Lars Stjernkvist
När jag skriver det här är det något dygn kvar till avspark i ytterligare en ödesmatch för IFK Norrköping, mot Västerås SK hemma. Jag vet, det är bara en fotbollsmatch och jag vet att det finns mycket annat som är mycket viktigare.
”Bara” är emellertid inte så bara i det här sammanhanget. Matchen handlar om poäng och placeringar och en plats i högsta divisionen, men den handlar också om en stads självkänsla. Det är inte bara alla som gillar fotboll som lider när det går dåligt för IFK Norrköping. Vi har ett anseende som fotbollsstad, och det behöver försvaras.
Det här visste förstås IFK-s dåvarande ordförande och nyligen bortgångne Peter Hunt när han tog kontakt med mig och kommunen för ett drygt tiotal år sedan. Det var tuffa tider för IFK både sportsligt och ekonomiskt, då som nu. Jag ska inte dra alla turer i våra diskussioner, utan konstaterar bara att kommunen sa nej till stöd. Jag tyckte emellertid inte alls att det var konstigt att IFK prövade alla möjliga alternativ, och jag är helt säker på att IFK förstod att kommunens ledning inte för ett ögonblick underskattade IFK-s betydelse för staden.
Vän av ordning kan förstås fråga sig om det spelar någon större roll om det blir stolpe in eller stolpe ut för IFK, om laget spelar i den första eller andra divisionen. Självkänslan, visst, men betyder det något för kommunen i stort?
Jag tror det spelar en väldigt stor roll om det finns riktigt framgångsrika verksamheter i Norrköping.
Det betyder inte att kommunen ska pumpa in pengar. Fotboll på elitnivå är idag en betydande affärsverksamhet och det finns stora TV- och andra kommersiella intäkter. Elitfotbollen är ungefär lika affärsmässig som pappersindustrin, för att nämna ett annat område där Norrköping sannerligen sticker ut. Det sägs ibland att Norrköping var en industristad, men det är inte sant. Norrköping är en industristad, en av landets viktigaste för skogsnäringen.
Vi kan inte vara bäst i allt, men vi är basketens huvudstad och vi har en lång tradition som kultur och inte minst musikstad och under senare år har vi blivit en framgångsrik kommun inom forskning och utveckling. Här finns världsledande forskare inom visualisering och tryckt elektronik.
Jag har skrivit det förut och jag gör det igen; för mig är det obegripligt att kommunens nuvarande politiska ledning målar upp en slags konflikt mellan eliten och bredden, åtminstone när det gäller kulturen. Självklart ska man vända på varje krona, men det anmärkningsvärda är bristen på stolthet över att vi i vår stad har personer och verksamheter i världsklass.
Framgång föder framgång, och det är ett av skälen till varför vi ska sträva efter att vara riktigt bra inom några områden. Dessutom lever vi i en tid då allt fler kan välja var de vill bo. Många måste förstås flytta till orter där jobben finns, men många jobb kan utföras nästan var som helst. Jobben skapas där människor vill bo.
Framgångsrika verksamheter gör vår stad mer attraktiv. Det finns emellertid ett ännu viktigare skäl till varför det är viktigt med riktigt framgångsrika verksamheter. Norrköping ska vara en kommun där du inte behöver flytta för att utvecklas. Åter igen, vi kan inte vara bäst i allt, och självklart finns det många som vill röra på sig av alla möjliga skäl. Men det är viktigt för en kommun av vår storlek att det är möjligt för en del att bli riktigt bra på det de gör utan att behöva lämna Skärblacka eller Vilbergen. Därför blir jag glad av väldigt många skäl när någon tar stegen från kulturskolan i Norrköping till vår egen internationellt högklassiga symfoniorkester.
När du läser detta har jag kanske bänkat mig för att se IFK-s match mot Västerås. Om en stund kommer jag förhoppningsvis att skrika mig hes när Totte Nyman gör mål och jag gör det trots att jag inte ens är en riktig IFK-fantast.
Jag gör det därför att jag älskar att bo i en stad där det är möjligt för en knatte på ståplatsläktaren att ta steget ner på planen och utvecklas till en ledare och förebild.
Lars Stjernkvist
Lars Stjernkvist är tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Norrköping och numera frilansande skribent