Oron för demokratins bevarande växer

På 1990-talet växte optimismen när demokratin spreds snabbt. Sovjetdiktaturen brakade samman och de kommunistiska satellitregimerna i Östeuropa störtades.

Det krävs beslutsamt motstånd mot attackerna på demokratin. De som låg bakom stormningen av Capitolium bör självklart sättas i fängelse. EU bör avbryta medlemskapsförhandlingarna med Turkiet och snarast strypa EUs stöd till Polen och Ungern, skriver Göran Färm.

Det krävs beslutsamt motstånd mot attackerna på demokratin. De som låg bakom stormningen av Capitolium bör självklart sättas i fängelse. EU bör avbryta medlemskapsförhandlingarna med Turkiet och snarast strypa EUs stöd till Polen och Ungern, skriver Göran Färm.

Foto: Burhan Ozbilici

Krönika2021-09-10 21:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kina började öppna sig mot omvärlden. Nelson Mandela frigavs, apartheidregimen röstades bort och demokratin vann även i Sydafrika. Sydamerikas sista militärdiktaturer försvann. 

Idag växer istället oron. 

Trumpanhängarnas stormning av USA:s kongress var ett oerhört slag mot USA:s roll som en demokratins stöttepelare. Angreppen på medierna, oppositionen och rättsväsendet i Polen, Ungern och Turkiet blir alltmer förfärande. Terrorattacker från högerextrema och islamister skapar skräck, misstro och polarisering, liksom kriminella nätverks grepp över utsatta områden. Det demokratiska världssamfundets oförmåga att hantera övergrepp som de i Syrien och Afghanistan är ett tragiskt nederlag. I Kina, Ryssland, Sydafrika, Brasilien, Venezuela går det mesta åt fel håll. 

Centerledaren Annie Lööf höll nyligen ett alltför lite uppmärksammat sommartal, som hon främst ägnade åt oron för demokratin. Slutsatsen var att vi i tid måste stärka grundlagarna, liksom rättsväsendets och mediernas kraft och oberoende.

Tysklands president Frank-Walter Steinmeier besöker Sverige och vädrar liknande oro från tysk horisont. I en DN-intervju pekar han på hur de sociala medierna har förändrat klimatet, från demokratiska samtal till enögt raseri och hot om våld. Förtroendet för både medier och demokratiska institutioner urholkas när de ständigt utsätts för misstänkliggörande och hämningslösa angrepp. 

Problemet handlar inte bara om förtroendet för politiska institutioner, utan om tilltron till samhällets ryggrad i form av vetenskap, oberoende myndigheter, polis, public service. Rasism och islamism, konspirationsteorier och nättroll, vaccinmotstånd och blåljussabotage visar en djupt problematisk utveckling, där demokratins grunder attackeras. 

Vad ska vi göra då? 

Det krävs beslutsamt motstånd mot attackerna på demokratin. De som låg bakom stormningen av Capitolium bör självklart sättas i fängelse. EU bör avbryta medlemskapsförhandlingarna med Turkiet och snarast strypa EUs stöd till Polen och Ungern. Lägger dessa länder inte om kursen bör de uteslutas ur EU-gemenskapen, som gäller så mycket mera än bara handel och ekonomi. FN måste få mycket starkare stöd. 

Dessutom måste institutionerna och regelverken stärkas, exempelvis stödet till press och public servicemedier. Det ekonomiska, moraliska och politiska stödet till polis och rättsväsende måste uppgraderas snabbt och rejält. Samhället och operatörerna måste utveckla regler för vad som är acceptabelt i sociala medier. Hot måste beivras. 

Inte minst måste samhällets företrädare, politiker likaväl som offentliga tjänstemän, skola och vård, som Steinmeier påpekar, bättre nå ut till alla de som är oroliga, känner sig hotade och tvekar om vart samhället är på väg. Partierna, folkrörelserna, kulturen måste hitta nya vägar att nå ut till fler och få offentligt stöd för det. De övertygade extremisterna lär vi inte nå, men alla de andra vars förtroende för samhället vacklar, men som ändå i grunden tror på demokratin, måste vi mera aktivt söka upp, stödja och samtala med. 

I grunden handlar det om att alla genuina demokrater – från höger till vänster – gemensamt och kompromisslöst behöver kämpa för de värden demokratin bygger på: frihet, tolerans, dialog, respekt, rättssamhälle. 

Det är ingen lätt uppgift, men kanske den viktigaste av alla. 

Göran Färm 

F d Europaparlamentariker för Socialdemokraterna