Med de orden om krig och fred inledde Ulf Kristersson organisationen Folk och Försvars rikskonferens i Sälen i söndags. För nästan tre år sedan, den 19 januari 2022, recenserade jag Norrköpingsförfattaren Göran Holms nya bok "Civilisationen krackelerar": Mitt sammanfattande omdöme om boken var att "Göran Holm skickligt bygger upp stämningen och oron. Handlingen är kusligt tänkbar och möjlig."
De där kvällarna i januari 2022 då jag läste de 341 sidorna i Holms bok så dominerades nyhetssändningarna och partipolitiken av Rysslands alltmer aggressiva ton mot Ukraina och mot Nato; det fullskaliga militära angreppet var på gång.
I Göran Holms bok är året 2027. En åldrande Vladimir Putin har beslutat om ett anfall mot Sverige för att skaffa sig fri väg ut till Atlanten. Norrköping är ett av de strategiska målen för det ryska angreppet. Det är inget fullskaligt krig som ryssarna planerar. De aktiverar istället sina sedan länge utplacerade infiltratörer i Sverige för att spränga broar, elförsörjning, transporter, vattenverk och livsmedelsproduktion."
I Holms bok kommer till sist Natosoldater in i handlingen. Då är Norrköping lika nedbränt, förstört och skövlat som staden var i slutet av juli 1719 då den ryska flottan anföll, plundrade och brände ner det mesta av Norrköping.
Frågan är vad som väntar oss nu? Stannar det vid ett tillstånd av "inte fred men inte krig"? Eller blir det värre än så? Inget vet. Det vi vet är att det pågår punktvisa attacker från främmande makter mot Sverige och mot andra demokratiska länder. Flera säkerhetstjänster runt om i världen rapporterar om mycket starka misstankar om upptrappad så kallade hybridkrigföring från rysk sida. Många incidenter har till exempel drabbat flera av de kablar för kommunikation som finns i Östersjön. Ryssland förnekar konsekvent alla anklagelser. Men som S-ledaren Magdalena Andersson sa i Sälen då hon talade efter statsministern vid Folk och Försvars inledning på söndagen så "tror vare sig jag eller Ulf Kristersson på slumpen".
Det är en klok hållning. Vi behöver därför ha största möjliga beredskap för både krig och fred. Vilket, hur man än vrider och vänder på saken, kräver ett starkt militärt försvar. Det finns idag en stark majoritet i befolkningen och i politiken för upprustning av försvaret och för vårt medlemskap i försvarsalliansen Nato. Det som har hänt är att de två största partierna Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har bytt fot i fråga om medlemskapet i Nato. Vilket är tacknämligt. Vi är ett västland och hör därför hemma i en västlig försvarsförening.
I sin bok "Civilisationen krackelerar" lyfter Göran Holm fram en hel del samhällskritiska synpunkter. Han pekar bland annat på "det naivt öppna och oskyddade Sverige som länge nedrustades på militärer och på poliser, som misskötte invandring och integration och som negligerade behovet av starkt skydd av vitala samhällsinstitutioner för energi och transporter."
I Holms bok är det Norrköpingsborna som får ta den största smällen för bristerna i samhällsförvaltningen. I det disiga gränslandet mellan krig och fred där vi lever nu - i den riktiga världen - kan allt och alla drabbas. Därför är det inget annat än höjd beredskap som duger för folket, landet och för politiken.
Widar Andersson är tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna och tidigare chefredaktör och politisk redaktör för Folkbladet. Han skriver krönikor ur ett oberoende socialdemokratiskt perspektiv.