Var man kommer ifrån säger naturligtvis inte allt om var man står idag eller om vartåt man är på väg. Men att våra ursprung präglar oss; det tror jag att de allra flesta håller med om. Det gäller också politiska partier. Partier som kommer underifrån och som till en början betraktades som mer eller mindre paria av sina samtida makthavare; de har kort sagt mer gemensamt med varandra än med partier som har bildats ovanifrån. Med "gemensamt" menar jag främst gemensamma insikter och referensramar om hur det är att steg för steg öka i makt och inflytande utan att för den sakens skulle glömma varifrån man kommer.
Partier som bildats ovanifrån som till exempel Moderaterna och Liberalerna har oftast haft syftet att skydda och bevara sådant som nationalistiska intressen eller den "fria ekonomins intressen" i stort. Partier som bildats underifrån och som växt och utvecklats har däremot oftast siktet inställt på att förändra och/eller på att försvaga makthavarna.
Socialdemokraterna är vårt lands främsta exempel på ett underifrånparti som på endast 30-40 år kom att etablera sig som det helt dominerande regeringspartiet. Partiets rötter består delvis av tämligen obskyra idéer om våldsamma socialistiska maktövertaganden som bars fram av en del ganska så udda och slitna personligheter. Den snabbt växande arbetarklassen som vällde in från landsbygden för att arbeta i de växande städernas fabriker anslöt sig allteftersom till den fackliga/politiska rörelsen som krävde reglerad arbetstid, rösträtt och yttrandefrihet. Socialdemokratin övertogs alltmer av reformistiskt och förnuftigt folk som satte vanligt folks materiella villkor i centrum. Och så har det förblivit. Inte alltid förstås. I takt med att S utvecklades till ett alltmer markant maktparti så har man också utmanats av andra partier.
Det tveklöst allvarligaste hotet mot socialdemokratin utgörs av SD. Partiet har under de senaste fyrtio åren stigit ur sin pariapuppa och är sedan valet 2022 näst största parti i riksdagen. Partiet har rasistiska rötter och en hel del obskyra och underliga personer med nynazistiskt våldsamma kopplingar har passerat revy under åren som gått. SD är ett typiskt underifrånparti som framförallt lyckats mobilisera ett växande väljarstöd utifrån det stora missnöjet med den socialdemokratisk/moderata statens misskötta invandringspolitik som på många sätt ställt till problem i vanligt folks livsmiljöer i stort.
Under i vart fall 15 år har SD utgjort centrum i den svenska inrikespolitiken. Både S och M och numera även Centerpartiet har från och till gått i politiskt baklås på grund av Åkessons sverigedemokrater. Sedan valet 2022 har den politiska scenen förändrats. Underifrånpartiet SD utgör underlag för den moderate statsministern Ulf Kristerssons regering. Två av de tre största partierna ingår därmed på samma sida. Vilket sätter S i ett svårt läge som oppositionsparti. Som läget ser ut för dagen så har S två alternativ inför valet 2026. Antingen försöka få till en koalition med flera småpartier. Vilket inte är så muntert. Att regera med småpartier innebär en hel del konstig politik. Alternativet är att försöka bilda en allians med M efter nästa val. Men M har redan majoritet tillsammans med SD. Ska S lyckas tränga sig in så måste man vara bättre för M än vad SD är. Och dit känns det ganska långt för dagen. Att S och SD skulle regera ihop håller jag för mer eller mindre otroligt. Underifrånpartier är alltför lika varandra för att kunna tåla varandra.
Widar Andersson är tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna och tidigare chefredaktör och politisk redaktör för Folkbladet. Han skriver krönikor ur ett oberoende socialdemokratiskt perspektiv.