”Jag är lite kladdig av mig när jag är berusad”, förklarar han för reportrarna, ja till och med att hon värjt för hans närmanden. Men frivilligheten i det som sedan hände fanns inga tveksamheter kring, slår Lambertz fast. I själva verket är kvinnan i fråga en bedragerska, menar han. Och nämner henne vid namn.
Lambertz är en av många män som nu tycks ta revansch efter en period av framsteg för jämställdheten. Två andra är ledarskribenten Fredrik Virtanen och komikern Soran Ismail. De båda anklagades för flera fall av våldtäkt och sexuellt ofredande i samband med metoo, men friades i lagens mening. I stället har två av kvinnorna som anmält dem fällts för grovt förtal.
Det är inga unika fall. I senaste programmet av SVT:s Veckans brotts berättades att tio kvinnor dömts för samma brott, efter att ha berättat om sina upplevelser. Det spektakulära med just Virtanen och Ismail är att de även fick en form av upprättelse via media. Uppdrag Gransknings program Efter #metoo som kom 2018, och SVT:s dokumentär Persona non grata som kom nu i april, fick båda utstå hård kritik från feministiskt håll för att vara starkt vinklade till Virtanen respektive Ismails fördel.
Även Paolo Roberto sällar sig till männen som nu tar sin revansch. För ett år sedan greps han på bar gärning vid ett sexköp. Morgonen efter lät han mycket ynklig och ångerfull i TV4:s morgonsoffa. ”Hon var säkert dittvingad”, spekulerade han, och gjorde sig därmed till föremål för utredning om oaktsam våldtäkt. Men utredningen lades som så många andra i sitt slag ner, och efter ett år av frysbox var det här om veckan dags för comeback. I poddarna Den sista måltiden och Hur kan vi, får Roberto prata ut om den tuffa tiden och vägen tillbaka. Vatten tycks onekligen ha runnit under broarna. Det enda han nu ångrar nu är att ha varit otrogen och att ”drevet från feminister och vänstern” drabbat hans familj.
Ett steg fram och två bak. Feminismen mobiliserar, patriarkatet slår tillbaka. Och den som satt sitt hopp till min generation har skäl att tvivla. För just där i våras, i fönstret mellan Soran och Paolo, när alla pratade om att fem kvinnor mördats på tre veckor av en närstående man, blåste det upp till storm i kring realitysopan Paradise Hotel.
Under en kväll ägde nämligen två sexuella övergrepp rum. Produktionen reagerade inte nämnvärt förens tittarstormen kom. Efter händelsen har tidigare deltagare trätt fram och berättat hur övergrepp i programmet systematiskt mörkats.
Det verkar inte bättre än att varje liten del av samhället fortsätter försvara, omhulda och ursäkta männen. I allt vad de gör och i deras gränslösa sexualitet. Rätten, lagen, media och kulturen— när det väl gäller tar de alla männens parti. Den kvinnliga versionen av sanningen sätts i ett ljus av lögn, överdrift och konspiration. En rak linje går till de 318 våldtäktsanmälningar som NT i tisdags rapporterade att norrköpingspolisen fått in de fyra senaste åren, där elva lett till fällande dom. ”Siffrorna sticker inte ut i förhållande till tidigare år”, skriver man. Med andra ord: vi står still.
Någonstans i tunneln finns ett ljus för jämställdheten. Men det är inte här.
Melinda Kandel
är städerska, vänsterpartist och skriver krönikor för NT