Det är en klok tanke. Det kommer knappast att räcka att utnyttja det berättigade missnöjet mot regeringen, sådant kan snabbt slå tillbaka. Det lär inte heller räcka att riva upp borgerliga beslut man ogillar.

Bara några exempel: 

• Man kan nog relativt enkelt sätta stopp för privata vinstmaximerande skolor, men hur gör man för att ta hand om alla deras elever och göra dem och deras föräldrar nöjda med alternativet?
• Man kan säkert sätta stopp för dyra system med inhyrda privata läkare och sjuksköterskor. Men hur får man de resurserna att istället fungera väl inom den offentliga sjukvården? Hur gör man för att undvika att färre hyrläkare ger längre köer och större läkarbrist?
• Kommuner och regioner kan säkert avstå från kortsiktigt lönsamma, men långsiktigt dyrbara, utförsäljningar och återförhyrningar av kommunala lokaler. Men kan man köpa tillbaka det som redan är sålt? 

Det räcker alltså inte med att stoppa sådant som är fel. Själva återtåget från det alltmer ojämlika vinstmaximerande samhället måste också tänkas igenom – och framför allt måste man utforma vägen framåt. Arbetarrörelsen måste än en gång skapa de stora offensiva reformer som alltid har varit socialdemokratins framgångsrika kännemärke. 

Själv tror jag att några områden är extra viktiga:

Socialdemokratin måste hitta en väg att förse både offentlig verksamhet och näringsliv med den kvalificerade arbetskraft som behövs. Det är nödvändigt både för att klara kvaliteten i välfärden, den ekonomiska tillväxten (och därmed skatteunderlaget) och komma åt arbetslöshet och utanförskap. Att kunna förse skola och välfärd med kompetent personal är även en nyckelfråga för att återskapa rättvisan mellan stad, landsbygd och utsatta förortsområden. 

Här räcker det inte att höja lönerna för att popularisera vården och industrin. Det krävs både omfattande reformer av arbetstider och arbetsmiljö och en större satsning på kompetensutveckling, yrkes- och vuxenutbildning än vi har sett sen arbetsmarknadspolitikens framväxt efter kriget. Här krävs stora gemensamma insatser från staten, kommunsektorn, näringslivet och arbetsmarknadens parter i en samlad kraftansträngning som vi inte har upplevt på mycket länge. 

Det handlar också om att vända de växande klyftorna och segregationen. Att lyckas med arbetsmarknadspolitiken och kompetensförsörjningen är en absolut nyckelfaktor även i detta, för arbetslöshet och utanförskap är en tung orsak till ojämlikheten. Men det krävs mycket mera, främst en skattereform med både finansiering av välfärden och ökad jämlikhet som avgörande mål. 

Detta är verkligen ingen lätt uppgift. Det är ändå lovande att s-partiledningen nu börjar i rätt ände, med en gedigen analys av samhällets utveckling de senaste årtiondena som grund för en ny politik. Annars är risken påtaglig att man bara fokuserar på att riva upp sådant man ogillar, men missar byggandet av det nya som formar socialdemokratins vision av morgondagens samhälle. 

Till detta nya hör också att välfärdssektorn behöver gå i spetsen för att nyttja ny teknik på ett sätt som både effektiviserar och bidrar till att medborgarna får ut mer av den gemensamma verksamheten. Inte minst handlar det om att lösa orimligheter som att olika regioner inte kan ta del av andras journaler eller att olika fusk- och brottsbekämpande myndigheter inte är digitalt kompatibla. 

Med rätt framtidsidéer kan socialdemokratin också lägga grunden för ett attraktivt valbudskap. Välfärd, jobb och jämlikhet slår marknadsskola, invandringsstopp och skattesänkningar varje dag i veckan. 

Göran Färm före detta EU-parlamentariker för Socialdemokraterna