krävs många röster.
Fast frågan är komplex. Det ska tyckas på rätt sätt för att inte trampas på tårna. För det är växa vi ska göra, vi företag. Anställa. Skapa arbetstillfällen. Det muttras när jag lyfter fram kvinnor som faktiskt inte vill växa utan är nöjda med att driva soloföretag - för vi anses inte vara ”rätt sorts” förebilder. Det är ju ändå viktigast att vi kvinnor satsar på ”tech och tillväxt och riskkapital och anställer och vi borde finnas i fler branscher. Eller hur, Lina?” Ja, självklart borde vi finnas i fler branscher. Män med. Vi ska ha samma förutsättningar som män att växa, och vi behöver mer kapital för kapital ger makt.
Men något skaver. Varför cirkulerar frågan så hårt kring dessa frågor? Kan det faktiskt vara så att vi vill vara företagare inom andra branscher? Har någon ens ställt den frågan? En florist är knappast ett offer för att hon valt den typen av bransch. Hon har gjort det för att hon vill vara florist. Eller frisör. Att lyfta de kvinnodominerade branscherna och göra även dem legitima är viktigt - för de är också viktiga förebilder! Världen går knappast under om vi blir fler företagare, oavsett bransch. Eller hur?
Skönhetsbranschen är ett annat exempel. När jag vill lyfta den så ska det inte göras för det är ju en så “generaliserande” bransch? Och om inte det är problemet så ska det diskuteras om skönhet egentligen är något som finns på grund av männen för att vi ska göra oss vackra inför dem - och då är det en sektor skapad av patriarkatet. Eller, okej, det är väl bra att prata skönhet om vi lyfter Bianca Ingrosso då. För Bianca är ju bra. Trots att hon är en influencer.
Ja, jag raljerar lite. Men ni fattar.
Vi kvinnor blir återigen dömda. Vi är för smala, för tjocka, för högljudda, för att vi tar för oss eller inte tar för oss. Låt inte även företagandet hamna där. Döm inte oss kvinnor för de typer av företag vi väljer att starta, äga och driva. Oavsett storlek, oavsett bransch.
Jag vill inte höra en enda kvinna till som lättat pustar ut när jag på föreläsningar säger att hon faktiskt får driva sitt företag precis som hon vill - och låta det vara hur spretigt hon vill. Vi blir så itutade i hur företagandet ska se ut att vi börjar döma oss själva. Det finns ingen som kan bestämma hur du ska göra eller vad du ska göra i ditt företag (inom lagens gränser såklart) förutom du själv. Det är oskrivna förväntningar som så lätt styr för mycket.
Att göra som du själv vill är det som är så härligt! Tänk vilken magisk grej det är att få styra över din egen tid - fritt och flexibelt - och tjäna pengar på det du själv har skapat. Det är så jag jobbar. Jag låter helt enkelt företagandet vara mitt verktyg för att bygga mitt liv. Livsstilsföretagande, helt enkelt. Jag kan gasa eller bromsa som jag vill. Känslan som kommer av den egenmakten är ljuvlig. Jag har bestämmanderätt över mina pengar och över min tid. Tänk om vi pratade mer om sådant istället för vilken bransch, tillväxtpotential och omsättning vi har. Att framgången faktiskt kan få vara just det. Det kan faktiskt vara så att det får fler kvinnor att starta företag.
Lina Skandevall är PR-konsult som skriver krönikor i NT