Jag tänker till exempel på den förre försvarsministern Mikael Odenberg (M). Vi kom in i riksdagen samtidigt, och jag undrar om det över huvud taget finns någon som jag verbalt har bråkat med lika mycket. Ett bråkande som lade grunden till ömsesidig uppskattning.
Jo, det finns förstås partivänner som även är riktiga vänner, men också några som jag inte direkt längtar efter att återse. Det jag försöker säga är att vänskap inte alltid följer de partipolitiska gränserna.
Det går att tycka om människor även om man har olika åsikter om skattetrycket eller försvarsbudgetens storlek. Mina erfarenheter säger att det spelar minst lika stor roll om vederbörande har samma slags humor som du och om ni har gemensamma fritidsintressen.
Viktigast av allt är nog om den moraliska och etiska kompassen pekar åt samma håll.
Jag skriver det här apropå den senaste tidens bråk i Norrköpings kommunledning. Jag tror inte att du har missat att det under några veckor var rejält turbulent. Det som började med den glada nyheten om en stor affärsetablering i Marviken förvandlades till ett politiskt storbråk och en parlamentarisk kris. Liberalerna lämnade samarbetet. Nu har det lugnat ner sig. Liberalerna har kommit tillbaka och det har kallats till presskonferens och meddelats att samarbetet fortsätter som tidigare.
Jag är rätt nördig och läser det mesta om politik, men jag kan ha missat en del i det här dramat. Ibland har jag nästan känt mig som när grannarna i lägenheten bredvid skriker och gapar åt varandra. Jag hör inte allt och förstår inte riktigt vad det handlar om och vill egentligen inte lyssna på det som uppenbarligen är privat. Det är dock svårt att låta bli, helt enkelt därför att deras bråk påverkar min tillvaro.
Jo, jag har förstått att bråket handlar om Marviken och förhållandet till företaget som i dag äger anläggningen Jag har full förståelse för Sophia Jarl (M) och andra i just den sakfrågan, men som bekant har bråket handlat om mycket mer.
Det har riktats grova anklagelser om jäv och härskartekniker och det har krävts avgångar.
Återigen, det är inte konstigt att det bråkas i politiken. Det anmärkningsvärda är att man tar heder och ära av varandra i brev och offentliga uttalanden. Det märkliga är när sakfrågan överskuggas av personliga påhopp och när bråket därmed övergår till något som känns mer privat än politiskt.
Därför har jag svårt att tro att lugnet har lagt sig över kommunledningen i Norrköping. När det gäller sakfrågor är det nästan alltid möjligt att hitta en kompromiss. Det är därför som det till exempel är möjligt för Moderaterna och Socialdemokraterna att regera tillsammans i Linköping.
Om man har olika uppfattning om hur mycket pengar en verksamhet behöver, då går det för det mesta att mötas i mitten. Alla kompromisser är inte bra, och därför är det oundvikligt att det ibland blir omröstningar. Det svider att förlora, men om voteringen handlar om en sakfråga är det ofta möjligt att gå vidare och framför allt, det är möjligt att hålla isär sak och person.
Det är betydligt svårare att kompromissa om någon tycker att jag är jävig eller diktatorisk eller en skitstövel i största allmänhet. Det är liksom inte ens i teorin möjligt att kompromissa och enas om att jag bara är lite jävig eller bara delvis en skitstövel. I den typen av frågor finns det inte samma nyanser, som i sakfrågor utan det blir nästan bara vitt eller svart.
Återigen, den här typen av personliga strider är nog oundvikliga i en miljö där det finns mycket makt. Men det är en förlust för alla när sakpolitiken drunknar i konflikter där det inte finns några lyckliga slut, eller ens några slut över huvud taget.
Lars Stjernkvist
Lars Stjernkvist är tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Norrköping och numera frilansande skribent