Jag skrev ”påstås” eftersom han nog aldrig sa de där flitigt citerade orden. Hur som helst, det är banne mig något av det vackraste som (kanske) har sagts.
Politik handlar om just det, att väga olika argument och alternativ mot varandra. Det finns nästan aldrig en enda lösning, en enda väg. Alla politiska frågor innehåller mål- och intressekonflikter. Det kan verka självklart att en rondell behöver byggas, men varje sådant ”självklart” beslut betyder att du som politiskt ansvarig måste välja bort något annat.
När pengarna är begränsade och när det ska tas hänsyn till allas intressen och åsikter, då är det aldrig busenkelt att fatta beslut. Alltså är för mig velandet själva grundmelodin i det politiska samtalet. När någon säger att det bara finns en lösning, då gäller det att se upp.
Låt mig ta två exempel apropå den lokala debatten.
Jag tror inte att det har undgått någon att det finns politiker i Norrköping som inte vill ha vindkraft i Norrköping. De är till och med så kritiska att de säger nej till etableringar innan någon ens har formulerat en ansökan.
Samtidigt är nästan alla ense om att det behövs en ökning av elproduktionen. En kraftig, mycket kraftig ökning. Något måste alltså göras, och vad som än görs finns det för- och nackdelar. Det handlar dessutom om ett område där den tekniska utvecklingen går snabbt. Vi lär oss hela tiden mer, och det enda som är riktigt tvärsäkert är att den som tvärsäkert vet vad som gäller idag behöver byta uppfattning för att vara tvärsäker imorgon.
Missförstå mig inte. Velande är inte detsamma som viljelöshet. Självklart är det viktigt med politiker som har en värdegrund, en inre moralisk och politisk kompass. Jag vågar hävda att den som känner sig trygg i sina grundläggande värderingar är mer benägen att lyssna. Den som har en inre kompass vågar utmana sina egna föreställningar.
Tvärsäkerhet är inte alltid ett tecken på osäkerhet, men ibland, och det är jag nästan säker på.
Mitt andra exempel handlar om den aktuella skoldebatten i Norrköping. Det finns, hoppas jag, en enighet om att se över organisationen. När prognoserna över elevantalet förändras, då måste planer revideras och nya beslut tas. Och det är viktigare med lärare än med skollokaler, och därför är det bra att behovet av lokaler ses över.
Däremot finns det ingen tvärsäker lösning, som jag ser det. Om jag begriper finns det i Norrköpings skolor ungefär 1 400 ”tomma” platser. Dagens skolor skulle alltså kunna ta emot ytterligare så många elever utan att det behövs fler lärare och nya lokaler. Det framställs som oerhört mycket, men det beror förstås på vad man jämför med. Om jag har förstått rätt motsvarar det ungefär tio procent av alla platser. Det är trots allt tio procent, men om föräldrar och elever ska kunna välja och byta skola, då går det inte att komma ner till noll. Återigen, det finns nästan alltid svåra mål- och intressekonflikter och därför är det viktigt att vackla innan man bestämmer sig.
Åter till Gunnar Hedlund. Han var partiledare mellan åren 1949 och 1971 och det krävs nästan att man är i min ålder för att minnas honom. Det där han nog aldrig sa känns emellertid modernare än någonsin. Och snillrikt. Velat är detsamma som vacklat, men det är också en böjning av ordet vilja.
Kanske är det så, att för att få igenom något du verkligen vill så måste du vela. Den som blundar för alla sakliga invändningar får inte mycket gjort.
Lars Stjernkvist är tidigare socialdemokratisk kommunstyrelseordförande i Norrköping och numera frilansande skribent