Presidentens och hans partis attacker på rösträtten för att orättmätigt klamra sig fast vid makten hade misslyckats. Folkets vilja segrade, elektorerna gjorde sin plikt och bekräftade valet av Joe Biden som president.
Dessvärre är detta knappast slutet på historien. Donald Trump lär aldrig erkänna sig som den loser han är, en riktigt ”bad loser”, utan odlar med all kraft den falska dolkstötslegenden, att en Bidenledd demokratisk konspiration berövade honom segern.
Demokratins styrka visade sig också i rättssystemets totala och bestämda avvisande av substanslösa överklaganden av valresultaten. Styrkan visade sig också i det högsta valdeltagandet i modern tid, vilket sannolikt fällde Trump.
Men svagheterna har också synts.
Trots att valdeltagandet blev rekordhögt, cirka 67 procent, är det ändå jämfört med många europeiska demokratier lågt. USAs valsystem stänger effektivt ute stora grupper från rösträtten. Enskilda eldsjälar har gjort enorma insatser för att bl a få svarta kvinnor att registrera sig för att få rösta. Det är en skam att det ska behövas.
I de flesta mogna demokratier arbetar alla partier för att undanröja hinder så att alla ska kunna rösta. I USA kämpar fortfarande främst republikanerna för att begränsa röstandet i grupper där man känner svagt stöd. Man skär ner antalet lokaler där man kan registrera sig och rösta, man försöker begränsa möjligheterna till poströstning och förtidsröstning och ritar om valdistriktsgränser för att begränsa motståndarväljares inflytande.
Att nå förbi detta och göra som de flesta andra demokratier, arbeta brett för att höja valdeltagandet, försvåras av den fundamentala misstron mellan partierna i USA.
Tyvärr är polariseringen inget nytt. Den har skärpts ända sedan andra världskrigets borgfred under president Roosevelt.
McCarthyismens häxjakt på socialister på 50-talet, verkliga och påhittade, följdes av heta strider om de svartas rättigheter, särskilt i Södern. Vietnamkrigets motsättningar liknade inbördeskrig och fördjupades av Watergateskandalen och morden på bröderna Kennedy och Martin Luther King.
På senare tid har kampen stått oförsonligt hård om sjukförsäkringen, invandringen och miljöpolitiken. Särskilt het står striden om klimatförstörande fossila bränslen, främst kol, och utarmningen av gamla industribygder där miljontals f d arbetare har lämnats vind för våg. Och nu Trumps galna myter som oroväckande många av hans väljare tror på.
Att efter 70 år av strid gå in för ”bipartisanship”, samarbete mellan partierna, för att forma ett gemensamt demokratiskt fundament lär bli president Bidens absolut främsta uppgift. Han har redan tydligt proklamerat sig inte bara som demokraternas, utan alla amerikaners president.
Biden lär dock aldrig klara uppgiften själv, eller med bara sitt eget partis stöd. En helt avgörande insats måste levereras av de republikaner som rimligen inser att Trumps konspirationsteorier är farligt ansvarslösa. De måste bryta med honom, räcka Biden handen och inleda processen mot åtminstone någon grad av försoning.
Annars kan utvecklingen i USA bli riktigt farlig för oss alla.