Musikhjälpen och gåvobevis räddar inte världen

På måndag kommer Musikhjälpen till stan. I en vecka kommer Brita Zackari, Anis Don Demina och Oscar Zia sitta i en glasbur på Gamla torget, underhålla och skramla pengar till välgörande ändamål. I år är temat: För en värld utan barnarbete.

Brita Zackari, Oscar Zia och Anis Don Demina är trion som kommer ska leda årets Musikhjälpen.

Brita Zackari, Oscar Zia och Anis Don Demina är trion som kommer ska leda årets Musikhjälpen.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Krönika2021-12-10 21:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konceptet har genom åren blivit succé. Julefriden kommer med ömhet om dem som har det svårt, och vi skänker pengar som aldrig förr till välgörande ändamål. Men något skaver med ropen till vårt samvete, som hopar sig kring jul. Avstå en julklapp— köp ett gåvobevis. Ditt bidrag gör skillnad! 

Särskilt bedrövad blev jag här om veckan när jag städade trapphus, och plötsligt mötte amerikanske senatorn Bernie Sanders blick. ”I am once again asking for your financial support” stod under bilden på honom, och syftade på Musikhjälpens insamlingsbössor. Ursprungligen kommer bilden och citatet från Sanders presidentvalskampanj 2020 där han i en video uppmanade supportrarna att skicka pengar till kampanjen. Bilden blev snabbt en meme som spreds över internet i olika skämtsamma sammanhang, och på den vägen hamnade den också här. En särskilt illa vald plats.

Vi ska återkomma till varför. Men först ett par saker om världens humanitära kriser.

Barnarbete, klimatkatastrof, vattenbrist och krig är några av de teman Musikhjälpen haft under åren. Men ingen av dessa kan botas med välgörenhet. Hade hälften av julklappspengarna lagts på gåvobevis hade mer kunnat göras för fler, men kriserna hade levt kvar. 

Se bara på världens rikaste män. Jeff Bezos, Elon Musk och Bill Gates tillhör topp fem och talar alla gärna om pengarna de skänker till välgörande ändamål. Och visst är det stora summor. I jämförelse med deras samlade förmögenheter är det dock småpotatis. Efter alla gåvor ser de fortfarande inget slut på sina rikedomar. Samtidigt pågår död och lidande i stora delar av världen. Oxfams ojämlikhetsrapport från 2019 visar att den rikaste procenten äger mer än dubbelt så mycket som 6,9 miljarder människor. Hade de varit generösa på riktigt hade de kunnat sätta stopp för lidandet. Men de vill inte.

Inte heller när det kommer till orsak har välgörenhet med saken att göra. Snarare är fattigdomen i världen, som ligger till grund för så många andra humanitära kriser och katastrofer, konsekvenser av västvärldens rovdrift på naturresurser. Storföretag exploaterar människor och natur i länder som en gång utnyttjades som västs skattkammare i form av kolonier. 

I december rycker godheten återigen ut i världen. Serveras vi en gala, en musikhjälpenshow eller bilder på svältande barn, kan vi ge ett litet bidrag. Kanske känner vi hopp. Kanske känner vi att så här, så kan vi faktiskt förändra världen. Och så kommer en flyktingkris, och en folkrörelse ställer sig på Stockholms centralstation och säger: Refugees welcome! och skänker kläder och pengar och öppnar sina hem. Några veckor senare är allt som vanligt. Den utsträckta handen dras tillbaka. Bill Gates stoltserar med sin stora generositet.

Sanders, som inte bara är amerikansk senator, utan även uttalad socialist, ser malplacerad ut där på väggen. Hur hade han egentligen velat lösa världsproblemen? Kanske genom att beskatta de rika. Eller stödja sociala rörelser i andra länder. Knappast genom att vädja till rika världens goda vilja.

Med andra ord, är allt dåligt med välgörenhet?

Nej, låt mig säga det tydligt. I en obarmhärtig värld kan det aldrig vara fel att vara en medmänniska. För all del: köp ett gåvobevis. Skänk en vinterjacka till den som ingen har.

Men när granen börjat barra— glöm då inte alla de som blev kvar.

Melinda Kandel

Skrivande städerska, vänsterpartist och krönikör i NT