Efter några veckors resa i Asien, i Japan, Kina, HongKong och Vietnam, och möten med lokal- och rikspolitiker, forskare, ekonomer och ”vanliga människor” infinner sig några reflektioner.
De asiatiska dominanterna Kina och Japan har sina utmaningar framöver, framförallt en befolkningsutveckling med snabbt växande andel äldre och en totalt sett kraftigt minskande befolkning framöver. De utsikterna gör bland annat att Japan jobbar hårt på att öka invandringen, från historiskt några få tusen per år till hundratusentals, kanske miljoner!
Trots den formidabla utmaningen är det uppenbart att de stora asiatiska ekonomierna på senare årtionden har lyckats avsevärt mycket bättre än de europeiska.
Den stora skillnaden under hela 2000-talet har varit Europas oförmåga att mobilisera resurser för framtidsinvesteringar. Vi lånar rekordstora summor till boende och konsumtion, men vi hänger inte med Asien (delvis inte heller USA) vad gäller satsningar på forskning och innovation, utbildning och infrastruktur – trots att det numera är rekordbilligt att låna till investeringar.
Kina, Japan och Sydkorea håller på att positionera sig som världsbäst på områden som grön energi, digitalisering och artificiell intelligens, AI – och snart kommer även Indien. Frågan är om ens USA hänger med här, Europa gör det inte. Kina satsar stenhårt på det enorma Belt & Roadinitiativet (BRI), som ska koppla ihop Kina med resten av Asien, Afrika och delar av framförallt Östeuropa med modern energi-, IT- och transportinfrastruktur, där man också börjar införa allt fler gröna inslag.
Kinas, och delvis även Japans, problem är deras fortfarande relativt slutna samhällen, som inte gör dem lika attraktiva för besökare, forskare, studenter och investerare som USA och Europa. I Kina skrämmer den auktoritära repressionen och bristen på rättssäkerhet, och i Japan den rätt svårtillgängliga kulturen, där det inte är lätt för utlänningar att ta sig in.
Bara pengar och makt räcker inte för att väcka förtroende och positivt attrahera människor. Belt & Roadinitiativet t ex ger stora löften, men skrämmer också, därför att Kina är känt för att gärna generöst låna ut pengar till attraktiva investeringar, men inte utan baktankar.
Europas och Sveriges chans ligger i att bevara och utveckla vårt öppna och attraktiva välfärdssamhälle, men samtidigt lära av och matcha Ostasiens väldiga satsning på utbildning, forskning, teknik och infrastruktur. Vår chans att på allvar vara med i den matchen är att göra det gemensamt i EU eftersom Sverige och nästan alla andra europeiska länder helt enkelt är för små för att lyckas på egen hand. Om inte EU satsar kommer många att lyssna till Kinas locktoner.
Därför borde vi också inse att snålheten inte bör få bedra visheten. Ett offensivt EU-samarbete på områden som forskning, infrastruktur och global politik måste få kosta mera, tillsammans med satsningar på miljö, klimat och migration! Det kommer att löna sig!
Göran Färm, f d EU-parlamentariker (S)