Rösten kom ur en högtalare, men den talade inte om trafikläget. Den sa:
Meddelande från Jernhusens övervakningscentral. Det är inte tillåtet att tigga i stationshuset. Sluta genast med detta, annars kommer väktare tillkallas.
Efter någon minut kom rösten tillbaka. Nu ropade den att väktare var på väg.
Mannen som för en liten stund sedan berättat för mig att han inte ätit på ett dygn och frågat om pengar till lite mat, rörde sig långsamt mot entrédörrarna och snöovädret utanför.
Han hade inte stört mig. Inte någon annan heller, av vad jag kunnat se. Bara ställt sin enkla fråga och gått vidare till nästa.
Väntsalen är en plats dit många kommer för att få lite värme och vila, ibland också lite pengar. Jag kan inte minnas att platsen någonsin fått mig att känna mig otrygg, eller ens störd. Fram tills den här dagen då, när väntsalen plötsligt blivit en plats där utsatta människor blottas och förnedras med hjälp av kameralins och högtalare.
Michael Englund är säkerhetschef hos fastighetsägaren Jernhusen, och är ansvarig för kameraövervakningen. Han berättar att realtidsövervakningen och utropen gjorts efter att en hyresgäst ringt in och klagat. Vem hyresgästen är säger han inte, men han bekräftar att det är ett företag i lokalen.
Han är däremot inte nöjd med historien jag berättar.
– De utrop du beskriver är inte förenliga med hur vi ska ropa ut. Det är inte meningen att vi ska peka ut människor som syndabockar.
I stället för att ”peka ut” tiggeriet menar Michael Englund att man borde ha ropat att ”det ordningsstörande beteendet ska upphöra”.
När jag frågar om det verkligen är ordvalet som är problemet och inte utropet i sig håller Michael Englund däremot inte med. Även om han betonar att kamerorna i första hand finns för att motverka och bekämpa brott, tycker han också att det fyller sin funktion mot exempelvis tiggeri.
– Om det är att man är framme och stör människor när de sitter och väntar på tåg och eller alkoholförtäring och hög musik, så tror jag att det är relevant.
Jag kommer att tänka på kamerorna som nyligen satts upp i Hörsalsparken. När ska de kompletteras med högtalare som kan ropa ut över stan när någon knäcker en långburk?
Ju mer övervakning desto bättre, verkar ju vara det nya mottot i Norrköping. Borgerlig samverkan har utlovat ännu fler kameror på olika ställen, och kommunen har varit så hängiven att man hamnat på fel sida lagen när man jagat bidragsfuskare genom att smygfota människor i deras hem.
Det hela följer förstås en större trend. Politiken öppnar ständigt för mer övervakning och kontroll på bekostnad av den personliga integriteten. För att bekämpa brott, sägs det. Samtidigt drivs en politik som ökar den redan snabbast växande ojämlikheten – något forskningen pekar ut som ett säkert sätt att också öka kriminaliteten.
Ofta ligger nog ingen ond tanke bakom. I vårt samtal talar Michael Englund länge om sitt och Jernhusens arbete med människor i social utsatthet. Hans engagemang i frågan går inte att ta miste på.
Medmänskligheten har dock en gräns, som går när kunder och hyresgäster, som ofta har ett ekonomiskt intresse i att hålla socialt utsatta människor borta från sina verksamheter, ringer in och klagar. När det sker står inget mellan värdegrunden och det förnedrande utropets vapen, så länge det används med lite finess.
Övervakningssamhället är inget annat än en dystopi. Om vi ska kunna göra något åt såväl den sociala utsattheten som kriminaliteten måste lösningen sökas i ekonomisk omfördelning.
Melinda Kandel är vänsterpartist och krönikör i NT
Fotnot: Dystopi är en negativ vision av framtiden. Motsatsen är utopi.