Ulrika Jeansson är kommunfullmäktiges ordförande i Finspång. Under debatten om att gå vidare med vattensamarbetet med Norrköping fick Jeansson hantera en lång talarlista och en votering som slutade med siffrorna 34 ja mot 11 nej för samarbetet.
Kristin Yderfors är mjölkbonde i Skärvinge. Hennes gård ligger på vägen mellan Risinge kyrka och Doverstorp. Hon övertog gården och ansvaret för de cirka 300 djuren från sin far Johan 2011. I november 2024 övertog hon ansvaret som miljö- och samhällsbyggnadsråd från Finspångs meste partiveteran Hugo Andersson som lämnade politiken efter ett halvt sekel som aktiv centerpartist. Kristin Yderfors är därmed Centerpartiets främsta politiker i det kommunstyrande samarbetet med S och L.
Hon är 43 år och tillhör den yngre kretsen av fritidspolitiker (hon är kommunalråd på halvtid) i Finspångs 45-hövdade fullmäktigeförsamling. För en knapp vecka sedan inledde hon debatten då politikerna fattade beslut om att gå vidare med planerna på att framöver ordna sin vattenförsörjning genom en ledning från Norrköping.
Kristin Yderfors är ivrig. Hon tryckte in sig på talarlistan så snabbt att kommunstyrelsens ordförande Mats Annerfeldt inte hann med. Den vanliga ritualen i sådana här sammanhang är ju att ordföranden i kommunstyrelsen (där frågan om vattenledningen redan är diskuterad och beslutad) inleder debatten och yrkar bifall till majoritetens förslag. Ett bifall som andra sedan kan yrka sitt eget bifall eller avslag till. Kristin Yderfors avstod därför från att yrka bifall utan hänvisade den saken till Annerfeldt som stod som tvåa på talarlistan. Hon använde i stället sin startposition till att dra upp huvudlinjen mellan de båda sidorna i debatten om vattensamarbete eller inte med Norrköping. Nej-sidan som motsatte sig att fullmäktige skulle fatta ett beslut här och nu, utgjordes av de 10 sverigedemokraterna i fullmäktige som anfördes av gruppledaren Torgny Maurer och av Rune Larsson (M) som valde att gå mot sitt eget parti i omröstningen.
Här ser vi Kristin Yderfors sittande i trappan på väg upp till sitt kontor som är beläget ovanför den stora hallen på gården i Skärvinge där korna och ungdjuren knallar runt och ut och in som de vill och önskar. När hon inte är på gården och arbetar så är hon med och leder Finspångs kommun. Vare sig i bonderiet eller i politiken vill hon se några trånga ringmurar.
Kristin Yderfors pläderade för behovet av samarbete och öppenhet visavi omvärlden; i det här fallet Norrköping. Hon varnade för att vilja bygga en ”ringmur” runt Finspång och hon erinrade om att de flesta ringmurars ”rivmärken” brukar finnas på insidan. Onekligen en elegant inledning på den långa debatten som lockade 18 talare utöver Yderfors att säga sin mening från talarstolen. Vatten, samarbete och ringmurar engagerar; det är en sak som är klar.
SD i Finspång har ett problem. De är förvisso fullmäktiges näst största parti.
Men Finspångs SD saknar – som jag ser på saken – den sortens växtkraft och de attityder som krävs om man på allvar vill komma in i kommunstyret i Finspång. Partiet framstår som för inskränkt och för tillbakablickande och för omvärldsblygt för att kunna bli det samarbetsparti som de i så fall måste bli. När det gäller vattenledningen från Norrköping – som är ett alternativ till att bygga ett nytt och eget vattenverk – så sa Torgny Maurer i talarstolen att ”ringmurar är till för att hindra övertagande” från andra och att det därför var en bra liknelse i förhållande till Norrköpings vattenverk Nodra. Faktum är väl snarare att Finspång – likt många andra halvstora kommuner – redan samarbetar om väldigt mycket med andra kommuner. Socialjour, alkoholtillstånd, vattenförsörjning, skolor och räddningstjänst var några av de samarbetsområden som M: s gruppledare Inge Jacobsson räknade upp i sitt inlägg i debatten.
Inge Jacobsson och nästan alla moderater röstade ja för att gå vidare med ett samarbete med Norrköping när det gäller vattenförsörjningen framöver. I sitt anförande under fullmäktigemötet räknade Jacobsson upp en lång rad samarbeten som Finspång redan idag driver med flera andra kommuner.
Självklart finns det tänkvärda motargument i vattenfrågan. Storskalighet är inget givet ”halleluja och hurra”. Det finns risker med allt här i världen. Men ska man ha ringmurar av olika slag så vill det till att bygga dem så att eventuella rivmärken finns på utsidan av muren; inte på insidan.
Finspångs vision om att växa har siffersatts till 30 000 innevånare år 2035. Vi kan strunta i siffrorna. Det viktiga är att viljan att växa – att flytta ringmuren utåt – genomsyrar hela kommunens verksamhet. SD i Finspång behöver släppa sitt nedärvda motstånd mot att växa och att bli fler och att bli öppnare. Annars kommer man för evigt att fastna i rollen som ett murbyggande missnöjesparti.